Manifest: SYNLIGT LÄSANDE I SKOLAN

Körling fotograferar 2013

Många gånger har jag skrivit om det;

Om läsningen i skolan. Den synliggjorda. Den där vi vuxna visar att vi läser, hur vi läser, vad vi läser. Där vi lärare bär böcker med oss för att vi läser dem. Att vid rektorns dörr finns en bild på boken rektor läser och några meningar ur den. Meningar rektorn tycker om. Att skolans läsning blir ett äventyr, en levande läskultur och att den måste börja med oss vuxna, vaktmästare, skolsköterskan, matbespisningen, rektor, lärare och fritidspedagoger. Alla vuxna. Och den pedagogiska vinkeln ska inte vara att – vi läser för att du ska läsa. Vi ska visa att vi läser för att vi tycker om att läsa. Att vi läser för att vi är läsande. Läsning kan aldrig bli ett måste, att bli läsande är att få se att världen runt omkring läser. Det är inte ett pedagogiskt knep utan en miljö där läsare delar med sig – och det generöst. Skolan är en generös plats för texter. Låt oss!

1) Synligt läsande i pedagogiska samtal: Lärare ska få möjlighet att dela sina läsupplevelser och dela sin läsning med andra lärare. Den här boken läser jag nu! Vi ska börja med oss vuxna, sprida läsningen mellan oss, för att ge boken, texten och litteraturen en plats. Många lärare läser inte idag. Därför måste vi börja också i det pedagogiska samtalen. Inom kollegiet kan en barnbok och en ungdomsbok läsas varje termin. Barn- och ungdomslitteraturen ger en behövlig spegel till hur barn tänker och i vilken tid de lever.

2) Synligt läsande i klassrummen: Det är läraren som visar vägen in i böckerna, i texterna, i textvärldarna. Därför måste läraren ge av sin läsförmåga, dela med sig av läsäventyr ännu främmande för eleverna. Det kan betyda att vi högläser valda stycken ur olika böcker, att vi inleder varenda lektion med att högläsa små stycken för att öppna böckernas innehåll och ge dem till eleverna. Eleverna får då delta i textvärldar de inte känner till, höra lärarens läsförmåga och givande, får skriftspråk i talad form och får språk och bilder i delad samvaro. Boken måste få en plats i varje lektion. Vi ska verka för mångfald, variation och gemenskap. Boken bidrar till det.

3) Synligt läsande i skolan: Varje lärare och skolpersonal sätter, på en gemensam vägg, upp sin bild över boken de läser nu. Detta ska vara på en väl synlig plats, där såväl föräldrar som elever ser vad, varför och hur skolans personal själva läser. Vi kan sätta upp bilder och meningar ur böcker vi högläser hemma för våra barn. Det ska inte vara prestige i vår läsning. Den ska synliggöras.

4) Synligt läsande i skolsysters väntrum och på skolans toaletter: Böcker ska finnas överallt. Det ska finnas uppsatta bokhyllor med frontade möjligheter där böckerna vänds till den väntande. Det kan finnas meningar uppsatta för läsning. Ögat söker sig till det skrivna. Vi kan omsorgsfullt välja meningar som triggar läslusten och viljan att läsa mer. Vi kan använda väggarna till meningsutbyte.

5) Synligt läsande i matsalen: Mat och litteratur hör ihop. Texter som beskriver mat kan synas på matsalsväggarna i läsvänlig höjd. Maten för dagen kan ges skriftlig omsorg och få en berättelse. Det betyder att vi sätter ord på vilken mat vi äter och omsorgsfullt beskriver den i matsedeln. Litterära meningar kan läsas överallt i matsalen. Matsalen är en plats för diskussioner och samtal. Vi ska också variera texterna så att mångfalden erbjuds. Inte sätta upp texter som ska finnas där för all tid, utan texterna ska bytas ut ofta och oregelbundet.

6) Synligt läsande aktiviteter: Lärare kan under sin kafferast medvetet välja att sitta och läsa någonstans i skolan. Jag brukar göra det. Eleverna kommer alltid och slår sig ned, frågar om min läsning, och jag få ypperliga tillfällen att högläsa för dem, inte för att utbilda dem, utan för att visa, ge och språkligt utveckla. Läsningen måste börja hos den vuxne. Vi kan följa läsutvecklingen hos våra elever genom hur vi själva agerar läsare.

7) Synligt läsande i bibliotek och paddor: Biblioteket är en levande plats för skönlitteratur, faktaböcker och allt som finns att läsa. En drömplats för läsningen kunde vara om varje Ipad som ges eleven innehåller ett bibliotek om 500 böcker. En vision men att visionera om läsupplevelser måste vi få göra. Sätta visionen högt.

8) Synliggöra förhållandet till det skrivna ordet: Det är alldeles för många måsten kring läsningen. Ingen läser med lust av den anledningen. Också det att det är farligt att inte kunna läsa. En slags oro lägger sig över läsförmågan. Du måste, du kan inte. Vi kan tänka att vår egen läsning, den vi lärare gör, är en väg till att berätta om läsningens betydelse för oss, att vi påverkas, känner, förstår, lär och ser in i andra människors livsöden, känner med människor vi inte visste något om. Vår läsning bidrar till vår vidgade känsla av sammanhang och vår livskänsla.

9) Synligt läsande för upptäckten att läsa: Frågorna eleverna ställer om vår läsning: Vad är det att läsa? Varför läser du? Dessa frågor är vägar in i böckerna. Håll frågornas värde högt.

Att skapa en levande läsmiljö där eleverna involveras genom skolans medvetna hållning till text, skolspråk, läsupplevelser och ger av det läraren kan ge. Sin egen förmåga att läsa för, med och genom. Låt oss!

*******************

Jag vill också hänvisa till Patrik Hadenius manifest om läsning i dagens DN.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Högläsning, Modellerna, Ordförrådet, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Synligt läsande. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Manifest: SYNLIGT LÄSANDE I SKOLAN

  1. Lotta skriver:

    Jag har tagit till mig en hel del av detta kring läsningen i skolan och tycker att jag fått en ny syn på det. Särskilt det här med att läsa när eleverna läser och modellera läsningen och att det är trevligt. Jag försöker också att ha läsningen som en belöning i klassrummet, så att det blir något man får längta lite efter.
    En annan sak som fick mig att tänka till var det du skrev om din son och hur läraren hade släckt hans läslust genom krävande uppgifter och recensioner till böckerna. Därför har jag gjort små uppdrag till böckerna istället, för att få lite variation. Vi försöker också ha fokus på att eleverna ska berätta om sina böcker muntligt i en grupp, istället för att recensera dem i skrift varje gång. Tankar som väckts när jag tittat och läst här inne. Så tack för inspirationen!

Kommentarer är stängda.