Ett klassrum för alla?

Jag hörde just nu på radion att barn och unga inte alltid trivs eller känner sig trygga i klassrummen. Den kollektiva plats där barn och unga har sitt dagliga liv måste präglas av känsla av sammanhang och gemenskap. Att vi lär oss acceptera varandra och får samspela i lärande.

Anne-Marie Körling:
Skolregler. 2010

Klassrummet är en daglig plats för barn och unga. Varje dag kliver de över tröskeln till klassrummet. Där träffar de klasskamrater som kanske är vänner, kamrater men också sådana som de är rädda för eller känner sig påhoppade av. Ett rum för lärande är klassrummet. Det innebär att vi måste skapa en kollektiv känsla av att här hör vi hemma. Vi räknar in varandra när vi träffas och vi saknar dem som inte är där. Enskilda problem brukar ofta inte vara så enskilda utan mer en konsekvens av bristande trygghet i klassrummet. När vi säger till elever att de ska ta för sig mer under lektionen, prata mer och delta mer kan det visa sig vara en omöjlig sak för den enskilde eftersom klassrummet inte är tillräckligt tryggt för att göra det som krävs eller föreslås av lärare i ett utvecklingssamtal. Likaså är de högljudda, de som vi snabbt vet namnen på, lika utsatta för den otrygghet som råder. De hanterar den annorlunda. De tar plats. De bråkar sig till kontakt och de lär sig att de får inflytande genom att göra så.

Ofta är klassrumsklimatet det som vi ska titta på först och innan vi beskriver vilka problem eleven har i samma rum. De pedagogiska frågorna måste vara de jag alltid ställer mig:

• Hur är det att vara elev i mitt klassrum?
• Hur kan jag delta om jag är elev i mitt klassrum?
• Vilka är hindren?
• Vilka är förutsättningarna?
• Vilken lärare blir jag i detta rum?
• På hur många sätt kan jag undervisa här?
• Hur kan jag bedriva undervisning?

För att förändra ett klassrumsklimat till en klassrumsgemenskap krävs tålamod, envishet och lösningar. En lösning kan vara att man för samman elever i en vägledd undervisning under några minuter. En annan kan vara att man lyfter, utan att rikta pilar mot det som inte fungerat, det som fungerat och fråga varför man tror det har fungerat. En annan sak är att läraren måste bestämma sig för en riktning – vad är det läraren ska uppmärksamma och varför?

Jag har skrivit mycket om klassrummets betydelse för lärandet. Om hur vi organiserar det och varför rummen ordnas på det sätt de görs. Samt vilka regler som går att läsa i rummet men också vad som saknas för att rummet ska bli ett rum för alla. Rummet är inte ett rum. Det befolkas av olika för olika.

I Bangkok läser jag reglerna i rummet:

Här inne försöker vi att vara vänliga mot varandra.

Det anslaget. Vi försöker. Vi får misslyckas. Men vi försöker igen. Vi reparerar det vi behöver reparera.

Här kan du lyssna och se hur jag tänker kring klassrum:

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling