Denna fråga uppkom på Twitter: OM LÄROPLANEN, HYGIEN, OM DUSCHANDET efter idrotten. ”Lika laddad som det här med kepsen” skrev Anna Kaya. Jag måste skriva om det jag tänker kring denna fråga.
_____________________________________________________________
@Lekrum @korlingsord @anna_kaya @fridalinden1 @skolverket Ska barnen kollektivt lära sig sköta sin personliga hygien? Svår fråga.
frida linden @Anna_Kaya @Lekrum @Korlingsord @Hulbas Ja, och att glädjen över rörelse och lek helt kommer i skymundan…
Anna Kaya @Lekrum @korlingsord @fridalinden1 @Hulbas Jag har varit m om att många elever är ”sjuka” de dagar det är idrott för att de måste duscha
@Lekrum @korlingsord @Hulbas Det finns inte mycket i skolans värld som gör så ont som att ”tvinga” eleverna att duscha :/ @fridalinden1
__________________________________________________________
VILL JAG DUSCHA ELLER BYTA OM SJÄLV?
Den första fråga jag själv ställer mig då jag besöker en skolas omklädningsrum är – vill jag duscha här? Oftast blir mitt svar nej. Och det av olika anledningar. Omklädningsrummen är inte utformade för mitt sätt att visa upp min kropp. Om jag ska klä av mig behöver jag veta att jag fullt ut kan lita på rummets utformning, alltså att jag kan välja hur jag vill visa upp min kropp, samt att mina klasskamrater är av den sorten att jag vågar visa mig i all min nakenhet utan att känna mig utsatt.
Jag vet inte om jag skulle vilja ha min lärare i samma rum, att vara naken inför sin lärare är också en slags utsatthet jag inte skulle önska mig, samtidigt som jag skulle önska att en lärare fanns i duschen och i omklädningsrummet för att skydda oss alla för varandras kommentarer och synpunkter.
LÄROPLANENS GRUND- OCH OMSLUTANDE TANKE OM MÄNNISKAN SKA SYNAS I DUSCH OCH OMKLÄDNINGSRUM
I läroplanen (de inledande sidorna) står det skrivet att skolan ska visa ”omsorg om den enskildes välbefinnande…” (s. 7). På sidan nio går att läsa att skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska också präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. På sidan 10 står att skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling.
Ja, allt detta, alla dessa ord, ska rymmas i ett omklädningsrum där eleverna står nakna under duschar utlämnade åt sig själva och åt andra. Om vi då tittar på kursplanerna för ämnet idrott och hälsa kan vi läsa följande:
VAD SÄGER KURSPLANERNA I IDROTT OCH HÄLSA?
Det inledande stycket berättar om varför ämnet finns i skolan: ”Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxttiden har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet.” (s. 51). I syftestexten står att ämnet och undervisningen har till syfte och uppdrag att ”påverka sin hälsa”, samt ”utveckla goda levnadsvanor”.
Det går att läsa om vatten i de specifika innehållen för ämnet i olika årskurser – men då handlar det om rätten att befinna sig i vatten och utveckla förmågor att vara där, exempelvis simma, flyta, balansera, simma magsim, ryggsim, hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap, olika simsätt för mag- och ryggsim samt hjärt- och lungräddning.
INGEN DUSCH I KURSPLANERNA FÖR IDROTT OCH HÄLSA
Ingenstans står det om hygien eller om att duscha efter idrotten. Likväl har eleverna denna möjlighet, att duscha, för att det finns duschrum. Det vi måste ta hänsyn till är hur barn förhåller sig till nakenhet, under pubertetens känsliga jämförelser där den egna kroppen växer till och är skörare än skör, och hurvida miljön erbjuder trygghet och respekt för individens egna gränser och om klassens klimat är så att eleverna vågar, vill och kan duscha. Något stöd i styrdokumenten kan jag inte finna.
