Med sexorna högläste jag ur Pippi Longstocking och kapitlet som handlar om när Pippi går till skolan. Det är ett underbart kapitel. Jag kan inte läsa det utan att själv skratta. Jag hade önskat att det satt några andra i klassrummet under högläsningen och lyssnade till samtalen berättelsen väckte. Någon som glömt att skolan också kan vara rolig och innehållsrik. Någon som kunde lyssna till skratten. Om samtalet om lärare som är si och så. Om att göra saker som man tror är bra och den livliga diskussionen om när den vänliga fröken hälsar ”lilla” Pippi välkommen till skolan men att samma lärare påminner Pippi om att hon är ”stor” nog att kunna.
Hej HOPP
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
