Min handstil blir undervisning

Jag skriver som jag skriver på tavlan. Den autentiska handstilen är min. Den läsvana kan tyda bokstäverna. Men hur är det med elever som lär sig att skriva och läsa? Jag ber eleverna ha synpunkter på hur min text går att förstå och vilka bokstäver de vill lämna synpunkter på. Det blev en aktiv undervisning där många elever blev delaktiga. De ville fråga om bokstäverna i orden och hur de kunde se så olika ut beroende på var jag använde exempelvis bokstaven r och t.

Detta frågade eleverna om (årskurs 3):

  • Ska inte bokstaven ”t” vara tydligare och gå lite längre upp?
  • Du använder olika bokstäver för att skriva bokstaven ”a”?
  • Hur kan du skriva bokstaven ”i” lite tydligare?
  • Hur kan du göra mer skillnad mellan ”u” och ”v”?
  • osv

Det jag ofta lär mig då eleverna får ställa frågor är att de är mer varsamma om hur de frågar med hänsyn till frågeställaren. Ett förhållningssätt som utbildar mig.

Då det kommer till handstil och handskriven text måste vi vara tydliga med att handskriften kan vara endast avsedd för den egna läsningen eller att man antecknar för att minnas. Den handstil vi använder för att bli lästa av andra behöver vara så läsvärd att den går att läsa utan att skribenten är där och kan förklara och förtydliga. Då det gäller handstil kommer vi behöva att lära oss att läsa den eftersom vi kan läsa andra källor då; de historiska bland annat.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

This entry was posted in Frågekonsten, Kommunikationen, Strategier, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>