Diskussionen kring SET och en elev som minns Lions Quest

Ville bara skriva ett stort TACK Anne-Marie för att du uppmärksammat detta ämne. Läste om kritiken mot SET i Lärartidningen och fick en klump i magen. När jag gick i sjätte klass i Dalarna under slutet av 80-talet introducerades plötsligt Lions Quest i vår klass. Vår lärare gjorde tafatta försök att hålla lektioner i detta ämne som aldrig förklarades för oss elever. Förvirrade och obehagliga lektioner hölls där vi skulle kasta pappersbollar mellan varandra, lyssna på berättelser om barn som kommit in i puberteten och så vidare. På dörren till klassrummet sattes en lapp upp om att ingen fick störa. Föräldrar hade inte rätt att vara med har jag för mig.

Dessa lektioner väckte oerhört stort obehag inombords som följde mig långt efter lektionens slut. Jag minns att jag bävade inför kommande tillfällen. Jag har svårt att sätta fingret på vad som triggades igång inombords eller varför det gjorde det men intensiva känslor av motvilja var alltid närvarande. Så här i efterhand och nu i vuxen ålder vet jag att jag levde under mycket stor psykisk stress på grund av destruktiva familjeförhållanden, något jag var omedveten om som barn. Kanske att det var orsaken till mina reaktioner? Eller kanske var det mest vår lärares klumpighet som skapade obehaget? Oavsett; det är som Anne-Marie och även psykiatrikern i Lärartidningen skriver helt fel att utsätta barn för dessa metoder utan att på minsta vis ta ansvar för de processer som sätts igång inombords hos eleven.

Jag minns inte mycket av skolgången under mellanstadiet vad gäller övriga men lektionerna i Lions Quest har gett mig känslomässiga minnen som aldrig går bort.

Tack för ditt inlägg. Jag lyfter fram detta i sin helhet som ett självständigt blogginlägg. Jag tycker det säger mycket och kan belysa ett innanför, i eleven, som inte åskådliggörs någon annanstans. Skolan har inte detta uppdrag. Jag undrar vad skolhälsan säger och hur uppföljningarna ser ut? Vad händer med en elev som vägrar delta i SET? Hur ser skolan på en sådan elev? Vad händer med en lärare som ställer sig tveksam till sin förmåga att genomföra och härbärgera det som sker under en SETlektion? Vad är det vi gör med våra elever? Och vår lärarprofession.

Med vänlig hälsning

Anne-Marie

This entry was posted in Pedagogik, Skolrättigheter, Sorg, Styrdokumenten, Värdegrunden, Verkligheten and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Diskussionen kring SET och en elev som minns Lions Quest

  1. Jan Lenander says:

    Jag är ju en stor förespråkare av relationspedagogik och att bygga grupper och relationer med eleverna. Det har varit väldigt roligt med olika teman tillsammans med eleverna och jag tror verkligen mycket på lärarsamarbete kring aktiviteter av det här slaget. Jag läser hemsidan om Medveten skola med bilder på glada elever och reklam om att det minskar mobbning och alkoholkonsumtion och tycker allt låter så bra.

    Vilken obehagskänsla som fyllde mig när jag insåg att i det här fina paketet gömde sig tydliga avsteg från läroplan och skollag. Vissa former av träning kan vara tvärtemot den tolerans och bredd i värderingar som vi ska eftersträva.

    Jag hoppas dock att vi inte slår över åt andra hållet och blir fega, låter bli att samarbeta kring viktiga frågor och sopar relationsfrågorna under mattan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.