Högläsningen, samtalet och gemenskapen ur något gemensamt

Med sexorna högläste jag ur Pippi Longstocking och kapitlet som handlar om när Pippi går till skolan. Det är ett underbart kapitel. Jag kan inte läsa det utan att själv skratta. Jag hade önskat att det satt några andra i klassrummet under högläsningen och lyssnade till samtalen berättelsen väckte. Någon som glömt att skolan också kan vara rolig och innehållsrik. Någon som kunde lyssna till skratten. Om samtalet om lärare som är si och så. Om att göra saker som man tror är bra och den livliga diskussionen om när den vänliga fröken hälsar ”lilla” Pippi välkommen till skolan men att samma lärare påminner Pippi om att hon är ”stor” nog att kunna.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Det här inlägget postades i Föreläsningar jag ger, Hur lärde du dig att läsa?, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Väck läshungern och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.