Barnet och klassrummet

Körling fotograferar 2010

Då jag fick min utbildning på Nya Zeeland fick vi till uppgift att konstruera och iordningsställa ett klassrum. Ja, vi fick det pedagogiska uppdraget att skapa ett klassrum för lärande. Det är tio år sedan. Detta klassrum skulle skapas genom att vi tänkte lärande. Det skulle bli ett lärande rum:

  • som tillät eleverna att samarbeta
  • som tillät eleverna att samtala, argumentera, diskutera och samspela
  • som tillät eleverna att få flera olika undervisningar och i olika konstellationer
  • som alltid tillät eleverna att dra sig tillbaka för att läsa i sina böcker
  • som alltid tillät läraren att ha undervisningar i olika konstellationer i befintligt rum och med befintliga elever
  • som alltid tillät läraren att ha enskild undervisning i ett rum där alla andra elever var och verkade
  • som alltid tillät läraren att ha undervisning i liten vägledd grupp tillsammans och att alla andra elever är och verkar i  samma rum
  • som alltid tillät organisationen att vara stöttande runt de lärande aktiviteter som pågår där och mellan alla
  • ett klassrum som åskådliggör elevernas processer, inte det färdiga resultatet
  • ett klassrum som visar hur man kan gå tillväga för att lära sig, där modeller av lärandet syns och åskådliggörs
  • ett klassrum fullt av levande människor med levande bakgrunder och framtidsutsiktande
  • ett klassrum som åskådliggör människo-och kunskapsyn hämtade ur kursplaner. läroplaner och barnkonvention.
  • ett klassrum där interaktiviteten är stor och tekniken stöttande som lärredskap
  • ett klassrum för ett barn i en process

Det var ett väldigt spännande tänk som vi inte då på plats tog på fullt allvar. Vi kom från en klassrumsmiljö som aldrig lyfte frågan medvetet om rummets betydelse och signaler för arbetet i det. Jag kom att under alla mina klassrumsår söka mig till det lärande rummet och ifrån det rum som inte var medvetet ordnat för elever.

Jag upptäckte detta på en skola på Nya Zeeland där jag fick min utbildning, och återupptäckte denna organisation i en skola på Manhattan i New York. Där var jag också och utbildade mig. En förälder kom en gång till mitt klassrum för att hämta sitt barn. Hans barn hade gått på skolor världen över. Han bekräftade min organisation och sa att så här bygger man lärmiljöer ute i världen. Jag visste inte att du…

Jag måste försvara min klassrumstanke, för den omsluter min professionella idé om lärandet, elevsamspelet, elevernas medverkan, demokrati, lärande i gemenskap och framförallt den mångfald av undervisningar jag kan förverkliga tillsammans med eleverna – enskild undervisning, parundervisning, liten grupp undervisning och självklart hel och halvklassundervisning. Jag är en undervisande lärare. Och jag förvaltar den tiden fullt ut.

Nu har jag lämnat klassrumsrummet och organisationen för att bygga upp den i andra verksamheter. Det arbetet ser jag som en del av den demokratiska processen och en människas plats i en organisation som ger luft och skapar förutsättningar för en plats på en framtida arbetsarena där flexibilitet, samspel, kommunikation och dialog är en förväntad kompetens.


Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Klassrummet, Visionerna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.