Lektionsförslag: Artikeln, modellen, lärandet, källkritiken

Jag häpnar då jag läser Karin Bojs artikel ”Dyngbaggen gör trafiken säkrare” i Dagens Nyheter Vetenskap idag den 4 juli 2010!

Jag tänker pedagogik. Så klart jag tänker så. Låt mig berätta.

Karin Bojs Artikel om Dyngbaggar... 2010-07-04

En liten pojke tycker om insekter. Han har ett intresse för dem vid sidan av skolan. Hans närmiljö ger honom den möjligheten. Alla närmiljöer ger möjligheter. Den lilla pojken tyckte det var märkligt att inte insekterna krockade med träden då de flög omkring på nätterna, där han själv hade svårigheter att se framför sig.

Det är en stor fråga; Varför krockar inte insekter med träd när de flyger på nätterna? (Jag har ju tidigare skrivit om vikten av att förändra klassrummet från ett ordningsreglerrum till ett frågviserum så denna fråga ska jag absolut vidareutveckla barns tänkande med). Nåväl. Frågan är stor och öppen. Den tar år att besvara.

Frågan levde dock kvar i pojken. Detta intresse ledde vidare till Universitetsutbildning i Zoologi, men för att få tillgång till den utbildningen måste pojken som nu var ungdom läsa in gymnasiekursen i fysik. (Här bygger vi kursplan! min ord: Det är så här man bygger kursplan!).

Pojken, ungdomen, mannen Eric Warrant, doktorerade senare på sin fråga – Synsystemet hos Dyngbaggen. Kom till Sverige för i Sverige fins Dan Nilsson, världens ledande specialist på insekternas ögon. (Jag blir förälskad i alltihop och sänder goda tankar till vetenskapsjournalisten Karin Bojs).  Klart att dessa två skulle mötas. Nu har ögonen hos insekterna blivit möjliga lösningar för industrin.

Karin Bojs DAGENS NYHETER Vetenskap 2010-07-04

Det är nämligen så att Eric Warrant har studerat insekternas synintryck. De kan liknas vid pixlar – nu kan man känna igen sig – som i kamerorna. Den lilla dyngbaggen kan lägga ihop tusentals mörkare pixlar till några hundratal ljusare. Om jag förstår det rätt så har Dyngbaggen superspositionsögon, ögon hos insekter aktiva på nätterna, vilket kan förklara en hel del (vilket jag absolut inte kan men försöker förstå ett uns av).

Bilindustrin, i det här fallet Toyota, vill ha dessa insektsögons känslighet till ljussystemen i bilarna i det goda syftet att få ned dödligheten hos de som promenerar ute under mörkertider. Nu är det så att två matematiker; Henrik Malm och Magnus Oskarsson, är inkopplade på projektet. De har utvecklat algoritmer, dvs instruktioner, som ska överföra Dyngbaggens förmåga till en filmkameras. Om jag förstår det rätt skall dessa sedan överföras till bilarna i framtiden. Nu är mobiltelefonindustrin också intresserade.

Från ett intresse som barn, en fråga som kan tyckas lite barnslig (akta er för att någonsin tänka så) och som vuxna kanske inte tänker så mycket på men sprunget ur ett barn som inte ger upp sitt sökande efter svar byggs det nu upp en liten industri och ett nystartat teknikföretag med lysande (roligt ord i det här sammanhanget, kan Dyngbaggen se det?) framtidsutsikter.

Karin Bojs DAGENS NYHETER Vetenskap 2010-07-04

H Ä R    M O D E L L A R    J A G    H U R   J A G   S J Ä L V   G Ö R   K R I N G   A R T I K L A R   – Det kan stå som en modell för eleverna och lärandet i förhållande till texter, oavsett vilka de är. Ni får den här idén. Den är genomförbar i alla åldrar, formen är det men inte utförandet.

Vad bekräftas mig i denna läsning:

• Barns frågor ska vi skriva upp (det har jag gjort i flera år)
• Barns frågor ska vi ta på djupaste allvar
• Öppna frågor behöver vara öppna för då kan de leva länge. Frågan har längre livskraft än svaret (skrev om det för många år sedan i min andra blogg)
• Barns nyfikenhet ska vi värna och utveckla
• Rätten att bygga kursplan! Rätten att få utveckla sin nyfikenhet!

Vad lärde jag mig av denna artikel:

• Jag fick några intressanta namn: Eric Warrant, Dan Nilsson, Henrik Malm, Magnus Oskarsson, Karin Bojs.
• Jag lärde mig att insekter inte krockar med träd eller andra saker, men jag har erfarenhet av att när man kör bil så hinner insekterna inte undan utan krossas mot bilfönstren.
• Att lärandet måste korsbefruktas, dvs diciplinerna får inte bli stupstockar och inte längre samspela med andra dicipliner – cross the curriculum tänker jag.
• Jag lärde mig nya ord som superpositionsögon (för mörkerseende) och Appositionsögon (för dagseende) hos insekter.
• Att inga insekter kan se röda färger. Om jag får skämta – insekter kan inte se rött! Då undrar jag varför bin kan vara så arga!
  
