En plats att skriva på

Hotell Gästis

Igår kom jag till Varberg. Ska föreläsa här. Om högläsning och om läsfrämjande arbete. Hotellet jag bor på är smått legendariskt. Det kittlar hjärnan att vara här. Musiken är noga utvald. Konsten på väggarna både retfulla, lekfulla och allvarliga. Roliga texter här och där. Böcker precis överallt. Jag är uppe tidigt. Sitter i en biblioteksliknande miljö och äter min frukost. Kaffet är starkt, svart och hett. Allt stämmer. Och jag märker att tiden försvinner. Jag bara är. Då vet jag att det är en plats att skriva på.

Hotell Gästis

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för En plats att skriva på

Undervisningsidé och modell för samtal ur en bok

Jag har haft boken i min boktrave. Nu har jag den i mina händer. Boken jag ska göra undervisning ur heter Bänkad och är skriven av Annica Wennström. Utgiven på Raben & Sjögren. 2015 

Det här är en modell. Så här gör jag med all undervisning och har gjort så sedan mycket länge. I början är inte eleverna med, men ge inte upp, så snart de fattar formen och upptäcker hur roligt de är, så fungerar modellen för alla andra texter också. Så här kan man inleda en lektion, till och med varje lektion. Då blir det en mikrolektion. Jag har skrivit om den här lektionen många, många gånger i bloggen. Jag har själv genomfört den sedan 1998.

Jag deltar aktivt under hela lektionen. Undervisningen kräver noggranna förberedelser. Framförallt med frågeställningarna. Hur beskriver jag i ”Undervisningen mellan oss”.

Jag skulle börja med tre ord och en mening.

De tre orden blir:

  • läktaren
  • träningsplanen
  • skymning

Dessa ord skulle eleverna få komponera meningar till. Det skapas i rummet och i gemenskap med varandra, två och två. Jag brukar ge eleverna en minut till detta. Det kan tyckas kort men det räcker. Eleverna lär sig över tid hur de kan förvalta denna minut. Däremot ger jag längre tid för samtalet och delandet av meningar i helklass.

Meningen jag väljer blir:

”Nu stod vi och frös vid träningsplanen bredvid, på avstånd såg läktaren ut som ett dåligt varsel.”

Den meningen ska eleverna få diskutera under en minut. Därefter ska vi gestalta hur det ser ut då vi fryser samt diskutera ordet varsel. Det viktiga är att eleverna får samtala med varandra under en minut för att sedan berätta och delta med hela klassens tankar och synpunkter.

Därefter möter vi hela stycket.

Nu stod vi och frös vid träningsplanen bredvid, på avstånd såg läktaren ut som ett dåligt varsel. Vårkvällens skymning och ödslighet gjorde den spöklik. Inne i klubbstugan hängde fotografier från femtio- och sextiotalet. Då var det folkfest. Nu hördes inga hejaramsor, det åts inte varmkorv eller dracks läsk och jag fick för mig att hela anläggningen egentligen inte var mer än ett minne och en längtan.

Källa: Annica Wennström: Bänkad, Rabén & Sjögren, 2015. s. 5

Jag skulle ställa följande frågor:

  • Hur kan man datera fotografier?
  • Vad gör att ett fotografi ser gammalt ut?
  • När är ödslighet skrämmande? När är den inte det?
  • Vad känner berättarjaget?
  • Vad är detta för plats?
  • Vad tror vi oss veta om platsen?
  • Vilken är orten? Staden? Samhället?
  • Vad gör att en plats kan förefalla bortglömd?
  • Vad betyder maten?
  • Vad menas med folkfest?
  • Hur skulle man kunna skriva om texten så att det blev en folkfest?
  • Vilken läsk kunde man köpa?
  • Hur många människor kunde vara på en sådan plats historiskt sett?
  • Hur många människor kunde det vara då berättelsen utspelar sig?
  • osv …

Jag skulle låta eleverna få undersöka texten två och två. De kommer inte att få alla frågor men jag förbereder mig med många olika och jag skulle ha många, många fler än dessa. Jag skulle även skapa frågor om uppbyggnad, tempus och skiljetecken. Mer om det kan ni läsa i Undervisningen mellan oss.

