Engagerade läsare?

”Hamnat i en diskussion med kollega som vill förlägga (nästan) all läsning av litteratur hemma då vi inte ”hinner” göra allt annat annars. Jag hävdar att vi ska läsa tillsammans med eleverna (på olika sätt) och diskutera texternas innehåll och språk i skolan. Om vissa delar av boken/texten ska läsas hemma vet jag att flera elever för svårt att göra det av olika anledningar och kan därför sedan inte delta i aktiviteterna kring och om den lästa texten. Samtidigt vill jag att eleverna ska läsa hemma, men har svårt att motivera alla elever att göra det. T ex läsa 10 minuter om dagen i valfri bok och sedan skriva läslogg el liknande fungerar hyfsat, men alltid några elever som inte läser.

Hur ser du på läsläxa för högstadieungdomar? Förslag på läsaktiviteter som brukar leda till ökad läsning på fritiden? Och på hur läsundervisningen ska bedrivas på högstadiet?

Så här tänker jag, må det jag tänker vara min del i samtalet, och bidra till samspel kring det vi gör och verkar för:

DE PEDAGOGISKA SAMTALEN:

Om diskussionen mellan kollegor går isär och visar fram olika synpunkter kan man väga innehållet i dessa och förhindra att man tittar på varandra och på vilka lärare man är och blir. Vad är fördelen med att läsa hemma och göra annat på lektionerna, vad är fördelen med att diskutera läsningens innehåll på lektionerna? Det bör vara innehållsrika diskussioner som betyder att vi lyssnar in varandra. När vi har gjort det kan vi undersöka vad forskningen säger och vad styrdokumenten kan ge oss för inriktning. Risken vid meningsskiljaktigheter är att vi blir subjektiva och att vi ser till person och inte till innehåll. Då stannar utvecklingen av och vi blir varandras motståndare. Den professionella utvecklingen handlar om respekt för oliktänkande men också samspel med styrdokument och forskning. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Det är läraren som ger undervisning.

Textsamtal och undervisning i text är en undervisning på flera ben, hur många kan vi utforska, jag har fem undervisande innehåll rörande text varav en är helt självständig:

• LÄSFÄRDIGHET: Undervisningen kan och ska bidra till läsutveckling, att faktiskt kunna läsa, hur att läsa och hur man löser läsproblem, vad man behöver för att kunna läsa och hur vi ser på läsförmågan och bidrar till att utveckla den

• ATT SAMTALA OM INNEHÅLL: Undervisningen ska också rikta sig mot innehåll, det vi förstår av det vi läst och att i det kollektiva samtalet berika texten genom hur vi tänker och förstår olika. Vi har våra erfarenheter vilka berikar den kollektiva förståelsen av innehåll. Det rör samtliga texter, dvs, oavsett om de är matematiktexter, texter ur samhällskunskapen, dikt eller skönlitteratur. Jag väljer ofta ett textstycke som jag förbereder noggrant genom egen läsning, analys av text samt frågor som ska möjliggöra för delaktighet, medverkan och påverkan.

• URVAL AV TEXTINNEHÅLL: Undervisningen i text kommer med lärarens urval och innehåll. Det handlar om att välja texter som utmanar eleverna att utveckla sin läsförmåga men också att läsa texter som de ännu inte kan läsa på egen hand

• LÄSNING PÅ EGET INITIATIV: Den egna läsningen måste få vara driven av eget initiativ. Det betyder att det eleven väljer att läsa måste få vara elevens val och inte värderas alltför mycket av lärarens tyckande och tänkande om vad som är rätt eller fel att läsa

• HÖGLÄSA FÖR DET KOMMANDE: Jag är en förespråkare av att generöst dela med sig av det som kan ligga i det kommande. Det betyder att jag högläser ur böcker elever ännu inte kan läsa själva. De får en slags horisont över vad att läsa om jag visar dem på mångfald och variation. Det handlar om att alltid högläsa inför varje lektionsstart, kanske 90 sekunder, och presentera boken genom en sådan generös gest. Det ger eleverna ingångar till böckerna och den stora rikedom som finns av vad att läsa.

