Inte ordet hjälp – säg undervisning

Det är skillnad på ord och ord. Ofta använder vi ordet hjälp när vi ska se till att elever får lära sig det de ska i skolan. Den hjälp vi vill ge handlar då om att vi betraktar att eleven behöver hjälp. Hur vi har kommit fram till det är en pedagogisk fråga och hur eleven förstår att eleven behöver hjälp och frågan är också hur eleven vet vilken hjälp som kan ges.

Jag brukar undvika att säga att jag ska hjälpa även om det är vad jag kommer att göra. Att hjälpa handlar om att medverka till att något väsentligen förändras. Undervisningen bidrar till att något väsentligt förändras. Därför använder jag konsekvent ordet undervisa i alla sammanhang jag är med eleven och oavsett vad de kan eller inte kan. Undervisning förklaras i ordboken att i organiserad form och på ett systematiskt sätt förmedla kunskaper.

Jag är lärare. Om en elev inte kan ska eleven få undervisning. Det betyder att anslaget är ett annat än att jag gör eleven till någon som behöver hjälp. Jag behöver systematiskt följa elevens resonemang och jag behöver därför elevens aktivitet. Vi behöver varandra för att förstå och jag är därmed en del av lösningen. Men inte hela. Det handlar också om att skapa en relation som handlar om att fokusera på ett gemensamt problem. Här skulle det kunna vara matematiktalet eleven inte förstår eller kan lösa. Att vara en som behöver hjälp handlar också om att vara en som är i behov och någon som inte kan det alla andra kan. I en undervisande kontakt utgår läraren från elevens uppgift snarare än vem eleven är. Det handlar om något konstruktivt som byggs upp mellan lärare och elev och det är innehållet. Jag är lärare, med mig kommer undervisningen, genom den kommer mina kunskaper. Eleven som vill förstå berättar och förklarar vad det är som är problemet och ges därmed möjlighet att tänka på ett annat sätt eller att modifiera sin förståelse. Det är undervisning. Ofta när jag undervisar elever låter jag andra elever delta. Så en elev blir istället undervisning mellan två elever, ibland tre. Det betyder att min undervisning kan påverka fler och undan för undan försvinner ordet hjälp i klassrummet. Eleverna lär sig att använda ordet:

– Jag vill ha din undervisning och jag vill tänka tillsammans med dig.

Jag brukar också be eleverna beskriva vad de kan få av en lärare. I min bok ”Undervisningen mellan oss” beskriver jag hur mina elever får syn på lärarens profession och vad en lärare kan bidra till i undervisningen. Eleverna kunde säga:

  • Jag vill bara att du slår dig ner och följer med mig när jag tänker
  • Jag vill att du gör en liknande uppgift så att jag kan få något att tänka genom
  • Jag vill se dig lösa uppgiften
  • Jag vill veta hur du tänker och vad du gör när det är svårt
  • Jag vill att du stannar lite längre tills jag känner mig trygg
  • osv…

När jag suttit med en elev tackar jag genom att ta i hand och jag säger:

– Tack för den här stunden. Jag kunde lyssna till dina kunskaper och jag fick också mycket att tänka på.

Nu handleder jag en lärare som tagit bort ordet ”hjälp” och ersätt det med undervisning. Det blir ett annat anslag, en yrkesyttring och en aktivitet hos eleven. Det är undervisning och det är vad jag menar med att undervisningen är mellan oss. Det är innehållets fokus. Från hjälp till undervisning och aktivitet.

Hej HOPP
Anne-Marie Körling 

 

Läs mer och fundera ytterligare. Stanna inte i tanken. Reta hjärnan med andra sätt att tänka.

För att läsa mer om synen på hjälp föreslår jag förutom min bok Undervisningen mellan oss också boken Empati av Ulla Holm som är utgiven på Natur och Kultur.

 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Känslor, Kommunikationen, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Strategier, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.