Samtalen fiskar upp dolda kunskaper – väcka slumrande kunskaper till liv!

Skoltankar i min väska Körling fotograferar 2013

Jag upptäcker att ju mer eleverna får prata om det de lär sig desto mer av kunskaper väcks till liv inom dem. Det som sägs blir som beten för det som ännu inte är medvetet. Som att det sagda fiskar upp något annat ännu ej uttalat, ännu ej medvetet. Som det första inledande orden är som flötet som gungar på vattnets yta.

Eller som kedjornas länkar i varandra. Jag upptäcker också att eleverna då de börjat samtala om det lektionerna innehåller och det de lärt sig av kunskaper under samtalets längd också utvecklas till att eleverna uttrycker tankar och egna åsikter och ser en del samband. Det betyder att kunskaperna kan omsättas. Samband utvecklas.

Så viktigt är samtalet. Så viktigt är samtalet. Så viktiga samtalen! De pågående.

Publicerat i Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Frågekonsten, Inkludering, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Samtalen fiskar upp dolda kunskaper – väcka slumrande kunskaper till liv!

Om det var krig i Norden! – Ett dokument, likt ett pass, där vi utmanas att byta perspektiv

Jag läser en liten bok. Den liknar ett pass. Och redan denna påminnelse om passet som livsviktigt dokument berör. Titeln på boken heter ”Om det var KRIG i Norden”. Janne Teller har skrivit en omvänd berättelse.

Jag läser. Jag förflyttas. Jag lever trots allt. Men ingenting av det jag kan är värt något, mitt språk talas inte, jag kan inte uttrycka mig, har alldeles för få ord för att delta i något samtal värt namnet. Människor talar till mig, över mitt huvud, över min språkförmåga. De talar om mig. Jag längtar till vintern i Sverige. Den vintern jag en gång förbannat. Längtar tillbaka. Där jag så ledigt kunde gå in i vilken affär som helst och tala mig till vad som helst, där jag kunde säga något vänligt till busschauffören och där jag kunde möta andra som flytt till Sverige. Förstå att vi är människor.

Människor.

Klicka här och ladda ned en lärarhandledning till boken, en PDF.

Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Om det var krig i Norden! – Ett dokument, likt ett pass, där vi utmanas att byta perspektiv

Reparation! Att reparera relationerna och symboliskt sakerna.

Körling fotograferar

Det slår mig att vi alldeles för sällan lagar saker och ting. Det som är trasigt slänger vi bort. Symboliskt lagande ägnar vi oss sällan åt. En trasig kopp där örat fått sig en smäll blir inte omsorgsfullt lagad med lim och fingrar som pillrar och söker sätta tillbaka.

Då jag var barn fanns alltid Karlssons klister i kökslådan. Limmet användes till att laga med. Och generationen över mig. Där lagades under lampans historiska sken. Strumporna stoppades. Jag minns mormors redskap, hennes olika små garnnystan med olika färger och jag minns känslan av en lagad strumpa i stövlarna.

Jag lagar sällan idag. Jag slänger. Och funderar över det. Jag funderar över reperationen. Den vi kan ge eleverna. Den vi kan göra själva. Den där vi funderar över hur det blev för eleven den och den då vi inte riktigt hann hälsa så där som vi vet att vi ska göra. Eller den där gången då utskällningen kom med kraft och drabbade en elev som inte alls skulle få den. Eller den där trista kommentaren som sänkte eleven. Allt det där som kan hända men som inte ska hända. Och att reparera. Att reparera. Att knyta an till eleven igen, och säga ”Det där blev inte bra. Jag ber om ursäkt.”. Den reparationen.

Och att reparera en lektion som gick åt fanders. Där lektionen slutar med att skulden läggs på eleverna. Den där bägaren rinner över av frustration och eleverna får rikliga stänk av besvikelsen … och dagen därpå … reparera och ta ansvar för det som hände. Om detta kan vi berätta. Om detta kan vi lära. Om detta kan vi ansvara.

Och kanske vi ska laga något ihop i klassrummet. Laga stolen som vickar lite eller laga gardinen som hängt så snett i flera månader, laga pennan som gick mitt itu, laga …

… för att lära och påminna oss om vikten av reparation.

Publicerat i Ansvaret, Misstagen | Kommentarer inaktiverade för Reparation! Att reparera relationerna och symboliskt sakerna.

Komma tillbaka till skolan efter lovet … fråga eleverna om … ta emot deras berättelser

IMG_1771

Fråga elever hur de använt de kunskaper du och klassen utvecklat under lektionerna. Fråga hellre om hur eleverna har använt sin engelska under lovet, hur de har handskats med kemin, hur de har använt sina kartkunskaper, hur eleverna har rört på sig, hur eleverna har använt bokstaven a, eller b, eller x, fråga hur eleverna har använt sig av matematiken, fråga hur de har använt sina kunskaper att läsa.

Värdera inte svaren, ta emot dem. Låt eleverna berätta om sina kunskaper och hur de omsätts i livet utanför skolan. Värdera inte. Återigen: Värdera inte. Ta emot elevens svar. Fundera över hur du ständigt kan koppla elevens lärande till elevens verklighet. Minns att du är där du är. Var saklig. Låt eleverna få berätta fritt. Rynka inte på näsan åt det du inte gillar, le inte välkomnande till det du tycker om. Var saklig och låt eleverna få äga sina verkligheter. Du ger dem kunskaper att handskas med den.

