Selma Lagerlöf var lärare med passion för att skriva, läser jag i Vivi Edströms ”Uppdrag läsebok Nils Holgersson, 1995. Jag läser om hur Selma Lagerlöf såg på uppdraget att skriva en bok för elever, om allvaret och om ansvaret. Det handlar om boken: Nils Holgerssons Underbara Resa Genom Sverige. Jag tycker det är spännande att läsa hur Sveriges Allmänna folkskollärarförening är de som söker upp Selma Lagerlöf. Det är alltså en fråga kommen från lärarna. En begäran om något nytt för landets 10-11-åringar.
Jag listar här några pedagogiska punkter som belyser det pedagogiska arbete som det innebar för Selma Lagerlöf att skriva Nils Holgerssons Underbara Resa Genom Sverige
- Boken skulle vara allmänbildande så betydande att den nuvarande klasskillnaden betydligt minskades
- att ge liv åt kartan och åt ämnet geografi
- att sakligt beskriva platser men fylla berättelsen med sagor och berättelser
- att skriva med respekt för barnen, de blivande läsarna
- genom fabler göra lärdomar om naturen ”smakliga för nioåringar” och genom dem också förklara mänskliga synsätt och attityder.
- Då Nils Holgersson gestaltas är det för att genom honom lära, lyssna och se. Inte böja för de stora utmaningarna med fattigdom och svält men också att visa hopp och möjligheter
- Stora ambitioner med att skriva boken: ”ett originellt och roligt arbete, konstverk på samma gång som en skolbok”
- I sagans form: anslaget om att vad som helst kan hända …
- Nils Holgersson förminskas som gestalt men får en utvidgad förmåga; att förstå djurens språk.
- Boken uppkom delvis i viss dialog. Selma Lagerlöf bad om material från folkskollärarna och andra berättelser om människor.
- En röst åt det framtida, att vara optimistisk om den, trots att det finns stora uppdrag för de unga att förändra i det land de ska komma att verka, den skulle ge möjligheter och framtid i gemenskap med andra.
Detta arbete att ge skolbarn en skolbok i geografi och tankarna om uppdraget och syftet med det. Att Selma Lagerlöf skrev en bok med stort engagemang, ansvar om de unga och med stor pedagogiska skicklighet, den att inte vara för pedagogisk utan också använda berättelser, sagor, myter varvat med sakliga beskrivningar för att ge nioåringar en bok att växa i. En värld att läsa om. Boken om Nils Holgerssons Underbara Resa Genom Sverige är en världsberömd bok. När nobelpristagaren Oe kom till Sverige för att mottaga Nobelpriset i litteratur åkte han till Mårbacka för att få en stund vid Selma Lagerlöfs skrivbord.
Vi är lärare
Det jag tänker på rörande denna bok är professionen och uppdraget i skolan. Selma Lagerlöf tog detta skrivande uppdrag på mycket stort allvar. Hon verkade elevnära och sökte ta den nioårige läsarens perspektiv. Hon arbetade noggrant och under många år. Hon lyssnade till lärares berättelser. Hon ville, trots att världen inte såg så ut, skapa framtidsutsikter och hopp för unga, de skulle känna sig behövda och de skulle kunna påverka. Hon skriver också om det svåra med att växa; att lämna sin egen sfär för att växa in i gemenskap med andra. Och jag tänker att vi lärare har detta stora allvar:
- att undervisa och bilda så att klasskillnaderna minskar
- verka elevnära
- utmana med innehåll och kunskap
- berätta, förtälja, levandegöra genom berättelser
- saklig information
- växande i lärande och som människa
- visa på möjligheter och framtida plats i samhället
- mening, gemenskap och lärande
- förståelse för och medvetenhet om kulturer
- språk, det rika, rika språket genom fakta och berättelser, texten som ger innehållet och som skapar det
- det kollegiala att fråga för att bättre kunna
- att tro på sin betydelse, att läraren har: ”ett originellt och roligt arbete …”
Skolan har ett synnerligen viktigt arbete. Jag har sökt lista ansvaret om att undervisa barn. Jag återkommer!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