• Synintryck kan delas in i flera led; dels i rummet (nutiden tolkar jag det som) och över tid.
• Att Toyotas bilar i framtiden kommer att ha erövrat kunskapen om Dyngbaggens förmåga att se.
• Att mobiltelefonin säkerligen också vill ha tillgång till denna kunskap.
• Att en liten dyngbagges ögon kan utveckla en hel industri.

Frågor jag ställer mig efter att ha läst denna artikel:

• Alltså – om Dyngbaggens ögon är så små, så små. Jag vet ju inte ens var de sitter eller hur de riktigt ser ut, hur kan forskarna få dit pyttesmå elektroder för att förstå hur Dyngbaggen kan se?
• Har Dyngbaggen ögonbryn och ögonfransar?
• Behöver ögonen vattenskyddas som hos människan?

Något jag tyckte var roligt i artikeln:

• Resultatet är slående, du kan själv jämföra bilden här intill, före och efter en duvning med Malms och Oskarssons algoritmer. (Jag hittar inte bilderna men jag tyckte om ordet duvning).

Jag lärde mig vid sidan av denna artikel:

• Det finns bara två Youtubeklipp under rubriken Dyngbagge. Under Dyngbaggar fanns det inga alls.De har blygsamma antalet tittare – under 150 stycken. För att det bara fanns två klipp så publicerar jag dem båda. De kan därmed också vara underlag för diskussion i klassen. Vad har dessa två gemensamt, vad skiljer dem åt? Vad kan Dyngbaggen? Vad kan människan?
  

Mina reflektioner:

Det blir att man inte ska ringakta barns frågor, kanske inte en hjälpa dem med att besvara, utan se dem som ingångsfrågor till ett mycket långt förhållande till att söka svaren. Jag tänker gärna ihop med barn men jag serverar mycket sällan färdiga svar. Finns det sådana?

Jag tänker också mycket på källkritiken. Den är spännande. Bara det att artikeln är skriven av en vetenskapsjournalist, publicerad i Dagens Nyheter kan alltid diskuteras. Vad gör den sann? Hur vet Karin Bojs? Vilka är hennes kanaler? Hur ser hennes boktravar ut? Hennes länklistor i datorn? Kan man ge elever en uppgift att skapa en länklista som om den vore Karin Bojs?

Mitt förhållande till texterna kan utgöra underlag för diskussioner och lektioner:

L E K T I O N S F Ö R S L A G    U T I F R Å N     M I N     M O D E L L:

• Ge eleverna en text, vilken som helst, helst ett underlag där de kan göra som jag gör – stryka under, sätta frågetecken, göra hjärtan, skriva frågor… ja vad som kommer upp!
  

• Låt eleverna utläsa texten två och två. Den ska läsas högt.

• Låt eleverna beskriva vad som bekräftade deras kunskaper.

• Låt eleverna beskriva vad som tillförde dem kunskaper.

• Låt eleverna skriva en mening de tyckte om oavsett vilken anledning.

• Låt eleverna skriva sina egna funderingar, ställa sig frågande och skriva ned dessa frågor.

• Låt eleverna läsa sina tankar för en mindre grupp, dela med sig till en större grupp.

• Låt eleverna fundera över källkritiken i artikeln, texten, och avsändaren. Det kan lätt göras om namnen som förekommer i artikeln skrivs ned, fakta undersöks, vem som skrivit artikeln, syftet med den, och var artikeln är publicerad, och vad det betyder av trovärdighet. I vilka forum går artikeln att läsa.
  
• Reflektioner och utvärdering. Summeringen är avgjort den viktigaste.

L E K T I O N S I D E E R    J A G   F Å R

Tänk om källkritiken kunde få eleverna att göra en tänkt länklista åt Karin Bojs. Hur skulle den se ut? Det kräver en hel del tänkande att göra det. Den länklistan kan sedan jämföras mot en grupp som har till uppgift att samla in länkar om vetenskap utan att ha en person i åtanke? Detta skulle omsätta källkritiken till en mängd diskussioner i klassrummet. Och därmed omsluta läroplanen och kursplanernas viktiga ord: Förklara, argumentera, analysera och generalisera.

Det gäller också de två Youtubeklippen. Dessa kan nu ställas emot varandra. Vad och varför, vad förenar, vad skiljer åt, vad är syftet med att publicera de här filmerna på Youtube? Hur ser intresset ut? Vilka kan vilja se? Varför söker man på Dyngbagge? Kan man tänkas möta något annat innehåll? Vilket i så fall? Varför då? Hur kan man bredda sökningen och få större antal träffar? Vad säger det om sökordet? Vad säger det om den som söker? Vilken kunskap behövs för att söka? Hur förvaltar vi antal träffar?

Jag tror att den här idén jag har kan göras generell. Dvs anpassas till alla årskurser. Det är oerhört kreativt också. Och därmed mycket, mycket lärande.

Jag sitter här med mitt kallnade kaffe. Jag blev så tagen av det jag läste, det jag kom att tänka. Men all värme sänder jag till Dagens Nyheter och Karin Bojs. Ticketack!

Anne-Marie