Lärare stör undervisningen

Det här blir kanske inte så rolig läsning för lärare. Men behövlig.

Det gäller undervisningen! För mig står den över allt annat i skolan. Undervisningen är själva huvudsyftet med ämnen, kursplaner och läroplan. Den ska vara i absolut fokus. Låt mig förklara.

Jag var på besök i en japansk klass. Läraren hade sina elever i sin undervisande hand. De följde honom i allt, samtalade, diskuterade och lyssnade. Rektorn kom in. Ingen gjorde notis om rektor. Läraren avbröt inte sin lektion. Rektorn gjorde inget anspråk på uppmärksamhet. Nej snarare som en grå mus med rak och stolt rygg klev han in i klassrummet. Där satt jag längst bak och följde alltsammans. Rektorn slog sig ned vid min sida, tog ett finger för sin mun som för att tysta både honom och mig och för att visa att han inte inbjöd mig till något samtal, fokus var det som ägde rum i klassrummet. Här är det undervisning. Den stör man inte.

Jag minns också mina klassrumsbesök på Nya Zeeland. Lärare kom och gick i varandras klassrum. De hämtade elever. De satt med och lyssnade till lektionens innehåll. De lade sig aldrig någonsin i. De avbröt inte undervisningen och läraren som undervisade höll sitt fokus och sina elever, alltså avbröt inte sin undervisning. Om lärarna ville något tog de den lilla möjlighet till samtal med läraren då stunden gav detta. Aldrig någon som avbröt det som pågick. Jag har tänkt mycket på det här. Detta om att undervisningen är nummer ett.

Jag har skrivit om det i Nu Ler Vygotskij. Om respekten för skolans viktigaste innehåll: Undervisningen. Jag menar att vi lärare inte visar respekt för den. Låt oss tänka att vi sätter undervisningen överst. Det är den vi ska utveckla, den vi ska få eleverna att förstå, den vi ska värna och skapa. Undervisningen är elevernas levande möjlighet att lära av sin lärare. Då syns det i allt vi gör i skolan.

Jag har varit på besök i många klassrum. Det kommer in lärare som avbryter. Man tar ordet utan att fråga om det. Så snart någon annan vuxen träder in i klassrummet avbryter läraren sin undervisning. Lärare tittar upp och börjar prata med den som är där. Detta gör att undervisningen kommer i andra hand. Samtalet med eleven kommer i andra hand. Och eleverna i sin tur förstår det här. De vet att de inte är viktigast. De vet att undervisningen inte heller är det.

Jag talade med en lärare om vikten av att hålla undervisning. Det betyder att verkligen inte låta annat komma emellan. Den struktur som undervisningen ger skapar också fostran. Om tid för undervisning och ett gott innehåll erbjuds så kommer eleverna i tid. Nåja, det tar tid att genomföra de här förändringarna. Men det första är att läraren är i sitt absolut viktigaste uppdrag då läraren är där med eleverna.

Jag har varit i klassrum där klassrumsdörren öppnas flera gånger under en lektion. Ibland är det till och med så att lärare, vaktmästare, rektorer kommer in för att göra något, för att fråga något, för att kolla in om papper blivit inlämnade eller något annat. Ofta är det av sådant slag att det kan vänta. Men man väntar inte.

Är jag på besök i klassrum brukar jag räkna hur många gånger läraren blir avbruten av något som inte hör till undervisningen. Det är ofta läraren blir det. För att komma till rätta med vad skola är och kan innebära tror jag på de vuxnas respekt för varandras arbete och för undervisningen (elever och lärare i samspel) ska ha högsta prioritet. Samt medvetenhet om det skolan ska skapa för eleverna och lärarna.

Jag har också sökt värja mig mot att ge andra omedelbart tillträde till mina lektioner, dvs, att avbryta, för att jag sett och fått delta i andra modeller där lärare väntar in den möjlighet som kan komma att ges.

Om detta talar jag ofta. Lärare känner igen sig. Men ser det inte som något stort problem till att börja med. Det är först när lärarna blir medvetna om att lektionerna faktiskt blir avbrutna om och om igen som de inser att ”så här kan vi kanske inte göra. Det är ju den tid vi har med eleverna.”

