Barn i sorg och läraren mitt i den

Jag får mail och ibland om innehåll som är stora och mycket svåra. Den om barn i sorg. Låt mig tänka öppet kring frågan hur att vara lärare i detta.

Barn är i sorg.Vi säger så. Jag tror inte att det är så. Barn kliver in i sorg i egen takt. Barnet måste få spegla sig i känslor och få dem återgivna i mycket respektfull takt och samspel.  Jag tror barn kliver in i sorgen. Och när de väl är där är den randig.

Barn har upplevt något som gör att de är i sorg.

Kanske känner barnet inte igen känslan. Den är också ny. Denna outhärdliga sorg efter att ha förlorat en förälder. Kanske har barnen inte börjat känna den. Kanske skyddar fantasin dem från det som ännu inte är närvarande. Den att bortgången är för alltid. Det är en värld som inte har någon karta för någon endaste människa. Den att bli kvar. Utanför döden och kvar i livet.

Då det händer, dagarna efteråt, då någon rycks ifrån är inte alldeles självklart lika upplevda av ett barn som av en vuxen. Sorgen är kanske inte där från början. Men omvärlden ger sorgen uttryck.

Om man då möter ett barn som man tror sig ha upplevt det absolut värsta är det inte helt säkert att barnen klivit in den upplevelsen på samma sätt som vi vuxna tror barnet om. Det är inte alldeles säkert någonting alls. Vi kan inte veta. Vi kan inte anta någonting alls.

Skolan är i detta fall något beständigt och väldigt vanligt. Rutinerna är och blir trygga, den vanliga skolmaten det mat mål om dagen som kanske måste nära längre än sina fjuttiga timmar under skoltiden. Samvaron av alla andra påminner om livet. Det är kanske det som är skolans avgörande roll när något händer. Inräknandet, uppräknandet, sagan, språket och gemenskapen.

Jag tänker att det viktigaste en lärare kan göra är att hålla inne med sin egen sorg, skrika ut den i personaltäta personalrum, prata med kuratorn och psykologen men inte i klassrummet. Men närvaron ska absolut finnas där.

Läraren bör vara:

  • tillåta allt och alla känslor, de ser olika ut hos var och en av eleverna och kommer under olika tider. En del kanske inte känner alls. Utan vill ha distans.
  • närvara
  • hålla, och detta hålla är att ge ett innehåll och skapa ramar
  • vara eko, inte värdera uttryck utan mer återberätta dem och ge dem tillbaka till eleverna
  • stanna, inte ersätta sig själv med någon annan, utan vara där som den viktiga person man är som den eleverna relaterar och knyter an till.
  • bekräfta… om och om igen… alla känslor är känslor.
  • lyssna och öppna sina sinnen för det som sker och måste uttryckas
  • hålla tillbaka med sig själv och ha koll på de känslor som kan hindra barnens känslor
  • värma… och det är inte den kroppsliga värmen utan hela värmen… all värme och människotillgänglighet som man själv utgör
  • lita på elevernas vilja till samspel
  • vara följsam och lyssna, titta, ge och finnas
  • se över tiden och skapa utrymme för tid som krävs. Den är väldigt lång och denkräver att den blir unik och egen för varje barn.
  • inte skapa skuld för dem som inte känner, eller för de som känner mycket… inte skuldbelägga känslorna som finns eller inte finns

Jag är på inget vis klar med mina tankar men vill ge den lärare som skrev till mig ett bollplank.

Jag håller där du är! Vi måste göra gemensamt det vi är och befinner oss i som lärare!

Återkom! Återge! Återfinn!

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen, Sorg, Strategier, Styrdokumenten and tagged . Bookmark the permalink.

3 Responses to Barn i sorg och läraren mitt i den

  1. pippi says:

    Varmt Tack!

  2. Lisa says:

    Barn i sorg… och läraren mitt i den… Tungt men det händer, det händer dessutom rätt ofta. Ibland kommer sorgen helt oförberedd, ibland är den förutsägbar. Dina råd ”hur läraren bör vara” är så kloka, så trygga för eleven, och i förlängningen även för läraren. Dessa råd bör dock gälla alltid, i alla möten med barn, och inte bara vid sorg.

    Jag brukar ibland tänka för mig själv, Håll i, Håll ut och Håll om, vilket inte behöver betyda en kroppslig kontakt utan snarare ett ärligt engagemang, tålamod, respektfullhet och ödmjukhet inför eleven.

    En del vuxna reagerar ibland över barnet som till synes inte alltid uppvisar sorg, trots att man tycker att det borde det. Men barn är så förunderligt kloka och besitter en egenskap som jag önskar att jag som vuxen hade. De har förmågan att stänga av, de kan koppla av och på sorgen, ena stunden kan de sörja djupt och nästa kvittra på som vanligt, nästan… Detta gör de för att orka igenom sorgen.

    Låt de vara barn, var en trygg och mogen vuxen själv och om man följer dina råd så kommer man långt! Väldigt långt….

  3. sspirit says:

    “There is no such thing as understanding of the problem from past experience. Each problem is new.” Jiddu Krishnamurti

    Bakom sorgen finns inget annat än sorg. Varenda en är ytterst individuell. Om allt annat i sorgen finns inget rätt och fel.
    Till den sörjande – ge tid, ge omtanke!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *