Bedöma: Att se – att kursplanerelatera – och återge

Jag ser mycket noga. Då jag fotograferar är jag noggrann och tittar på de mycket små detaljerna. Ibland fotograferar jag en detalj för att i senare i mitt fotograferande upptäcka ytterligare en mindre detalj. Som på detta fotografi. Jag ville fånga dropparna i den lilla spegeln på motorcykeln. Och när jag sedan och utanför kontexten kan titta på fotografiet upptäcker jag en ännu mindre detalj…

… det står ju någonting där …

objects in mirror are closer than they appear

och det säger mig något. Jag börjar titta på detaljerna. Men dessa detaljer ger mig också en vink om det som är större… to be closer than they appear… och jag tänker på elevernas arbeten.

Jag har idag diskuterat mina kursplanetankar och läroplansvärderingar och också visat hur jag genomför formativa bedömningar i min praktik. Då handlar det om att se och om att tydligt och noggrant beskriva det jag faktiskt ser. Jag har ett underlag att arbeta med – ett objekt – låt säg en elevs text:

Jag tittar på det jag ser och har -elevens text. Jag kan alltså inte bedöma individen, bara texten. Och det är befriande. Jag är närmare mitt uppdrag med andra ord. Låt oss se: Vad är det jag ser. Jag gör en skrivning om vad jag ser.

Jag ser:

• eleven använder sig av strategin jag undervisade om
• eleven använder sig av strategin helt självständigt
• eleven har erövrat strategin till ett självständigt redskap
• eleven vill, kan och vågar pröva strategin att räkna procent på sin läsning.
• eleven skriver med läslig handstil
• eleven kommunicerar med sig själv i texten
• eleven har antagit ett metakognitivt perspektiv på sitt skrivande- dvs – detta objekt och den läsning eleven gör.
• eleven kan läsa engelska
• eleven kan formulera sina tankar och sina funderingar i relation till sin förmåga att läsa engelska
• eleven skriver en text som är i relation till den text eleven har läst
• eleven behärskar procenträkningen
• eleven förstår vad helheten är – dvs 100 %
• eleven kan överföra procenträkningen till texten, och detta efter att ha fått modeller för hur att beräkna sin kunskap i texten (A-M modellar och detta är undervisningens fokus).
• eleven resonerar med sig själv och kommer fram till en slutsats
• elevens resonemang går att följa
• eleven skriver rubrik
• eleven använder två ord för samma sak och skiljer orden med ett /
• eleven använder stor bokstav vid meningarnas början.
• eleven använder skiljetecknen: semikolon, punkt och utropstecken
• eleven visar fler sätt att ställa upp och räkna ut procent.
• eleven har använt redskapet miniräknare för att räkna ut
• eleven värderar sina engelska ord (syns inte här) och funderar över ordens relevans för elevens lärande – eleven ställer sig frågan om eleven behöver orden, men inser också att orden är viktiga
• den text eleven har läst kan eleven läsa högt och med gott uttal.
• eleven skriver korrekt och kommunikativt.
• eleven kan uttrycka sin stolthet över sin läsning, eleven har självständigt omvärderat sin syn på sin läsförståelse
• eleven har läst följande text av Roald Dahl:

Då jag har listat elevernas kunskaper – det blir en daglig vana att göra det. Jag utgår enbart ifrån det jag ser. Inte vem eleven är. Det gör att jag sedan kan ta fram mina kursplaner och noggrant och professionellt säkerställa att eleven utvecklas i relation till målen. Det är så roligt att se det. Men jag gör som sagt bakvänt. Jag börjar med elevens arbeten. Jag börjar med min förmåga att se. Sen går jag till dokumenten. Och så ser jag noggrant i dem. Ungefär som spegeln i bloggartikelns början.

Då har jag min lista med det jag ser av elevens arbete och så går jag igenom kursplanerna – innehållets vad och varför och mål och så rödmarkerar jag det som stämmer överens med mina dokument. Jag kanske också får bättre formuleringar ur dokumenten.