Källgranska

Har jag skrivit av texten korrekt? Eleverna får läsa utdraget ur boken för att jämföra och eventuellt justera det jag skrivit. Allt för att modella och lära.

Jag brukar också alltid presentera kapitlen. I denna bok är kapitlen följande:

  • Omställningar
  • Markering
  • Passning
  • Press
  • Mottagning
  • Inlägg
  • Finta och dribbla
  • Understöd
  • Två mot en
  • Vändning
  • Straff
  • Mål

De här kapitlen kan också diskuteras. Vad utgör de för bild tillsammans? Behöver de handla om … ? Vad kan det även vara beskrivningar av? Hur kommer det sig att två kapitel avviker från de övriga? På vilket sätt? Varför? Vad berättar kapitlen ihop.

Skriv en mening av varje kapitelord.

Jag modellår med eget skrivande, eller gemensamt för hela klassen. Men det är viktigare att jag visar att jag också skriver. De får gärna ha synpunkter och det är inte nödvändigt att jag skriver korrekt. Därmed modeller jag också att jag är beredd att ändra i texten och att skriva om den. Här är mitt första utkast skulle jag säga:

Jag tyckte inte om omställningar. Det markerar en förändring och jag tål inte att saker och ting ändras. Jag tänkte på det när mamma passade mjölken under frukosten. Jag kände mig pressad av att tänka på den kommande mottagningen. Mottagningen! Jag skulle göra ett inlägg där. Jag fick inte visa utan skulle berätta om hur man fintar och dribblar. Jag kände ett behov av att köpa nya kläder och behövde få mamma att förstå att ge mig en lite ekonomiskt understöd. Då kom pappa och lade sig i och de blev två mot en, jag fick inget bidrag till nya kläder. Jag väntade på en vändning. Den uteblev och alltsammans kändes som ett straff. Jag satt tyst, utan mål i mun.

När vi skapar texter i klassrummet kommer det att bli stor variation kring hur vi använder orden ur Annica Wennströms kapitel. Dessa texter samlar vi sedan ihop och delar med varandra. Det gör vi genom att högläsa det vi skrivit. Allt för att dela och utforska vad vi gör med ord vi fått.

Den här undervisningen berör många aspekter ur läroplanens inledande kapitel samt specifika delar ur kursplanerna. Undersök din undervisning genom kursplanerna och de inledande kapitlen i läroplanen. Du kan låna hela det här inlägget och göra lektion och pröva med eleverna. Kom ihåg att de ska få prata under ledning. Jag har hellre korta samtal än utdragna. En minut kommer vi långt med. Längre blir samtalen om det vi kommer fram till tillsammans. Lycka till!

Om du vill kan jag sända en presentation så du har en modell att göra i klassrummet. Skriv din adress så får du den.

Publicerat i Boken i undervisningen, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Textsamtal | 21 kommentarer

Vårhälsning!

P1330556

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Vårhälsning!

Ny bok och något om läraren i tyska

Efter att ha avslutat Lisa Williamson: The art of being normal påbörjar jag genast boken ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” av Åsa Asptjärn. På den första boken hade jag inga förväntningar alls, men på den med titeln om konsten att ha dem har jag höga. Så kan det bli. Nåväl. Jag citerar gärna lärare i litteraturen. Och jag tänker på visdomsordens betydelse när jag läser detta:

Jag är den enda som har tyska som språktillval på hela skolan, så det har blivit en del timmar som vi har tillbringat på tu man hand, Gerhard och jag. Från början var vi åtta, men jag är den enda som är kvar efter tre år. För det mesta sitter vi så här, mittemot varandra och tragglar. Det är märkligt att han kan se genom glasen för avståndet mellan hans ögon och nästipp är enormt. Gerhard är en allvarlig man. Ibland skrockar han lite för sig själv, oftast åt något han själv har sagt. Han avslutar varje lektion med ett visdomsord. 

– Kom ihåg Goethes ord, Emanuel: Det finns inget värre än aktiv dumhet. Allt för idag, danke! 

Det är så med hans visdomsord, man vet inte om det är vägledning eller förolämpning.

Som sagt. Jag försöker sänka mina förväntningar … men efter att ha läst några kapitel höjer jag förväntningarna inför de kommande.

Publicerat i Läraren i litteraturen | Kommentarer inaktiverade för Ny bok och något om läraren i tyska

Koncentration och hoppsan hejsan

P1330107

Den lilla koncentrerar sig väldigt. Läser boken. Tittar på bokstäverna. Bläddrar noga varje sida. Läser boken. Ser bokstäverna. När boken är slut behöver liten hoppa och studsa ett tag. Springa runt och kasta någon legobit. Liten behöver fritt utrymme om koncentrationen ska bli till koncentration. Det går inte att vara så koncentrerad utan att hoppa och studsa lite. Det hör ihop på något vis.

Jag tänker på hur jag är då jag är koncentrerad. Inget kan störa mig. Mitt fokus håller jag mig till. Men när jag vilar en stund sträcker jag armarna högt ovan för huvudet, tar en liten promenad i köket, kokar kaffe och torkar av diskbänken. Det gör jag för att jag behöver den där vilan, eller rörelsen, för att kunna koncentrera mig igen.

Publicerat i Lärande, Ordning och reda, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Koncentration och hoppsan hejsan

Om intelligens och medvetande: ”Intelligenta kylskåp har inga rättigheter”

Läser i Dagens Nyheter, söndagen den 20 mars 2016. Intelligenta kylskåp har inga rättigheter.

Vi måste skilja på intelligens och medvetande. Intelligens, oavsett om det gäller datorer eller människor, är förmågan att förstå nya idéer, anpassa sig till nya miljöer, lära sig ett nytt spel, lära sig från erfarenheter, att tänka abstrakt, säger neurologen Christof Koch …

/ … /

Medvetande är upplevelser, menar Christof Koch. Att uppleva smärta, njutning, att se färgen röd, att veta att vi kommer att dö en dag eller att komma ihåg vad vi åt till frukost i morse är alltihop olika medvetna tillstånd.

/ … /

– Vi behöver inte ha språk för att vara medvetna. Naturligtvis gör språk, minnen och känslor medvetandet rikare. Men de är inte den centrala kärnan av vad vårt medvetande egentligen är.

/ … /

Att ha ett medvetande och kunna uppleva smärta och njutning är att vara ett subjekt …

/ … /

– Något som saknar medvetande är ett objekt, precis som mitt kylskåp, oavsett hur mycket intelligens det har. Jag är mycket fäst vid mitt kylskåp, men det har inga rättigheter, säger Christof Koch.

Det vore spännande att diskutera detta med elever och höra vad de tänker. Också om det vi gör omedvetet. Som det jag gör nu. Jag tänker inte på hur mina fingrar rör sig över tangentbordet. Men jo, i samma stund jag gör det blir jag medveten om att jag skriver och hur jag skriver. Det jag gör omedvetet blir något medvetet och jag börjar skriva fel. Jag brukar tala om det som självupptagen, dvs, jag tänker för mycket på det jag gör och det kan hindra mig från att göra det jag gör. Jag tycker om att tänka. Jag är medveten om att det roar mig.

 

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Pedagogiska samtal, Vetenskap och teori | Kommentarer inaktiverade för Om intelligens och medvetande: ”Intelligenta kylskåp har inga rättigheter”

Fotografier från skogspromenaden idag

Skogen - Anne-Marie Körling 2016Anne-Marie Körling - den sista isenAnne-Marie KörlingVårbäcken - Anne-Marie Körling

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Fotografier från skogspromenaden idag