Ingen krävde att jag dokumenterade – så jag dokumenterade!

P1200657

Det var någon gång efter första året som lärare. Det var något jag förvånades över då det gällde elevernas lärande. Det var någonting med att undervisa. Jag ville veta. Jag började dokumentera. Ingen hade talat om för mig vad det innebar att dokumentera. Ingen modell hade jag att följa. Jag trevade mig fram. Dokumenterade olika saker, följde min undervisning och såg hur den blev för eleverna. Undersökte hur elever lärde sig exempelvis engelska ord om jag satte ut nya och helt okända ord för dem på elevernas toaletter och under nästkommande vecka inkluderade ordet i min undervisning – ja, kort sagt jag undersökte, undersökte, undersökte. Som en liten lärdetektiv i klassrummet.

Jag använde mig av och jag lärde mig:

  • Elevlistor, en för varje dag, en lista med elevernas namn och en tom rad att skriva på bakom varje namn. Det blev fem listor i veckan. Varje dag skrev jag något om varje elevs lärande. Det jag utvecklade var att verkligen undersöka lärandet. Min notering var kanske inte så stor men för elevernas och mitt lärande fokus skapades ett fokus. 
  • Datum. Att alla arbeten hade datum. Det betydde att jag och eleven kunde jämföra elevens arbeten och undersöka lärande skillnader. Jag lärde mig att samtala om skillnader och lärande.
  • Utvärderingar av lektioner och lärande: Jag påbörjade en mängd olika sätt att utvärdera lektioner, från muntliga utvärderingar till skriftliga. Eleverna fick också utmana mina lektioner, ge förslag till förbättringar och förtydliganden. Jag lärde mig att eleverna kunde påverka mina lektioner och mina undervisningar och det var avgjort ett framsteg för elevdemokrati och för min egen utveckling av lektioner.
  • Namngivandet och omtänkande om eleverna: Varje dag satt jag en stund och tänkte på var och en av mina elever. Jag skrev något jag ville veta om elevens lärande, för frågorna som uppstod handlade om att jag fått syn på någonting som jag måste undersöka. Det blev olika elever varje gång men under tiden kom det att beröra varenda elev i klassrummet.
  • Läsutvecklingen: Jag började skriva ned allt jag lärde mig om elevers läsning. Jag utvecklade också vägar att undersöka hur eleverna läste och om min undervisning kunde påverka dem. Läsdokumentationen var daglig. Den handlade om hur att förstå, vilka strategier eleverna använde och hur jag kunde undervisa i, mellan och ur raderna i skönlitteratur och faktatexter.
  • Elevernas frågor satte jag i fokus. Hur frågar elever, om vad, varför, när? Allt detta dokumenterade jag. Frågorna eleverna ställde handlade oftare om att de ville förstå och att de inte förstod eller att de ville vidare och lära mer.

Det fanns inget formaliserat följande av lärprocesserna då jag dokumenterade. Jag dokumenterade utan att ha krav på mig. Mina dokumentationer efterfrågades inte av någon. Jag skrev för att jag ville utveckla relation, lärande och undersöka hur jag genom min profession och mina undervisningar (jag har många och olika) kunde påverka eleverna att såväl medverka, påverka, utveckla det vi höll på att lära.

This entry was posted in Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Frågekonsten, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal and tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Ingen krävde att jag dokumenterade – så jag dokumenterade!

  1. Pingback: Yrket | Pearltrees

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.