Om detta har jag skrivit i Nu Ler Vygotskij, 2012

Publicerat i Barns rättigheter, Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Komma tillbaka till skolan efter lovet … fråga eleverna om … ta emot deras berättelser

Arbetsglädje! Lärarnas arbetsglädje blir elevernas!

Lärarna behöver arbetsglädje. Och eleverna behöver lärarnas arbetsglädje.

Jag skrev detta på Twitter. Och jag inser att orden jag skriver är viktigare än allt annat. Glädje, av alla de djup och med alla sina innebörder.

Den inre känslan av att något hänt inom mig: den där det intensiva arbetet att ta sig igenom svåra uppdrag och upptäcka den inre tillfredsställelsen av att ha lyckats, om än så lite.

Glädjen i klassrummet där lärare och elever skrattar ihop åt en berättelse. Eller lättnaden av att inte behöva kunna för man ska få lära sig. Den glädjen.

Och den djupare innebörden av glädje, som handlar om att veta att det jag gör är av vikt, så oändligt betydelsefullt för såväl för lärare som elever, att jag påverkas av det jag lär mig, att jag upptäcker något nytt och att jag kan skratta åt det jag inte förstod. Att jag fick  utmanas och att jag klarade av något som var mycket svårt. Den inre glädjen. Livskänslans hoppfulla glädje.

Glädjen över att ha lyckats och kunna säga till sig själv – Vilken fantastiskt rolig dag jag hade idag.

Och lyckan i att se eleverna arbeta, diskutera och vilja det som är i skolans uppdrag. Och att möta förälderns ögon vid skolgårdsgränsen och känna samhörighet kring eleven, barnet.

Tillfredsställelsen att sitta i lärarkollegiet och dela undervisningsidéer och diskutera varför vi gör det vi gör.

Och känslan av att jag vill aldrig, aldrig vara något annat än lärare.

Den känslan! Den arbetsglädjen!

Publicerat i Ansvaret | 3 kommentarer

Det låter om sig … föräldrar läs för era barn och stötta samtidigt en lärare i skolan!

Jag läser i SvD ledare om hur föräldrarengagemanget  kan belasta en lärare, den där föräldrarna är för detaljgranskande och kan suga musten ur vilken lärare som helst. Så vad kan en förälder göra för sitt barn i skolan. Lägga tiden på annat:

”Lägg tiden till annat. Här är ett förslag. Enligt en undersökning från Läsrörelsen och Junibacken läste 80 % av föräldrarna högt för sina barn en genomsnittlig dag 1984. För 10 år sedan var det fortfarande 74 procent. Förra året rasade andelen till 35 procent (SvD 30/3). Jag lovar. Du gör större nytta om du läser för dina barn.”

Publicerat i Högläsning, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Det låter om sig … föräldrar läs för era barn och stötta samtidigt en lärare i skolan!

Lektionsidé: Härma, låna, gör om och pröva mot bokens/textens innehåll

Läsundervisning Körling 2003

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här gjorde vi varje dag i min klass. Eleverna fick välja meningar ur sina böcker, alltså de böcker de läste självständigt, faktaböcker eller skönlitteratur, tidningar eller andra texter, så fick de välja en mening de ville härma eller följa.

Den mening eleverna valde samtalade vi om. Eleverna fick berätta om sin mening för de andra i klassen, också berätta varför de valde meningen. Det handlade ofta om att meningen var rolig, att den innehöll spännande skiljetecken, eller att det lärde eleverna ett sätt att skriva. Lektionen är muntlig, kreativ, följande, delande, upptäckande, lekfull och mycket språkutvecklande.

Eleverna fick sedan skriva hur många modellande meningar som helst. Det finns inget tak på uppgiften. De får också prata med dem de sitter med och de får ta hjälp av vem de önskar. Språket finns i rummet och det är lärande att eleverna frågar varandra och diskuterar det som berör dem.

Så här gör du:

1) Modella själv en mening på tavlan. Gör det med entusiasm. Jag har valt den här meningen för den tycker jag har så spännande skiljetecken:

”Det började hända saker och ting men plötsligt … ”

Jag berättar att jag valt meningen för de tre prickarna och att jag vill skapa meningar som har tre prickar. Då jag undervisar på tavlan låter jag eleverna småprata om vilka meningar de kan tänkas skriva som berör samma modell som jag har. Det är i det muntliga vi kan lära och skriva och bli medvetna om hur. Så jag modellar skrivande meningar och ber eleverna om hjälp att hitta på meningar där vi blir avbrutna, rädda eller tänkande. Alltså med …

2) Eleverna får hitta meningar de vill lära sig genom. Arbetet blir individuellt i den bemärkelsen att eleverna gör egna självständiga val. I klassrummet delar vi sedan på våra innehåll, där blir de kollektiva genom att vi delar med oss. All undervisning ska mynna ut i att eleverna får berätta om sina upptäckter och läsa upp sina arbeten.

3) Eleverna får skriva hur många meningar de vill. De börjar också leta efter nya modeller att lära genom. Hindra inte det. Låt eleverna få uppleva att de får. Lärandet är deras.

4) Utvärdera det ni gör ihop. Fundera över vad ni lär er, också du som lärare, men försök att vara öppen och autentisk, inte styra in eleverna på hur de ska svara. Som lärare lär man sig genom elevernas berättelser. Skriv upp allt eleverna säger på en whiteboard, i datorn, låt alla elever komma till tals. Bry dig inte om ifall de upprepar det som tidigare sagts, låt varje elev få en mening på tavlan. Och sluta inte då alla sagt något, det finns mer att säga om sitt lärande. Glöm inte detta mycket viktiga moment i all undervisning.

Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar