Uppleva text

Vi borde tala med eleverna om vad de upplever då de läser. Vad de lär av texterna vi ger. Vilken kunskap texten ger dem. Inte styra in mot att svara upp mot de frågor någon annan ställt utan skapa frågeställningar komna ur den gemenskap som skapas med elever, lärare och fokus. De frågor som eleverna ställer. De frågor de önskar besvara. De som kommer ur och  genom den text vi givit dem.

Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Uppleva text

Fotografier: Snö igen!

P1190674P1190671P1190673P1190651

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Fotografier: Snö igen!

Om textrörlighet: Handskriven lapp i snön

P1190663

Min nyfikenhet får mig att böja mig ned och läsa den lilla lappen. Jag ser den sköra handstilen och jag ser innehållet i vad att köpa hem. Jag tänker på den lapp jag fick av mormor då jag skulle handla åt henne. Samma handstil tycks det mig. Samma innehåll också. Jag minns den lilla portmonnän jag fick med de noggrant vikta sedlarna och de små mynten, ettöringarna, tvåöringen, tioöringarna, tjugofemöringarna, en ensamma femtioöringen, och hur jag fick förtroendet att handla själv. Det fina med mormors lapp var att inköpet bestämdes hemma. Inte av affärens utbud eller reklamens påverkan. Inte heller bestämdes inköpen av en plötslig lust att köpa godis utan ett medvetet tänkt inköp av just Kungen av Danmark.

FRÅGOR ATT SKAPA

Min barndoms karamell fick jag av mormor. För bröstontslidande och hosta. Kungen av Danmark … varför heter påsen så? Vad är det för karameller? Är de fortfarande populära i Sverige? Varför då? Äter man dem i Danmark? Vad är det för kung man köper? Vad kan jag om danska kungar? Vad kostade en påse då jag var barn? Hur mycket kostar påsen idag? Är receptet detsamma? Ägs de av samma tillverkare? Gör de medicinsk nytta?

TEXTRÖRLIGHET – SÅ SPÄNNANDE DET ÄR ATT ASSOCIERA TILL ANDRA TEXTER OCH DEN EGNA 

Och så hör jag den lilla dikten av Ferlin, textrörelsen som äger rum, associationerna till andra lappar, om barnet som förlorat sin papperslapp och gråter på en trapp. Jag tänker på Kunden av Danmark och tankarna om bot leder mig till omtanken som Tove Janssons muminmamma skapar genom att bota det osynliga barnet Ninni med en medicin som rörs ihop genom ett gammalt recept. Hon botas men inte av medicinen. Hon botas av det mänskliga mötet.

Skärmavbild 2013-01-26 kl. 12.48.48 PM

Textrörligheten är samspelet mellan texter. Den textrörlighet jag själv kan göra och erfara. En annan form av textrörlighet är den att jag också skriver en lapp, eller en lista, över vad jag ska handla idag. Skriver jag den i min mobil? På en post-it-lapp? Skriver jag ingen lista? Är jag en impulshandlare? Vem styr över mina pengar? Vem är jag som konsument?

Publicerat i Frågekonsten, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Strategier, Svenska, Verkligheten | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Om textrörlighet: Handskriven lapp i snön

Hur blev jag en läsande?

P1190064

Hur blev jag en läsande? Hur kom jag i kontakt med böckerna?

Jag omgavs av musik som barn. Föddes in i musiken. Farfars arv fanns i mig redan tidigt. Notböckerna med farfars sånger illustrerade av omsorgsfulla konstnärer. De trollband mig som barn. Jag läste illustrationerna. Jag var mycket liten.

I min värld av läsande andra hade boken en central betydelse. Morfar läste ur tjocka boken varje julafton, samma text, samma ritual, samma jag. Och jag förändrades med julevangeliets ord. Från att inte förstå men delta till att förstå och tänka.  Och böckerna som morbror gav i julklapp år efter år. Böcker med omslag jag inte tyckte om men givna av en person jag inte kunde motstå. Och jag minns då alla kusinerna varje kväll låg ihopkurade i en säng och med samma glädje, rädsla och lättnad hörde samma godnattsaga om och om igen. Kväll efter kväll. Och rädslan som första gången var krypande farlig kunde hanteras och kännas och bli en del av känslan att höra på sagan om och om igen. Ett slags härbärgerande av de stora känslorna. Den att vara rädd och behärska rädslan. Den att dela glädje och lättnad då äventyret avslutades i famnen av det vanliga och av hemkomsten. Allt det där av känslor som förde oss samman där vi satt och lyssnade.

Min mamma lekte ofta med ord. Som liten hade jag inte mycket saker. Men orden fanns där. De blev leksaker. De kunde smakas av. Min mamma gav mig orden som tankenötter och lyfte mitt tänkande till andra dimensioner. Jag minns att jag tänkte på hur mycket orden gjorde med mitt inre liv, min kreativitet, min värld.

Jag blev läsande redan innan jag kunde läsa. Innan jag förstod att boken var unik, att alla författare fanns där och räckte sina berättelser till mig att läsa, så var boken min.

Jag minns mina besök på det bibliotek där jag dagligen hungrade efter att förstå och lära mig mer om hundar. Och i efterhand kan jag värmas av bibliotekariens mottagande av mig, inte som ett barn utan som en läsande människa. Jag tror jag förstod något om vad demokrati kan vara – där på biblioteket.

Jag kan aldrig någonsin glömma mitt första läsande i skolan. Då jag fullt ut begrep hur ordet sol kunde skrivas och uttalas. Jag kunde redan läsa innan jag mötte ordet sol. Men djupet som läraren förmedlade av kunskaper kan jag än idag förundras över. Att mötet med ordet blev så starkt för mig. Så oerhört starkt.

Publicerat i Synligt läsande | 1 kommentar

En högskoledag med lärarkandidater

Hemkommen med hoppsasteg i lärarkroppen, ett tänkande hjärta som bultar envetet och troget, huvudet fullt av idéer, frågor och utmaningar. Tack kandidaterna för gensvar, utmaningar, tankar och reflektioner och att ni lät mig visa och att vi tillsammans tänkte om det vi gjorde. Ser fram emot nästa gång.

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Kommentarer inaktiverade för En högskoledag med lärarkandidater

Myten om de som spelar dataspel, så unga är de inte

Ungarna sitter vid datorerna, spelar spel. Påståenden om ungas spelvanor. Vilka är de som spelar egentligen? Och varför?

 

Publicerat i Verkligheten | Kommentarer inaktiverade för Myten om de som spelar dataspel, så unga är de inte

Elevernas frågor

Elevernas frågor är dörröppningar till att lära. Jag ser frågorna som en del av utvecklingszonen. Om en elev frågar är eleven intresserad.  Jag skriver ned alla frågor jag hör mina elever ställa. Av dem lär jag mig något om det jag undervisar. Givetvis är elevernas frågor besvarade eller formulerade under lektionen. Frågor om innehållet är andra frågor än om formen. Om det är för många frågor om formen:

– Hur mycket, på vilket papper, får man skriva så här?

kräver det att formen åskådliggörs ordentligt. Det är innehållet som är fokus. Formen får inte hindra innehållet.

Publicerat i Barns rättigheter, Frågekonsten | 1 kommentar