Samtal igår, elev årskurs fyra:
När jag började i den här skolan då var min hjärna lite … tom, liksom som den var död. Men när jag går i den här skolan så börjar min hjärna hitta på saker. Den tänker, tror jag. Och hittar på.
Jag fick också många vänner. Jag har vänner som är med mig. Det har blivit roligare för mig.
Det är eleven som ska få tillgång till sitt tänkande och få möjlighet att kommunicera det. Det handlar om närvaro och om att lyssna. Jag brukar inte säga så mycket men visa att jag är helt och hållet med eleven. Som lärare är det värdefullt att bara lyssna och inte bedöma eller värdera. Då blir samtalet inte en produkt där vi söker något som vi hoppas eleven har lärt sig.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