Att ge läsläxor:

Jag utmanas av tanken att undervisningen skapar möjligheter för boken att själv gör arbetet för läsaren. Boken vill ju också ha kontakt med läsaren. Författaren vill berätta. Det betyder att jag försöker skapa många kontaktytor med bokens innehåll. Det gör jag genom undervisningen. Om jag vill att eleverna ska läsa hemma måste jag se till att de själva känner engagemanget att läsa. Det är klart att det är bra om de läser hemma och förstår att vitsen med att läsa är att komma in i innehållet. Böcker kräver kontinuitet för att läsintresset och engagemanget ska utvecklas. Det går inte att läsa 20 minuter under en vecka. Läsningen bör vara daglig. Hur vi möjliggör för att eleven läser handlar om att föra samtal med eleverna om vad läsning är och vad som intresserar dem att läsa. I skolan kommer sedan de böcker de måste läsa och det gör att vi också måste föra samtal med eleverna om varför det är så.

Om jag högläser något som visar på vad boken kommer att ge av innehåll för den egna självständiga läsningen bidrar jag till att eleven kan bli nyfiken. Om jag skapar nyfikenhet kan eleven påverkas att läsa med ett större engagemang än om jag säger att eleven måste. Det finns en fara med att kräva något – det är att vi också skapar känslor av trots hos den som ska göra det. Ingen läser av den anledningen att de måste utan för att de själva vill och är engagerade. Vi måste bidra till nyfikenhet, engagemang och känsla av att läsningen sker av eget initiativ.

Att tala om läsning innebär att frågor om vad att läsa och hur att läsa görs till något vardagligt i såväl skola som i hemmet. Naturligtvis måste barn öva sig att läsa och det är en övning som ger färdighet. Hur denna övning ska se ut och var den ska äga rum är en fråga för oss lärare. Jag ser hellre att det förläggs i undervisning och att böckerna finns där eleverna är. Jag tror på samtal med biblioteket och i bästa fall med skolbibliotekarien rörande barn och ungas läsning och hur vi får dem att läsa mer självständigt och hur vi accepterar deras val av böcker och innehåll. Däremot har vi stora möjligheter att skapa undervisning ur andra innehåll och därmed bredda kunskapen om vad att läsa och att läsa.

Det finns en risk med det som ska hinnas med. Det är en effektivitet som handlar om att hinna med där lektionernas innehåll inte inkluderar den egna läsningen eller textsamtal om läsning som gör att läsningen kan bli social och gemensam där vi lär av varandra. Boken och dess innehåll behöver plats i klassrummet.

Förslag har jag flera: 

• bl.a att ta korta stycken för gemensam diskussion
• Tre ord och en mening – en slags ingång i boken och diskussionen
• Högläsa för det kommande; ge en spännande 90 sekunders högläsning av det som kommer möta eleverna … men inte allt …
• Högläsa ett kort stycke av det vi tidigare läst och återknyta till vad som förändrats då vi kommit längre in i berättelsen
• Låta eleverna samtala spontant om det de själva upptäcker och vill fråga om och dela med varandra.
• Se värdet av att föra textsamtal och ge eleverna textsamtal – se till förberedelser och innehåll

Helt kortfattat tänker jag så här:

• för pedagogiska samtal om läsning – för alltid upp frågan om läsförmåga och läsengagemang

• textsamtal och vikten av att göra läsningen social och gemensam i ledning av lärarens undervisande frågeställningar och inbjudan till tänkande, tyckande och frågor och frågeställningar från läsaren själv

• utveckla förståelsen för läsarens engagemang och erbjuda en del av undervisningen till självständiga läsval och beakta dem som en del av det vi gör i skolan

• diskussionen om vad att läsa – inkludera skolbiblioteket och skolbibliotekarien – både för samtal om elevernas läsning men också hur att påverka och medverka till att attityderna till läsning förändras

• se till undervisningen och se hur den kan involvera eleverna i texter och textsamtal

Jag fortsätter gärna att tänka kring hur vi gör och vad vi kan stötta och bidra till genom undervisning, eget läsande, generös högläsning och acceptans av läsarens egna val. Det handlar om att få kontakt med bokens innehåll, ge tid för läsning och se till att eleverna kan läsa. Ett pågående och aldrig avstannade arbete.

Jag återkommer, frågorna är ännu inte besvarade.