Noggrant har jag läst Skolinspektionens rapport ”Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevernas kunskapsutveckling” och jag måste säga att jag ser att denna rapport kan ligga till grund för stora och utvecklande diskussioner i skolan.
Här är Skolinspektionens råd till skolan:
”Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevers kunskapsutveckling”
tolkat av Anne-Marie Körling
- Lärande förhållningssätt – Ha höga förväntningar på eleverna.
- Kunskapsmålen ska vara i fokus.
- Uppföljning, utvärdering och åtgärder med fokus på elevernas kunskapsutveckling ska genomsyra skolans verksamhet.
- Kvalitetsarbetet ska vara processinriktat och omfatta samtliga ämnen.
- Kvalitetsarbetet ska bedrivas gemensamt av rektor och lärare.
- Helhetsperspektiv över kunskapsutvecklingen från år 1 till år 9.
- Vad är lyckade åtgärder? Var är mindre lyckade åtgärder? Vilket är resultatet av utvärderingarna?
- Rutiner för uppföljning, utvärdering och åtgärder.
- Metoder, verktyg, tidplan och tydlig ansvarsfördelning.
- Dokumentation.
- Skapa modeller för, gemensamma underlag för likvärdig bedömning.
- Arbetsgrupper, konferenser, möten där arbetet diskuteras och analyseras. Dokumentation.
- Tydlig ansvarsfördelning och dokumentation över vem som gör vad och återrapportering.
- Uppföljning, utvärdering och åtgärder ska vara ett verktyg för internt utvecklingsarbete.
- Pröva dokumentationsformer, test och utvärdera, datoriserade system och mötestekniker.
- Pröva undervisningsmetoder och ta vara på kompetensen på bästa möjliga sätt för att tillgodose enskilda elevers behov.
- Utveckla framgångsrika metoder och strategier och sprid dem mellan årskurser och ämnen.
- Utveckla principer för att omfördela resurser.
Jag funderar över åtgärderna. Då jag läser in mig på rapporten finns det en hel del saker jag känner igen från skolan. Detta att vi är dåliga (jag gillar att utveckla och då är det bra om man också är självkritisk) på mötestider. Det är mycket insläntranden men också många möten utan stringens och innehåll. Jag är ledsen över att skriva det här men så är det. Om vi ska komma tillrätta med möteskulturen i skolan är det avgjort viktigt att vi genast kommer in på fokus och samlande objekt. I mitt tidigare arbetsliv utanför skolan skulle mötestider aldrig få vara så konturlösa som jag anser att de olyckligtvis blir i skolan. Vad som krävs är ett innehåll att samlas kring. Rektor som går igenom något är kanske inte längre relevant om lärare kan läsa sig till saker och ting via länkar och nätet,, emn att samlas för att lyfta frågor och diskutera utveckling – ja, det tror jag lärare längtar efter.
Jag hittar också i denna rapport några ord om lärarens yrkestankar och den att vi måste tillåtas pröva, i mina ord blir det så här:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