Jag kan också börja synliggöra vilka kompetenser eleven äger och utvecklar och mot dem kan jag sedan säkerställa att jag sätter rätt betyg eller att vägleda eleven tryggt och säkert mot det eleven är i färd med att lära. Jag har därmed givit eleven en karta och mig själv ett undervisningsuppdrag. Den att fortsätta relatera till mina dokument.

Lärarens lärande utveckling i denna fråga:

Det jag listat upp av kunskaper jag har noterat är en första lista. Den tar jag sedan och granskar i relation till mitt uppdrag i kursplanerna och läroplanen. I läroplanen står nämligen den människosyn som omger alltsammans och det är en slag vidare målförklaring – den om människan i demokratin.

Låt mig beskriva:

Jag har min lista över elevens arbete och vad jag faktiskt ser, den gör jag så här med.

• Ser VAD som överenstämmer med innehållet i kursplanerna
• Det som överenstämmer med kursplanerna markerar jag med överstrykningspenna eller markerar på datorn med färg
• Jag tittar på formuleringarna jag har gjort, de är spontana och det språk jag ger och ser hur språket i kursplanerna överenstämmer eller kan hjälpa mig att förklara bättre det jag beskrev
• Somligt på listan faller bort för att de inte är kursplanerelaterat eller står att finna som underlag för mål men behåller dem i vilket fall, det kan vara så att jag är inne på en annan kursplan och kan behöva se om jag arbetar kursplansövergripande. För att lära mig det behöver jag tid och att faktiskt behålla såväl underlag som min ”Jag-ser-bedömning”.
• I hela processen äger eleven dokumentet och det jag skrivit. Jag måste också föra samma diskussion med eleven, vilket jag gör. Eleven får då be om förklaringar och förtydliganden och lägga sig i det jag skrivit. Det kan hända att eleven inte förstår mina ord och då måste jag skriva om så att eleven förstår.
• Dokumentet är helt knutet till ett arbete som eleven har gjort, det är då viktigt att tänka att arbetet är ”här och nu”. Det betyder att jag inte justerar så länge eleven själv inte har synpunkter. Men jag noterar vad jag ska undervisa om – vilket fokus jag ska ha – för fortsatt undervisning. Det eleven har gjort är det eleven förmår idag – och ur det ska jag skapa undervisning för i morgon. Det betyder att jag inte har väldigt noggranna planeringar annat än att jag hela tiden relaterar till uppdraget i dokumenten. Jag skapar inga egna förhandsstyrda dokument som jag måste följa. Jag är inte min egen chef. Däremot är jag ständigt relaterande till mitt uppdrag i relation till de dokument jag har – och det eleven ska lära. Och jag är alltid på elevens lärande sida. Jag ser mycket, och ju mer jag lär mig se, desto bättre kan jag formulera den i elevens tjänst.
• Vi har lämnat rätt – och – felsynen i den teori vi har som bas för hur att omsätta lärandet.
• Det dokument jag och eleven sedan har skrivit under på är elevens. Eleven får gärna ta hem och prata om detta. Därmed har föräldrarna fått något att titta på och se och upptäcka vad professionen innebär och vad eleven, dvs, deras barn är i färd med att lära sig.
• Jag skriver flera sorters dokument. Och jag noterar alltid i elevernas processböcker, ja, i alla böcker, ett datum då jag var där med eleven och en notering om något jag såg då. Det är en naturlig process för mig själv. Jag vill åskådliggöra det som handlar om lärandet och i klassrummets här och nu.
• Betydelsen och kraften i detta arbetssätt blir väldigt tydligt för eleverna. Det är lärandet det handlar om. Och när eleverna vet detta så ordnar det sig runt innehållet. För arbetssättet omsluter de stora orden omsorg och faktiskt fostran. Men det märks i lärandets fokus.

Och det handlar om yrkesprofessionen lärare!

och det viktigaste av allt – transparensen i samspelet. Mina elever vet och kan och följer och dokumenterar och ingår i detta arbete.