Kris i bokläsarsverige! Så kallt det kan det bli!

Postat den 23/01/2013 av Anne-Marie Körling

”Med ögonen i boken

är du ute i hela världen,

är du inne i grannens själ

och löser din egen gåta.”

Margareta Ekström, Ord till Johanna, 1973

Jag blir lite rädd för samhället som inte läser. Så lättstyrda blir vi. Så lätta att lura. Så lätt blir vi aviga. Så lätt blir vi ensamma. Så lätt blir vi främlingsrädda. Så lätt blir vi … okänsliga för öden vi inte förstår då vi möter dem och inte läser om dem, kryper in i händelser och känslor. Så lätt skapas gränser inom oss. Så lätt blir skattekontorets information obegriplig. Så lätt blir annonsens text kungslag. Så lite blir vi speglade. Så obegriplig blir historien och framtiden. Så ödsligt språket. Så hårt blir slaget som ges där språket är försvunnet och ordförrådet inte räcker till för att förklara.

Skärmavbild 2013-01-23 kl. 9.30.45 AM

Jag sörjer att bokförsäljningen går ned. Eller allt som går ned och pekar utför då det gäller skönlitteratur, böcker och förmågan att läsa. Jag sörjer då boklådor försvinner och då pojkar inte längre förstår att boken också angår dem. Vad har vi gjort med boken? Vad har vi gjort med texterna? Vad händer med gemenskapen med texterna?

Skolan kan och bör mobilisera all kraft vi har för att ge eleverna text, böcker och meningsfulla sammanhang där lärare och elever möter innehåll, tänker om det, får ord och meningar att härma, förändra och utforska. Det handlar om livsmening. Om tankerymd. Om kreativitet. Om livet. Om dig. Om mig. Om oss.

Boken! Den ropar på oss. Ett skri från bokhyllorna. De olästa bokstävernas meningar.

”Men med bara en bok i handen

fryser du

som bokstäverna fryser

i sin olästa ensamhet.”

Margareta Ekström; Ord till Johanna, 1972


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Du har så lätt för dig, sa läraren men det hade jag inte”
  2. Barns rätt att bli tillfrågade om det som berör dem
  3. Skolans regler: enklare kan det inte bli!
Publicerat i Ansvaret, Läraryrket och lärarrollen, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Kris i bokläsarsverige! Så kallt det kan det bli!

Kunskap förändrar därför är eleven ständigt ny!

Postat den 23/01/2013 av Anne-Marie Körling

Textundervisning 1-001

I skolan får eleverna lära! Hur vi lär och genom vad bör präglas av lyhördhet, generositet och nyfikenhet. Att med nyfikna ögon varje dag möta eleverna. Kunskap förändrar oss. Därför kan vi varje dag se eleven som ny! Famna och fortsätta. Och när vi möts ställa sig frågan – hur är jag lärare idag?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det är en viktig dag idag
  2. Idag är eleven alldeles ny
  3. Det är därför du är här…
Publicerat i Ansvaret, Barns rättigheter, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Kunskap förändrar därför är eleven ständigt ny!

Undervisningen ska vara saklig

Postat den 23/01/2013 av Anne-Marie Körling

IMG_1688

Jag funderar ofta på när vi lärare spricker och tappar det sakliga. Blir personliga tyckare. I klassrummet kan lärartyckandet hindra eleven från att greppa det sakliga. Det här är svåra saker. Den att vara personlig men inte en personlig tyckare. Om man berättar hur man själv ser på saken bör man noga ange sig själv som en del av källorna, det vill säga, att eleven tydligt får veta att läraren är en källa. Det betyder att källkritik, kritiskt tänkande, ifrågasättande och dialog kring det läraren tycker om ska möjliggöras också för eleverna. Det vill säga att eleverna och läraren kan diskutera. Personliga omdömen som

– Det här var fint! är också för subjektiva. De saknar beskrivningar som kan stötta eleven att lära.

Däremot ska eleverna få tycka, tänka, fråga utifrån sina erfarenheter och sin nyfikenhet. Det är deras lärande som vi får dela då deras tankar synliggörs.

Jag har grubblat på det här då jag undervisar. Ständigt, ständigt, ständigt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läraren ska vara saklig – eleverna ska vara ifrågasättande
  2. Skolans självförtroende: ”Genom undervisningen ska”
  3. En lärare ska … tycka om … ha en plan …
Publicerat i Värdegrunden, Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Undervisningen ska vara saklig

Den samlade Twitterdikten

Postat den 22/01/2013 av Anne-Marie Körling

 

Skärmavbild 2013-01-22 kl. 2.45.46 PMSkärmavbild 2013-01-22 kl. 2.45.33 PM


Inlägg som berör samma teman:

  1. LÄRARTYCKET – här är den samlade bloggen för lärartyckarna!
  2. Utbildningsuppdrag: Barnkonventionens artiklar i film samlade här
  3. Lgr 11 – HÄR ÄR SKOLANS SAMLADE MÅL
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Den samlade Twitterdikten

Följa läsutvecklingen och ständigt se tillblivelsen av läsaren

Postat den 22/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag har alltid dokumenterat hur elever läser. Jag har utvecklat mitt nära förhållningssätt till läsning genom att just befinna mig där eleven befinner sig. I den bok eleven läser. Jag för noga anteckningar om hur eleven läser. Jag har olika tekniker. Hur jag gör handlar mycket om vem eleven är då eleven läser. Jag måste vara mycket varsam.

