”Början” är ordet

Början

Jag har inte lärt mig skriva några ord än, men när jag är tre år kan jag bokstaven J,

älskar hur den börjar sig som en krok

som jag noggrant sätter på en rak hatt,

precis som min syster lärt mig att göra. Älskar

hur bokstaven låter och löftet

om att den en dag kommer att sitta ihop med mitt namn,

mitt eget

som jag kommer att kunna skriva

helt själv

Utan min systers hand på min,

som hjälper den att göra det den ännu inte kan.

Så fantastiska orden som långsamt kommer till mig är.

Så underbart de bara fortsätter och fortsätter.

Kommer orden att ta slut? frågar jag

när jag kommer ihåg.

Nä, säger min syster, som nu är fem år

och lovar mig

oändligheten.

 

Läs denna text för föräldrar. Sätt upp texten i skolan. Upptäck förskolans arbete och sätt upp texten på Förskolan. Hos mödravården. På BVC. Detta ofantliga äventyr att få lära sig. Natur och Kultur borde göra en affisch. En läsvänlig sådan där detta äventyr synliggörs för oss vuxna och visar vägen till det vi verkar för.

Jag tackar Jacqueline Woodson för läsupptäckten på en av många sidor i boken BRUN FLICKA DRÖMMER, 2019

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling

Det här inlägget postades i Anpassning, Modellerna, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Relationer och vänskap, Skolstart, Undervisningen, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.