Här gör jag en läsanalys där jag ser hur eleven löser sin läsning. Jag noterar elevens frågor. Denna text har eleven själv valt att läsa. Eleven går i årskurs tre. Året är 2004.
Jag analyserar alltid elevernas läsning. Det har jag gjort sedan 1997. Jag fann att jag måste ha kunskap om elevernas läsutveckling men jag måste också förstå att jag själv måste utbilda mig i hur barn lär sig att läsa och vad det är jag upptäcker.
Nyligen satt jag med en elev. Eleven läste högt för mig. Det hade tagit en lång tid att komma till den möjligheten. När eleven väl läste var läsningen korrekt. Vi prövade olika texter. Men ibland rörde det till sig. Eleven ruskade på huvudet och berättade att det blir rörigt, jätterörigt i huvudet, när eleven skulle läsa. Vissa texter fungerade och vissa inte.
Vi undersökte därför tillsammans vilka texter som gör det rörigt i huvudet. Det vi upptäckte var att när texten innehöll för många kommatecken, för många olika sorters skiljetecken och i synnerhet parenteser skakade eleven på huvudet. Vissa avstavningar blev också problematiska.
Jag såg då texten ur elevens perspektiv. Det var stor skillnad på korta meningar med få skiljetecken. Texten såg liksom lugnare ut. Nu är det så att eleven måste få lära sig att läsa texter med många olika skiljetecken och med parenteser. Men jag behöver förlägga dessa texter i jämna mellanrum så att de flesta texterna blir läsvänliga och inte gör att eleven skakar på huvudet.
Jag tror att den form av anpassning kan handla om att gå i dialog med eleven och upptäcka att det är problem utanför eleven och inte alltid peka inåt mot eleven själv. Texter ser ut på olika sätt. De attraherar oss inte, och utan att analysera varför, kanske vi också skakar på huvudet och väljer något annat.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
