Elevens namn och att underhålla relationen i undervisningen

Jag räknar ofta hur många namn jag kan höra då jag gör lektionsbesök. Det finns en hel del att tänka runt detta med att namnge eleven och vad det betyder för relationsskapande i klassrummet. Inte sällan kan jag sakna att elever får höra sina namn och jag ser hur eleverna reagerar på att läraren säger deras namn. Vi vill ha våra namn och vi vill få höra dem, inte endast vid tillsägelser eller vid frågor om innehåll. Namnet är en del av identiteten. Det första man tar bort från en människa som man vill göra illa är namnet. Därför är detta med namn något värdefullt och betydelsefullt. Eftersom jag deltagit på många lektioner – både på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet undersöker jag detta som en del av det som kan och bör utvecklas. På en högstadieskola räknade jag att fem, sex elever i några klasser inte fick höra sitt namn under en hel vecka.

Jag vet att läraren både vill och tänker att de ska hälsa. Men det är något med denna stress som råder på skolan. Vi skyndar och upplever oss tvingade till det. Det här visar inte heller att läraren inte ser eleverna utan läraren kan mycket väl se sina elever utan att säga deras namn.

Namnge vid lektionsstart:

Välkomna eleverna med att namnge dem.

– Hej, jag ser att Fadel är här, hej Fadel.

– Hej Siri, härligt att se dig igen.

– Välkommen till lektionen Sebastian.

När man namnger alla elever och lägger sig vinn om att göra det stärker man både eleven och visar att man kan elevens namn och att eleven är viktig som person och elev. Det här ska göras med värme och med en nypa nyfikenhet på vem eleven är idag. Ofta när jag gör detta kan jag se om det är något med eleven, kanske att eleven är ledsen, trött eller extra glad och vill berätta något. När jag tar mig tiden, och det tar inte så lång tid alls (vi mäter ju allt i tid) så är det tid som måste avsättas till hälsningar och välkomnanden.

Namnge under lektionen – ett värdegrundsarbete: 

Att namnge eleverna lektionerna kan göras på många sätt. Dels när eleverna räcker upp handen:

– Sture, du hade en tanke om detta? Berätta?

– Varsågod och låt oss ta del av det du tänker och funderar på Smilla?

Vi kan alltså arbeta med värdegrunden genom att också skapa utrymme för tanke och funderingar, inte endast för att komma fram till de rätta svaren.

Jag brukar också tacka för samtal jag fått ha i klassrummet och gör det inför alla elever:

– Jag hade förmånen att lyssna till både Hamid, Alexandra och Leo. Era tankar gav mig nya idéer om hur vi kunde förstå och tänka.

När jag summerar innehåll som varit i diskussion i klassrummet är jag noga med att lyfta in resonemang som eleverna har först och referera till dem:

– Som sagt så finns det mer att utforska om Danmark och precis som Deborah sa kanske vi kan lyssna till hur danskar talar danska. Jag hörde också Linus säga något om det faktum att Danmark är platt och frågan vad som händer när isarna smälter, ett inslag till att fundera och tänka över, tack Linus för den påminnelsen.

På detta sätt skapar man genom sitt ledarskap ett samtals- och diskussionsklimat som gagnar för både rätta svar, funderingar och resonemang som bygger på undervisningens innehåll.

Namnge vid lektionens slut:

Även om lektionen är slut är inte ämnets innehåll det. Vi avslutar ett pass eller en lektion men ska låta äventyret som kommer med det vi lär oss inte avslutas utan låta detta bli ett innehåll för fortsatt tankeverksamhet. Jag brukar därför avsluta lektionen med att be eleverna tala två och två om undervisningens innehåll. Det gör att lektionen summeras men också att eleverna påminns om och får återge lektionen med egna ord. Det gör att undervisningen får ett fokus som vi inte överger. Jag ställer mig i dörren och ber sedan eleverna fundera över vad de inte kan släppa (dvs, tänker vidare på) av det vi läst och samtalat om.

– Millie, vad kan du inte släppa från den här stunden?

– Sally, vad är det du inte kan släppa?

Det gör att eleverna aktiveras att tänka ytterligare ett steg och även om de härmar varandra så är detta härmande innehållsorienterat och uttalat. Det finns ett värde i det.

Japp, då har jag skrivit lite om namngivandet och dess betydelse. Jag återkommer med en text som berättar vad som händer när man är nyfiken på det eleven lyssnar på och vad ett sådant möte kan handla om.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling