Med myror i byxorna kan man också vilja säga något…

P1190961

Jag läser Janusz Korczak ”Peagogiska Ögonblick, 2012. I den beskriver Janusz Korzcak sina pedagogiska ögonblick, han för dagboksanteckningar över sina observationer kring barnen. Det borde kanske vi göra, vi lärare. Fria att anteckna det vi ser av det som sker i våra klassrum.

Det som bekymrar Janusz Korczak är att flickan med myror i byxorna irriterar honom en aning, men då han upptäcker att flickan med myrorna i byxorna ville berätta något kunde han befria sig från irritationen och se och delta i glädjen som flickan visade. Janusz Korczak brottas med det faktum att han önskar att flickan är något han vill att hon ska vara och inte att hon får vara den hon är. Och när diagnosen är ställd, hon är si eller så, är det också svårare att överge diagnosen till förmån för den barnet är.

Barnet vill ha ett samtal. Samtal betyder just något gemensamt. Vi talar oss samman. Om den vuxne i sitt samtal håller sig på sin kant, med sin pappershög och sina bedömningar, äger inte samtalet rum. Det kan ge myror i byxorna på vem som helst.

 

Publicerat i Kommunikationen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Med myror i byxorna kan man också vilja säga något…

Lärartycket: De viktigaste förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb?

 

Det vore spännande, utmanande och väldigt roligt att besvara professor Christian Lundahls fråga till lärarkåren:

Skärmavbild 2013-02-14 kl. 7.25.08 AM

Vad behöver vi för att göra ett bra jobb? Ge förslag, ge berättelser, ge beskrivningar i Lärartycket. Låt oss sprida våra tankar om våra undervisningar och i detta fall bygga en bro till forskningen och frågorna vi gemensamt ställs inför. Låt oss undersöka.

Jag inleder med mina ord. Likt ett pärlhalsband skapar vi gemensamt en bild av de viktigaste förutsättningarna för att verka som lärare: med eleverna och i undervisningen. Lärartycket ger en mångfald av svar på en mycket viktig fråga!

 

 

 

Publicerat i Lärartycket, Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Lärarens rätt att undervisa – elevens rätt att lära

I boken ”Kiwimetoden” 2006 skrev jag:

P1190798

 

De är fortfarande kungsord. Fortfarande själva grundfundamentet för hur jag ser på lärandet som äger rum och ska äga rum i skolan. I en skola i London talar man inte längre om undervisning. Inte heller om lärande. Man talar om progression. Fortfarande måste något ske för att progression ska äga rum.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Lärarens rätt att undervisa – elevens rätt att lära

Se föräldern – Ett försök att sätta sig in i föräldrarollen i skolan

Se föräldern som rufsar om håret på sitt barn och säger ha en fin dag i skolan.

Se föräldern som känner oro för sitt barns dag i skolan.

Se föräldern som frågar läraren om det föräldern är orolig för.

Se föräldern som gör en matsäck sent på kvällen för att barnet plötsligt berättar att fröken har sagt att alla ska ha matsäck med sig.

Se föräldern som under hela utvecklingssamtalet ställer en fråga utan att ställa den: Tycker du om mitt barn?

Se föräldern som vill att läraren ska se att föräldern gör sitt allra bästa för sitt barn.

Se föräldern som skyndar för att hinna till skolan och klockslaget som darrar på sekund och minut och föräldern som vill vara en bra förälder.

Se föräldern som inte vet hur föräldern ska framföra kritik till skolan utan att det ska drabba det egna barnet och skapa en spricka mellan skola och hem.

Se föräldern som ser något annat i sitt barn än det som skolan berättar om.

Se föräldern som vill älska sitt barn och tillåtas göra det.

Se föräldern som ligger sömnlös på nätterna för att ekonomin inte går ihop.

Se föräldern som har förlorat en anhörig och inte längre kan läsa läxorna med sitt barn.

Se föräldern som försöker steka lika goda pannkakor som en annan elevs förälder.

Se föräldern som sitter tyst men frågande under föräldramötet.

Se föräldern som inte kan läsa men förväntas kunna det.

Se föräldern som själv inte var skolans ljus men har ett barn som visar kunnande och intresse för matematik.

Se föräldern som berövas sin stolthet över sitt barn och kämpar med att förstå att barnet inte alls kan eller visar upp det kunnande som föräldern önskar och tror.

Se föräldern som inte gör det skolan förväntar men som ändå gör sitt allra bästa.

Se föräldern som skriver mail efter mail, i oro och förtvivlan, men bemöts som den jobbiga och besvärliga, där tystnaden skapar fantasier och oro.

Se föräldern som gärna vill komma till skolan för att ta del av sitt barns vardagsliv.

Se föräldern som lycklig ser in i lärarens ögon!

Se föräldern som inte kunde skriva skrivstil och frågar om hur barnets lärare ser på just skrivstilen.

Se föräldern som har fått ett sjukdomsbesked och som gör allt för att få vardagen och fungera och kämpar för sitt barns bästa.

Se föräldern som inte har någon att prata barnuppfostran och barnfrågor med än med skolan.

Se föräldern som säger till sitt barn – Snälla låt mig tala med din lärare? men möts av barnets absoluta motstånd.

Se föräldern som hade tomt kylskåp på morgonen men som önskade att barnet hade fått en rejäl frukost för att starta dagen.