VILL VARA MED PÅ IDROTTEN MEN VILL INTE VISA SIG NAKEN INFÖR SINA KLASSKAMRATER
Däremot vet jag många elever som inte vill vara med på idrotten på grund av att de måste byta om, duscha och visa sig nakna inför varandra. Det är lätt att förstå elevernas motstånd mot idrotten som just motstånd mot innehållet i ämnet. Men det är att inte peta i frågan varför eleverna inte vill delta. Många kommer försent för att slippa den kollektiva stunden, och många masar sig ut i en slags långsamhet för att slippa samma sak – att inför många byta om. Och på utvecklingssamtalen påtalas detta med närvaron och de glömda gymnastikkläderna. Inte varför det är så.
VUXNA SOM INTE ÄR DÄR
Och så att det inte finns en endaste vuxen där är ett bekymmer. Jag stod utanför pojkarnas omklädningsrum så att de kunde hämta hjälp eller bara veta att jag fanns där om något hände. Jag gjorde detta så många gånger jag kunde, om det var möjligt. Det innebar en viss trygghet.
OM HYGIEN I KURSPLANERNA
Om duschandet i skolan kan vi kanske undersöka genom att titta på innehållet i kursplanerna för hem- och konsumentkunskap, ja så får vi också förflytta oss i kursplanerna och lusläsa ett annat ämnes innehåll:
Där står det om hygien i årskurs 1-6: Innehållet i lektionerna i hem- och konsumentkunskap är hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel. I årskurs 7-9 är innehållet hygien och rengöring vid hantering, tillagning och förvaring av livsmedel.
KUNSKAPSKRAV I IDROTT OCH HÄLSA – OCH OM DUSCHEN OCH OMBYTET
Ett av kunskapskraven i ämnet idrott är: ”Eleven kan samtala om egna upplevelser av fysiska aktiviteter och för då väl utvecklade och väl underbyggda resonemang kring hur aktiviteterna kan påverka hälsan och den fysiska förmågan.” Detta är ett kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6.
Om kravet på att duscha hindrar eleven från idrotten, eleven kan, vågar inte, vill inte, får inte, känner sig utsatt, mobbad och kränkt, hur ska då eleven kunna berätta livligt och innehållsrikt om sina idrottsupplevelser. Och om eleven vältaligt talar om varför eleven inte deltar i undervisningen och nämner detta om ombyte av kläder och duschandet som ett problem och vältaligt kan formulera detta. Vilket betyg får då eleven?
EN LITEN PEDAGOGISK TANKE
Vad sägs om vi alla lärare går ned och byter om ihop, duschar ihop och prövar hur det känns? Männen för sig. Kvinnorna för sig. Kanske under rektorns övervakande ögon och påklädda kropp. Därefter diskuterar vi frågan!
Jag är ju man men också mycket medveten om att idrott har växt sig jättestort bland tjejer. Jag känner mig så förvånad över att det här med att duscha blivit till ett problem. Jag idrottade en he del och ibland kunde det vara kalldusch utomhus men bara tanken att välja att gå omkring smutsig och svettig och göra bort sig gjorde valet enkelt. Det känns som att vi ibland krånglar till samhället.
Ditt resonemang är intressant och jag tänker framför allt på skyddet av eleverna. Ett år hade vi en stor kille som brukade bli frustrerad och i omklädningsrummet var det i stort alltid någon av oss andra som fick lite spö. Ditt inlägg väcker ändå mest någon typ av förvirring. Vilka metoder finns det att möta de här känslorna, ungdomars stora behov av att röra sig, och en idrottsrörelse som blir allt viktigare. Detta dessutom utan att det skulle kosta något.
Jag tänker att det varit ett problem länge men att vi kanske är mer medvetna om eventuella kränkningar och rättigheter idag. Många lärare känner också att det är så oerhört mycket som vi vill att eleverna ska lära sig att vi blir försiktiga med att lägga fokus på fel sak.
Du sammanfattar mina tankar på ett tydligt sätt men jag har ytterligare en aspekt på detta och det gäller alla våra nyanlända elever i den svenska skolan som inte har ”socialiserats” in i vårt ”duscha-och-byta-om-tillsammans-med-andra”-tänk som vi trots allt har i den svenska skolan.
Jag vet inte hur många elever jag har haft genom åren som antingen har ”glömt” idrottskläder, eller i alla fall handduken, när det är dags för idrott. Eller som helt plötsligt blivit ”sjuk”. Jag har inte nöjt mig med dessa kommentarer, jag har frågat och försökt ta reda på om det finns en bakomliggande anledning till dessa kommentarer och väldigt, väldigt ofta har det med duschandet att göra. Antingen är det grejen med att duscha i ofräscha duschar eller så är det grejen med att byta om/klä av sig naken och duscha tillsammans med andra. Det har i stort sett aldrig med själva idrottsämnet att göra. De gillar idrott, de gillar bara inte att duscha efter idrotten.
Sedan är det detta med alla föräldrar som ringt till mig och snällt bett om att deras elever ska få slippa duscha efter idrotten på vintrarna för att inte barnen ska bli sjuka. Jag vet att det till och med i varma länder är svårt att få människor att gå ut med blött hår, många är väldigt övertygade om att man blir sjuk då, kanske har de rätt? Vem är jag att säga att de har fel?
Helt ärligt ska jag säga att jag sett mellan fingrarna många gånger. Jag har påpekat att man ska duscha men inte gjort något åt saken när så inte har skett. Jag har inte tyckt att det är värt att ta en fajt om dusch-frågan. Hellre att eleverna är med på idrotten och hoppar över duschen än att de inte är med alls, har jag resonerat. Idrottslärare och andra lärare har inte alltid tyckt som jag.
I vissa fall har man kunnat hitta alternativa lösningar. Att elever har fått låna lärarduschen t ex och på så sätt fått ett eget litet omklädningsrum och egen dusch. Men det fungerar ju inte om man har många ”duschrädda” i varje klass. En annan lösning kan ha varit att eleverna har fått byta om inne på toaletten och där tvättat av sig lite. En tredje lösning kan ha varit att eleven fått stanna kvar och byta om sist och således duscha ensam. En fjärde är att eleven helt enkelt får ta ansvar för sin egen hygien och duscha hemma.
Argumentet jag får höra när jag lyfter denna fråga är att vi inte kan ha speciallösningar för vissa elever när alla andra måste duscha efter idrotten. ”Måste”, undrar jag och på den frågan blir det oftast tyst. Tydligen måste alla duscha efter idrotten men ingen kan riktigt förklara varför det är så viktigt att detta sker.
Jag tror att det ligger mycket historia och tradition i varför vi i skolans värld tycker det är så viktigt att duscha efter idrotten. För visst var det så förr i tiden att många (fattiga) barns enda möjlighet att få duscha och tvätta sig rena var i skolan?
Det finns kopplingar mellan hygien och hälsa. God hygien kan ofta betraktas som en del av att vårda sin hälsa, och man kan därför hävda att hygienen ingår i det hälsouppdrag som återfinns i idrottens kursplan. Om man vänder sig till socialstyrelsen t.ex. så ser man att de lyfter fram olika aspekter på hygien som en viktig del av hälsoarbetet. Sedan finns också det sociala problem som uppstår kring elever med dålig hygien. Jag har tyvärr sett många elever som känt sig utfrysta då andra elever undvikit dem p.g.a. dålig lukt. Ofta har de själva ingen aning om att deras kroppsodör är anledningen till att de hamnar utanför. Bland tonåringar finns det personer som får en stark svettlukt mycket fort om de inte duschar. Att fostra till att duscha, eller åtminstone tvätta sig ordentligt, efter idrott kan fylla en viktig social funktion i det sammanhanget. Samtidigt så känner jag stark sympati för de argument som handlar om den utsatthet som finns i att stå naken inför andra i en ”påtvingad” situation. Tänk om skolan hade råd att ha fräscha duschar med individuella bås där alla kunde förfoga över sin egen integritet!
Jag möter många unga som inte alls känner sig bekväma med detta att klä av sig och duscha inför/tillsammans med andra. Jag tycker själv att duscharna på Byns kombinerade gym- och simanläggning är så obehagliga (helt öppna, inga väggar emellan, man kan inte ens hänga sin handduk nära duschen) att jag väljer att gå/åka hem i mina svettiga träningskläder hellre än att exponera mig. Det finns inte mycket som säger att det skulle kännas särskilt annorlunda för många killar och tjejer.
