I ett klassrum i McMinville, Oregon deltog jag då läraren hade vägledd undervisning. Två elever satt tillsammans med lärare och undersökte ljud och bokstav. De spelade ett spel.
Detta behövs för spelet:
- En spelplan om sex rutor.
- En tärning
- Bokstäverna, som en kortlek, i lärarens hand
Det här gör man:
Man lägger ut spelplan. På varje ruta en bokstav. Eleven slår med tärningen. Den siffra tärningen visar den bokstaven ska eleven ljuda och uttala samt säga ett ord som eleven kommer på. Eleven får kortet om eleven har lyckats med uppgiften. Läraren lägger därmed ut ett nytt kort på den nu tomma platsen. Därefter går turen över till nästa elev som slår med tärningen. (Det är mycket svårt att beskriva hur man gör så att någon annan kan följa instruktionerna, så fråga gärna om det är otydligt).
Eleverna spelade detta spel med läraren. De hade roligt. Det var spännande och de hoppades att de skulle slå två för att de så gärna ville ha bokstaven b, som de ljudade och uttalade. Åh, det var så spännande för de hade också klurat ut ett ord. Om de nu bara fick siffran två.
Läraren möjliggjorde för eleverna identifiera bokstaven, hur bokstaven låter samt vilka ord eleven kunde komma på som började med just den bokstav de hade fått att fundera på. Detta att bokstaven i sig är ett äventyr och att bokstaven representerar ett ljud var något läraren arbetade mycket noga och medvetet kring. Detta var ett av flera sätt att utveckla förståelse för det skrivna ordet och hur att läsa det.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
