Tack alla ni som lyssnade idag

P1140757

Två skolor har jag besökt idag. Föreläst, fått frågor, skapat aktivitet och visat undervisningen genom att praktiskt genomföra den med lärare. Jag tackar för intresse, medskapande och pedagogiska innehåll.

Om några år kanske jag får ett litet meddelande som det jag fick från Norge.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Publicerat i Föreläsningar jag ger | Kommentarer inaktiverade för Tack alla ni som lyssnade idag

Bekräftelsebehov?

Från Vimmerby skola, 2017

Ibland säger vi att elever har bekräftelsebehov. Jag tänker att barn, precis som vi, har kontaktbehov. Barn vill ha kontakt. Barn vill prata, se in i ögonen, höra sina namn, veta att vi ser dem för det betyder att vi är i relation.

Och jag tänker om vikten av att se med ögon som bryr sig, den dikt som Martina skrivit och läser i Tom Alandhs fina och viktiga film om henne: Dikten lyder:

Somliga människors ögon ser på mig

utan att se

då undrar jag om jag finns

Andra har ögon som bryr sig om

Ögon som ser

Då vet jag att jag finns

Då tror jag att det är bra

 

 

Hej HOPP!
Anne-Marie

Publicerat i Barns rättigheter, Värdegrunden | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Bekräftelsebehov?

Boken jag fick i julklapp och böcker jag köpte

Boken jag fick i julklapp

Böckerna jag köpte till mig själv

Vad läser ni?

 

Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Boken jag fick i julklapp och böcker jag köpte

Tre fotografier och lite text som förklarar dem

P1420150

Botanic gardens Edinburgh

Jag är inte fotograf. Jag har en kamera som inte fungerar. Men så fina bilder jag kan se, skrattar mannen jag talar med.

Jag är inte fotograf. Jag har en kamera som inte fungerar. Men så fina bilder jag kan se, skrattar mannen jag talar med.

P1420107

Morgonpromenader i Edinburgh. För att fotografera, tänka och hitta ett litet cafe med det där extra goda kaffet.

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Tre fotografier och lite text som förklarar dem

Korrekturläser min kommande bok och visar eleverna hur

Började skriva sent i maj. Uppmuntrad av förläggaren. Några dagar innan jul kommer sista korrekturet. Jag hann berätta för eleverna hur ofta man läser det man har skrivit och hur ofta man får rätta till, korrigera ordval och förtydliga det man skriver. Manushögen fick de titta i. Mina anteckningar fick de titta på och mina krumelurer i marginalen likaså.

– Kan du inte stava, frågar en elev.

Det är fint att se att jag fått rätta till ord som är felstavade. Vi talar stavning och hur man löser stavningen då man får problem med den. Inte alltid att man upptäcker att man stavar fel och det tycker jag är kan vara en fingervisning om att man faktiskt inte ser att man stavar fel.

– Fattas det ord? frågar en annan elev.

Vi läser meningen ihop. Det fattas ett ord och ibland syns det och ibland vet man inte att ord fattas för meningen fungerar ändå.

Eleverna är intresserade. De funderar över hur jag gör. De ställer frågor för att höra sig för. Jag får genom detta samtal också syn på hur undervisningen ska läggas upp och vad den bör innehålla.

I februari kommer boken.

Hej HOPP!

 

 

Publicerat i Strategier, Svenskämnet, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen, Väck läshungern, Värdegrunden, Verkligheten | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Korrekturläser min kommande bok och visar eleverna hur

Litteraturen lär oss om skam

Skammen jag kände gav inget utrymme för något annat, inte ens hopp. Jag var inte längre arg på min bror; jag insåg redan att all den där ilskan hade varit konstlad. Något jag hade famlat efter som kunde användas som en sköld mot skammen. Ilska är enklare en skam.

”Stanna hos mig” av Ayobami Adebayo, 2016. Läs om romanen här, och här och här.

Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Litteraturen lär oss om skam

När sagorna och berättelserna är hemliga

P1340298

 

Den som inte får lyssna till sagor och berättelser kan tjuvlyssna. Ibland brukade jag säga det till eleverna; Nu ska jag läsa högt och ni får tjuvlyssna till det jag läser. Det brukade göra eleverna en aning konfunderade men de flyttade ett steg närmare det jag läste ur. Min röst något tystare än vanligt.

Jag läser boken Stanna hos mig av Ayobami Adebayo, 2017 där hon berättar om en liten flicka som inte får lyssna till styvmödrarnas berättelser för de egna barnen. Hon beskriver hur barnet går från stängd dörr till stängd dörr och försöker att lyssna och ta del av det som berättas:

När jag var liten brukade mina styvmödrar fösa sina barn till sängs för att berätta godnattsagor. Men alltid bakom stängda och låsta dörrar. Ingen frågade mig någonsin om jag ville komma in och lyssna, så jag smög runt i gången, gick mellan dörrar och fönster och försökte avgöra vilken av kvinnornas röster som hördes tydligast just den kvällen.

Jag tröstade mig med att tänka att jag var moderlös och fick välja och vraka mellan sagorna.

/…/

Min favoritsaga var den om Oluronbin och Irokoträdet.

Ur Adebayo; Stanna hos mig, 2017, Piratförlaget

Astrid Lindgren berättar i Spelar min lind, sjunger min näktergal om hur barn kan/får lyssna till sagorna då dessa tränger ut genom dörrspringor och lockar lyssnaren till sig:

Just då och just där i prästens kök hände det märkliga, hon fick till sitt hjärtas tröst något som var vackert. Där satt hon vid bordet, åt sin välling och visste om inget, då kom det genom den halvöppna dörren från kammaren bredvid ord till henne, ord så sköna att hon började darra, när hon hörde dem. Det var någon där inne som läste en saga högt för prästens små barn, och i all sin ljuvlighet flöt orden ut genom dörrspringan och kom ut också till Malin. Hon hade inte vetat förut att ord kunde vara vackra, nu visste hon det, och de sjön ner i hennes själ som morgondagg över en sommaräng.

ur Astrid Lindgren; Spelar min lind, sjunger min näktergal ur boken SAGORNA, 1987  Rabén & Sjögren

Vi har alla ett ansvar och en möjlighet att ge barn och unga berättelser. Det handlar sällan om tid eftersom tiden försvinner då vi läser för och med varandra. Det handlar mer om närvaro och att visa på berättelsens kraft och innehåll. Den trollbinder av egen inneboende kraft. Det är den som skapar ett nu och som får oss att luta oss fram och samtidigt nudda en annan lyssnares axel.

Hej HOPP!

PS Teckningen föreställer mig då jag läser. Elev som tecknat. D.S

Publicerat i Barns rättigheter, Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen | Etiketter , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för När sagorna och berättelserna är hemliga