Pingback: Duschdebatt « Fridas
Frågan var ifall vi kunde tvinga eleverna att duscha, och kopplingen till läroplan och kursplaner. Härligt med mängder av olika tankar. A-M
Skolorna hade en gång ett hygienutbildaransvar. Det fanns badhus i min gamla skola. Barnen skulle badas och göras rena. Lära sig om hygien. Då såg inte hemmen ut som de gjorde. Renligheten kom, och skyddade den växande befolkningen från allehanda åkommor, skolan fick som alltid fostra barnen för att fostra föräldrarna.
Varför kan man inte förlägga all idrott som sista lektion en dag eller två i veckan, så kan eleverna gå hem och duscha efter idrotten? För elever inom NPF tex. är detta jättejobbigt och svårt, bara idrotten i sig men även att duscha med andra, att ens duscha – många har obehag av duschstrålarna tex. och behöver bad istället, många kan ej känna/reglera varmt/kallt vatten, många vet inte ordningen då man duschar och att tvätta håret, kroppen – skölja av. En del har svårt med att andra tittar/ser dom, svårt med sociala interaktioner och så skall man stå i ett dusch rum med ett gäng andra som kommunicerar/jargonger osv. en del får eksem och torra utslag av vatten och behöver salvor och liknande efter dusch/bad, vilket kan vara krångligt att komma ihåg själv…det finns många olika orsaker så varför inte helt enkelt ha idrott som sista lektion, dagen slutar efter idrotten – man går hem och duschar då blir fokus på idrotten och inte dusch/hygien, som för många blir stressigt…Bara en tanke!
Pingback: Att våga vara naken och utlämnad kräver trygghet.
Pingback: Att våga vara naken och utlämnad kräver trygghet
Min dotter är 10 år och hatar idrott. Jag som inte förstod hur det kunde vara så att idrott skulle vara så hemskt, fick förklaringen att ”om man inte behövde duscha i de äckliga duscharna med för kallt eller för varmt vatten efteråt skulle idrott vara kul”. Det skapar ångest för henne redan på morgonen och hon ber om att få glömma ombytet. Jag föreslog tofflor, men det hjälper inte, känslan av obehag finns för hela konceptet med skolans duschar.
Om eleverna tycker duscharna är äckliga så är det ngt som skolan måste ta tag i, använd elevrådet, föräldrarföreningen, gå på rektorerna – det är skolans skyldighet att hålla dessa utrymmen fräscha och behagliga då det kan vara känsliga utrymmen för barn.
Jag jobbar i en skola och vi har precis börjat diskutera detta. Många av oss har inte ifrågasatt duschning utan det är något som bara funnits där.
Som artikeln säger så finns det ingenstans i läroplanen att det ska duschas efter idrotten. Tänk också på de som spelar fotboll eller annan fysisk aktivitet på rasterna, då duschas det inte fast de kanske blir mer svettiga då än på idrotten.
Att lära sig sköta sin hygien kan man göra på annat sätt.
Sen håller jag med om att skolans duschar inte inbjuder till duschning. För de som vill duscha måste duscharna bli bättre. Med bås och väggar så man inte behöver stå tillsammans i ett rum utan dörrar.
Min 8-åring vägrar duscha sedan en termin tillbaka. Vi har försökt ”allt” – hot, mutor, egen dusch, men ingenting hjälper. Igår fick vi ett meddelande från idrottsläraren att vår son inte får vara med på gympan om han inte börjar duscha. Det här blogginlägget kom verkligen som en skänk från ovan! Tack!!!
Under min skolgång var duscharna slitna och ofräscha, och framförallt: de var ett enda rum, där alla duschar var på samma plats, synliga från alla håll.
Det skulle absolut inte lösa alla problem, men säkert några: Bygg duschbås med dörrar/draperier, så att man får duscha lite mer privat. Och håll rent och fräscht, på samma sätt som på ett badhus (där personal går och spolar och städar hela tiden).
Tänker man inte på barn som går runt snöhögar med blött hår när det är -18 och känns som -27 grader nu i alla fall! Jag håller med dig Annica Andersson vad det gäller de som spelar fotboll på fritiden och blir ju svettiga ( ska de också springa och duscha då???) !!!!!!!
Min dotters idrottslärare hänvisade till läroplanen när jag ifrågasatte duschkravet.
Intressant.