Se föräldern som stannar kvar en stund efter föräldramötet för att ställa en försiktig fråga.

Se föräldern som måste berätta om något känsligt och är orolig för att det ska påverka det egna barnet negativt.

Se föräldern som inte har skickat med barnet papper som måste tillbaka till skolan men som är borta därhemma.

Se föräldern som får höra att barnet mobbat ett annat barn.

Se föräldern som får höra att barnet är mobbat av andra barn.

Se föräldern som läser betygen.

Se föräldern som inte förstår betygen.

Se föräldern som inte kan skolspråket.

Se föräldern som är arg.

Se föräldern som stolt berättar om barnets skola.

Se föräldern som blir orolig när klassen ska på utflykt.

Se föräldern som vinkar hej då och pussar på kinden och inte kan skiljas från sitt barn utan stannar kvar för att se att allt går bra.

Se föräldern som söker kontakt med skolan!

Se föräldern!

 

Körling undrar och funderar.

Publicerat i Kommunikationen | 5 kommentarer

Genrer: Vad är egentligen en tidning?

P1190803

Jag sopsorterar. När det kommer till tidningsåtervinningen läser jag hur man söker förklara vad en tidning är och vad en tidning inte är. Vad är en tidning? Varför måste man förklara för återslängaren vad en tidning är? Är en tidning samma sak då de ska slängas som då de ska läsas? Vad är det för skillnad på ett kuvert och en tidning? Vad är skillnaden mellan en bok och en tidning? I det här fallet är det utförandet vi ska hitta liknelser och olikheter med. Det har inget med innehållet att göra. Är det då en genre vi grubblar över? Eller en form? Låt oss undervisa och visa om det här. Låt eleverna berätta och tänka. Här är bilder att genregrubbla över:

P1190801P1190802

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P1190804

Publicerat i Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Genrer: Vad är egentligen en tidning?

Att sätta för höga mål och känslan av oförmåga

Körling fotograferar 2013

Det var det där misslyckandet jag kände. Redan innan jag börjat sträva mot mål var målet ett hinder. Jag skulle överträffa mina tidigare mål. Och mitt nya mål var orimligt och orealistiskt ställt. Men satt.

Så när jag började (i det här fallet simma) så vilade redan motståndet i mig. Jag visste att jag satt ett högt mål. Visste att jag skulle få det kämpigt. Den sträckan jag brukade simma  kändes också den motig. Varför detta motstånd tänkte jag. Jag undersökte vad målet gjorde med mig. Jag njöt inte av att simma. Jag tyckte varje sträcka kändes motig. Jag lyssnade på en inre röst som redan börjat klaga över hur lång sträcka jag skulle simma. Den vanliga sträckan, den bekväma och erfarna, kändes också tyngre.

När jag kände mig besegrad. Orken slut. Så kom bristen och känslan av att inte nå det jag önskade. De tidigare simturernas glädje kunde jag minnas. Den här simturen kunde jag inte njuta av alls. När jag bytte om kom bristkänslorna.

Så illa mitt höga mål passat mig. Så overkligt om jag kunde se till min förmåga. Om jag satt ett rimligare mål skulle jag uppleva mig kunnig. Om jag haft min ordinarie sträcka som mål och allt annat över det en bonus skulle jag känna mig stolt. Mitt mål var helt enkelt orealistiskt.

Jag har grubblat på mina känslor av brist, mina känslor av att inte orka, mina snurrande tankar om målet och inte själva vägen, om hur mitt mål inte alls gagnade min upplevelse utan förminskade den.

Lärare som planerar förklarar ofta lektionens kvalitet utifrån brist: Vi hann inte … vi skulle ha … om bara eleverna … Kanske hör det samman med att vi sätter för höga mål för lektionen. Vi kanske ska sätta oss och titta på vad som ägde rum under lektionen, vad vi faktiskt gjorde.

Min simtur blev en plåga. Jag simmade något längre än vad jag brukar men upplevelsen av att simma var borta. Hade jag anpassat mig till mina tidigare sträckor och tagit min utgångspunkt ur dem hade jag med glädje simmat längre. Överträffat mig själv. Om målet hade varit realistiskt och möjligt att nå. Nu glömde jag till och med bort att jag kunde simma den sträcka jag simmade.

Publicerat i Hinder för lärande | Kommentarer inaktiverade för Att sätta för höga mål och känslan av oförmåga

Reklamslogans

”Håll humöret uppe” läser jag då jag är på språng mellan punkt ett och punkt två. Jag känner mig glad. Reklamen ska få mig att bibehålla humöret på topp. Om jag köper en bulle och en kopp kaffe så håller sig mitt humör. Jag är redan glad. Att äta mig glad är jag inte intresserad av.

P1190808

En annan reklamtext gör mig medskapande. Det vill säga om jag får leka med orden. Drömfika. Ja, jag vill gärna dricka en drömfika. Kan tänka mig flera platser för en sådan. Någonstans där horisonten uppenbarar sig och får mina tankar att vila och blicken att följa fågelstrecket långt, långt därborta. Drömpriser kan vi alltid diskutera. Vad är ett drömpris för en fika? Vad är ett drömpris överhuvudtaget? Om man läser lite kreativt kan texten bli en drömfika med en drömprins.

Jag undrar alltid när jag läser ord och meningar.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Reklamslogans