Samtidigt skolar vi eleverna att förstå att lektionerna är viktiga för dem. Och vi misslyckas med att få dem att tro det. I alla handlingar vi gör visar vi hur vi tänker och hur vi tror på det vi gör. Om vi genast avbryter oss för lärare eller andra vuxna så är inte undervisningen viktigast. Om eleverna ska tro på det innehåll vi ger måste innehållet vara i absolut fokus för läraren. Det betyder att en hel skolorganisation följer den tanken. Vi kan aldrig fostra elever om vi själva inte låter ljuset falla också över oss.

Det här betyder också att eleverna lär sig göra som de vuxna de ser i skolan. Om man kommer in tyst i ett klassrum som vuxen visar man också eleverna hur man träder in i ett klassrum där undervisningen har börjat. Man tar sin plats och man följer med så gott det går tills läraren har avslutat och kan ge specifik uppmärksamhet åt den elev som behöver extra stöd såväl av social som lärande karaktär.

Jag minns en liten klass jag hade. Jag skulle undervisa i fyrtio minuter. Dyrbara var dessa minuter för eleverna och jag hade påbörjat min lektion där de började intressera sig för ämnet som var fokus. Samtalen började och lektionen var i min hand. Tre gånger blev undervisningen avbruten. Eleverna famlade efter koncentrationen och jag tappade den alla tre gånger.

Ja, jag skrev att det här kanske gör lite ont att läsa. Men det finns ingen skonsam övergång från filttofflor till nya skor. Man får skavsår helt enkelt. Låt oss få det!

This entry was posted in Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag, Om jag vore rektor, Pedagogik, Skolrättigheter. Bookmark the permalink.

8 Responses to Lärare stör undervisningen

  1. Har en orolig klass och märker så väl av det här! Fick rådet att just sätta upp en lapp på klassrumsdörren med ”Lektion pågår”. Ska allt ta och göra det imorgon!

  2. Magda says:

    Å, vad jag känner igen det där. Exempelvis mentorer som vet att jag har deras mentorselever och de vill passa på att lämna någon information. Ofta undrar de om det är okej att till exempel låna eleverna de sista fem minuterna av lektionen vilket är heeelt okej eftersom vi då kan avsluta det vi håller på med.

    Ibland undrar de inte.

  3. janlenander says:

    En stor regnskur drog till sig elevernas uppmärksamhet och det naturliga är inte att låtsas som inget utan det naturliga är att låta händelsen integreras i undervisningen. Det fungerar i stort sett aldrig att låtsas som ingenting när någon annan vuxen kommer in i klassrummet. Eleverna uppmärksamhet söker sig ändå dit.

    Jag har uppfattningen att skolan alldeles för sällan har råd att erbjuda eleverna mer än en vuxen i taget. Kan det vara så att de här avbrotten kan förvandlas till gyllene ögonblick då interaktionen mellan två vuxna ökar dynamiken i klassrummet?

  4. Anne-Marie Körling says:

    Det handlar inte om att låtsas, det handlar om hållning. Klart att regnskurar ska få höras och uppmärksammas. Du kanske har en annan mer positiv erfarenhet och med äldre elever.

  5. Pingback: Dags för skoskav? « Videdal & Riseberga föräldraförening

  6. Håller fullständigt med!!! Jobbar i en klass som är väldigt orolig och spretig. Fick rådet av en klok pedagog i våras att sätta upp en skylt med ”Lektion pågår” så att vi inte skulle bli störda.

  7. Carina says:

    Vi måste visa eleverna respekt för deras lärande och vi lärare måste respektera varandras undervisande. <3 Lärande och lärare är viktigt.

  8. janlenander says:

    Det är nog så att respekten är mindre för yngre elevers kunskapsprocess och onödigt spring mycket vanligare. En besökare i ett klassrum måste ha ett tillräckligt viktigt skäl för att störa. Ett viktigt skäl kan dock vara att vilja lyssna på eleverna och att då publiken är väldigt tyst och hänsynsfull är självklart. Vi behöver fler vuxna som verkligen vill lyssna på eleverna, det får eleverna att växa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *