När jag är på ett fik eller i skolmatsal, eller på något ställe där vi ska samlas, kända och okända för varandra, lägger jag fram boken jag läser. Igår var jag på kyrkkaffe. Jag tog en plats, lade fram boken och så gick jag och hämtade en smörgås och en kopp svart kaffe. När jag kom tillbaka hade kvinnan intill vridit lite på boken och när jag slog mig ner frågade hon om vad jag tyckte om den bok jag läste. Jag visade mina anteckningar i marginalen och sa att boken ger mig många tankar.
Astrid Lindgren menade att boken inbjuder till utbyte av förtroligheter mellan de som samtalar. Denna förtrolighet funderar jag mycket över eftersom jag så ofta möter den i samtal om boken, oavsett om den är läst eller inte, och vad boken möjliggör för oss att berätta om oss själva. Vi kan göra det eftersom boken ger oss en möjlighet. Samtalet sipprar fram ur något gemensamt. Den bok som ligger mellan oss. Hur gamla eller unga vi än är skapar vi gemenskap ur något.
Förtrolighet är ett vackert ord. Enligt ordboken betyder ordet ”tillitsfullt förhållande.” Förtrolig är ett vänskapligt och öppet förhållande där meddelanden, berättelser och det innersta kan lämnas tryggt. Jag tänker ofta på de samtal jag haft med människor där jag lagt fram min bok. Jag bjuder in i samtal genom min bok. Inte för att visa vem jag är, vad jag läser, utan vad som finns att läsa och att det som finns att läsa ligger mellan mig och dig, mellan två koppar kaffe, mellan två kakor och två bullar.
Kvinnan intill mig börjar berätta. Hon har inte läst boken som jag lagt fram. Men titel, författare, omslag väcker tankar, funderingar och berättelser. Den utvidgade kontakten tänker jag. Boken ger mig den. Jag är tacksam för det mänskliga som samtalet ger och dricker värmen ur gemenskapen.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
När vi har något att prata om så börjar vi ofta att prata. Detta något finns mellan oss. Det är min grundtanke då det gäller undervisning. Om detta har jag skrivit i Undervisningen mellan oss.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
