Läser en liten bok ur Saga-sagor. Den underliga julklappen. Jag är inte helt överens om titeln då jag tycker mer boken handlar om julen och summeringen av tiden som gått mellan två jular. Att barnets tankar förändras.
Det är en liten bok som visar hur ett barn tänker. Jag blir påmind om det jag själv tänkte som barn. Att människor man berättade om var döda och att jag aldrig träffat dem. Min farfar var död och min farmor var död. De var liksom döda i hela mitt liv. Jag sa inget om de här tankarna. Men jag vet att jag undrade om varför de inte hann träffa mig och jag dem.
Saga tänker:
”Saga är osäker på om jultomten verkligen finns. Visserligen såg hon honom förra julen, det gjorde hon. Men bara för att tomten fanns förra året behöver han inte finnas i år. Ett av morfars får, som fanns förra året, finns inte längre. Och Sagas mormor, som fanns när mamma var liten, finns inte heller. Bara på ett fotografi hos morfar. Även en jultomte måste väl kunna dö, tänker Saga.
När bilen lämnar Solrosvägen ser Saga några snöflingor singla ned mot marken. Det snöar bara lite först. Sedan mer. Därefter kommer det så mycket snö att skogen, luften och hela världen blir var.
– Tack snälla tomten, viskar Saga. Nu vet jag att du fortfarande finns.”
Väl hos morfar får Saga veta lite om mormor. Hon har ju varit död i hela Sagas liv. Berättelsen om mormor sipprar fram, är inte utförlig, utan minnet av mormor kommer fram lite då och då. Det är inte någon egentlig sorg att prata om mormor för sorgen har lagt sig till livet och ingår där som allt annat. Morfar berättar om mormor:
– Du vet väl att det var mormor som lärde mig att baka? Äkta smör ska det vara i degen. Och alltid en skvätt grädde. Då blir bröden saftiga och goda.
Och genom morfar kommer också Saga att en dag komma ihåg att bullarna ska bakas med äkta smör och en skvätt grädde. En sak mormor lärde ut och som morfar för vidare.
Senare i berättelsen smakar man på morfars smöriga kakor. Texten vävs samman.
Ja, läs den lilla sagan och njut av de dörrar som öppnar sig till din barndom. För vuxna mår bra av att läsa barn- och ungdomsböcker.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