Då vår skola fick utbildning i läsutvecklingsschemat, LUS, kom jag att lära mig att använda LUS som en del av min förmåga att undersöka elevernas läsförmåga och hur den utvecklades. Jag blev inte fångad av punkternas ordning utan mer av punkternas innehåll. Jag fann också stöd i hur vi lärare kunde kommunicera läsningen, hur vi gemensamt kunde få syn på hur eleverna läste vid vår skola. Min rektor följde och utmanade processen. Lärarna fick ett språk för att beskriva hur elever läste. Det gjorde oss också ansvariga och medvetna. I mina klassrum betydde detta redskap en daglig medvetenhet hos mig. Jag följde elevernas läsförmåga och jag undersökte den.

Mitt undervisande om läsning och förståelse av text innebar också att jag undervisade i flera konstellationer, med större variation, och att ansvaret om förståelsen vilade i min undervisning. Alltid var det min undervisning som kunde utvecklas. Genom den eleverna.

Än idag lusar jag elever. Jag kan inte låta bli. Jag har redskapet i ryggraden. Hur jag förvaltar mitt redskap handlar om min syn på den läsande eleven och den ständigt tillblivande läsaren.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att följa läsutvecklingen, varmt, nära och med mycket läsning
  2. Om att inte kunna läsa och att följa läsutvecklingen
  3. Att följa lärutvecklingen
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Frågekonsten, Kommunikationen | Etiketter , , , | 1 kommentar

Lärarens förmåga är resurs

Postat den 22/01/2013 av Anne-Marie Körling

Jag tänker på resurser. Skolan säger sig sakna dem. De ekonomiska resurserna. Jag tänker på lärarens förmåga som resurs:

  • Lärarens förmåga att berätta är en resurs.
  • Lärarens förmåga att översätta är en resurs.
  • Lärarens förmåga att skapa innehåll är en resurs.
  • Lärarens förmåga att se sina elever är en resurs.
  • Lärarens förmåga att utvecklas i pedagogiska samtal är en resurs.
  • Lärarens nyfikenhet är en resurs.

… fyll gärna på … låt oss göra listan lång, längre, längst!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarens språk är en resurs – och några andra resurser
  2. Skolans riktiga resurs – jomänvisst – det är eleverna!
  3. Lärarnas modellande lärande är en (dold) resurs
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Värdegrunden? Inte en grund utan …

Postat den 22/01/2013 av Anne-Marie Körling

 

P1190517Värdegrunden, vad är det? Så lyder många frågor jag får.

Värdegrunden är ingen fysisk plattform, ett golv, utan ett förhållningssätt, en djupare förståelse för vad att verka för. Värdegrunden är mötet mellan dig och mig. Kulturen som värnas, undersöks, påverkas mellan dig och mig. Förståelsen för våra olikheter och våra likheter och att dessa betaktas och erkänns. Värdegrunden är i vilken anda vi danas, fostras, utvecklas, utbildas i demokrati. De vuxnas förmåga att verka för att värdegrunden omsluter elever i skolan och utbildar dem i respekt och förståelse för människovärde. Men inte fjärmat med riktningen dem Utan omslutet i vi.

Det betyder att uppdraget att förstå värdegrunden, den som skolan ska ge och verka för att ständigt själv öva sig i den, utveckla innehållet och alltid, alltid se människan. Det är att fundera över talutrymme, namngivande, kränkningar, rösträtt, meningsutbyten, meningsskillnader och verka för att pojkar och flickor inte avskärmas till sitt kön. Att böckerna vi ger och läser ur utvidgar synsätt och förståelse för andras villkor, historiskt, i nutid och framtid. Skolan vilar på demokratins grund och skapar den för framtiden. Demokratin är pågående. Alltid måste den värnas.

Värdegrunden börjar med dig. I mötet med varje annan. I skolan ska och kan värdegrunden alltid utvecklas i pedagogiska diskussioner, i prövningar vi ställs inför och hur vi gemensamt strävar mot att söka de diskussioner som inte genast blir modeller och metoder, i former, utan i levande verksamhet. Skolan är en social plats där möten mellan människor utmanar oss. Och det är inte farligt. Det är där vi möter vår inre värdegrund. Den personliga tanken och tyckandet utmanas. I skolan har vi i uppdrag att i yrket värna utmana den, förstå den, se den, skapa den i det yttre. Skavsåren, när vi ser oss själva i klart ljus och måste utveckla oss ihop, gör ont. Men hellre den smärtan än ingen smärta alls. Vi är skola i våra möten. Du och jag. Skola! Vi kommer att påverka varandra.

Hur blir vi ihop? Varför då? Genom vad?

”Uppdraget! Att vara där man är” lyder Tomas Tranströmers diktrad. Jag tänker också ”Modet! Att vara där man är”.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Värdegrunden – en dikt jag diktade
  2. Värdegrunden – smaka på den?
  3. Frågor kring värdegrund, vilken står du på?
Publicerat i Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för Värdegrunden? Inte en grund utan …