Det vi känner igen och det vi förstår oss på

Postat den 19/06/2015 av Anne-Marie Körling

P1280743

Vi är vår kultur. Runt bordet sitter de som äter som jag, talar om det jag tycker om att tala om, sopar rent golven på samma sätt som jag och som inte bryr sig om de fönster som ännu inte är tvättade. Om jag skulle ha någon på besök som alltid har skinande blankt hemma skulle det påverka min syn på golv, fönster och smulfria diskbänkar. Jag skulle kanske putsa skinande blankt för att kulturkrocken skulle mildras. Jag vill bli sedd som en del av kulturen som kommer med den andre. Jag vill inte se det osynliga pekfingret mäta dammlagret på fönsterbrädet. Vi blir till och vi skapar varandra. Fri är jag när det är bekvämt och jag vet att jag är igenkänd utifrån den jag är och vill vara.

I skolan möts vi av mångkultur. Vi utmanas av att inte förstå. Bekvämligheten är inte så bekväm. Eleven som söker kontakt på ett annat sätt än vi är vana vid blir tillrättavisad och inte mottagen. Språket som kommer med den som ilsket ska förklara vad som har hänt hindrar budskapet och vi anar brister och glömmer att lyssna för att förstå. Vi puttar ut för att vi inte är hemma i samma kultur. Vi är den kultur vi själva inte längre ser eller känner av. Vi ser den inte.

I skolan ska vi professionellt låta oss utmanas av det vi inte förstår. Det vi inte förstår ska vi förhålla oss lyhörda inför. Som vi vore på en resa och går på gator vi aldrig gått på tidigare. Eller när vi är i en affär där man säljer saker vi aldrig visat intresse för men tvingas in i för att den vi tycker så mycket om går in där och vi är nyfikna på den andre och vad den utmanar med av annat. I skolan skapar vi också kulturer; korridoren är en, matsalen en annan, skogränsens kultur, klassrummets kultur och blickarnas kultur. Vi är där och skapar kulturen. Den vi inte ser. Den vi förstår som den rådande. Här inne är det tyst. Och här räcker vi upp handen. Sedan ser vi rött på kollegan som säger något annat.

Skolan är en social och kulturell mötesplats. Är jag tillräckligt nyfiken kommer jag upptäcka den kultur som är jag. Genom den kan jag möta kulturen som kommer med dig. Och där vi är uppstår också en kultur.

#ensocialochkulturellmötesplats


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dubbelteckning; att förstå hur eleverna förstår och ge undervisning om och om igen
  2. Kvinnorna – ramsorna – pedagogiken – och det lilla afrikanska jag sett
  3. Liten igen!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Det vi känner igen och det vi förstår oss på

Huttrande läsning om sommaren blir för varm

Postat den 17/06/2015 av Anne-Marie Körling

Om sommaren blir för varm, läs Expeditionen, Min kärlekshistoria, av Bea Uusma, 2013

Du fryser i solen, du hackar tänder i hettan, du skjuter isvattnet ifrån dig och dricker värme ur en kopp te. Du letar efter dina vantar och ligger under dubbla täcken. Du tänker istäcken och milsvidd kyla. Du fryser genom boken. Du har gjort en resa. Du är där.

Huttrande!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Minus är ett pluss för klimatet!
  2. Om kyla och jag blir sugen på att undervisa!
  3. Varm om hjärtat
Publicerat i Litteratur och läsning | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Huttrande läsning om sommaren blir för varm

Mellan det svarta och vita

Postat den 17/06/2015 av Anne-Marie Körling

P1070464-002

Det går åt helvete ena dagen. Andra går det som på räls.

Tvivel om den egna förmågan ena dagen. Lyft över alla tvivel nästa.

Antingen eller och avsaknaden av både och.

Den gråa världen mellan den svarta och vita är inte grå.

Den är fylld av färger.

Den är gul, röd, grön, blå, violett.

Det är färgerna mellan det svarta och det vita.

Det är känslorna mellan det svarta och det vita.

Där allt kan rymmas utan att det gör oss till den sämsta eller bästa.

Där vi gör fel utan att vi sänker oss i förtvivlan.

Där vi kan känna oss nöjda och rent av lyckliga.

Men inte tänker att det är tillstånd.

Det är färgerna mellan svart och vitt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Formativa och summativa bedömningar – värderingarna kring begreppen
  2. Det färgglada och doftrika
  3. Det vita mörkret
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Mellan det svarta och vita

Om läraren, om eleven inte längre vill vara där … Låt gå?

Postat den 16/06/2015 av Anne-Marie Körling

DSC_0327

Om en elev inte är i skolan
Om en lärare inte vill vara kvar vid skolan
Om en elev inte vill vara elev
Om en lärare inte vill vara lärare

Vi kan leka med tanken. Om gör att vi kan det. Om säger att det inte är så som vi tänker oss det. Om är en möjlighet att tänka som om det som kan hända.

Då en elev inte är i skolan
Då en lärare inte vill vara kvar vid skolan
Då en elev inte vill vara elev
Då en lärare inte vill vara lärare

Vi kan inte längre leka med tanken. Då gör att vi måste gå tillbaka i tiden. Det fanns något som hände som gav det resultat vi ser idag. Rekonstruera för att reparera. Se över för att se framåt. Vi behöver inte komma så långt som att det blir en berättelse där eleven skrivs ut eller läraren skriver ut sig. Låt oss lägga handen på vår hjärta. Låt oss veckla in oss i det vi inte gjorde eller det vi kanske gjorde. Läraren som alltid var så tyst. Eleven som alltid kom försent. Kanske vi gjorde för snäva förklaringsmodeller utan att fråga den vi undrar om. Eleven som inte kommer i tid kanske inte kan komma i tid. Den dag eleven inte längre kommer i tid utan helt enkelt inte kommer är det något som måste berättas. Inte om ordningen och redan som eleven inte förstår utan ordningen och redan där vi alla är. Får eleven synas. Kan eleven berätta. Eleven som kommit för sent varenda lektion har en strategi att vila mot. Den att inte stå och vänta i korridoren utan vara säker på att läraren är på plats för mobben är besvärlig. Den som inte kommer orkar inte längre vara den som får höra om sin sena ankomst utan att få berätta om varför. Inte bli bedömd. Utan lyssnad till. Läraren som är tyst är trött på att tystas. Det är för tyst kring läraren för att klimatet inte tillät läraren att ha idéer eller få ha ett ord med i laget. Ett ord med i laget.

Om en elev inte är i skolan

Om en lärare inte vill vara kvar vid skolan

Om en elev inte vill vara elev

Om en lärare inte vill vara lärare

Vi kan alltid gå tillbaka till om. Utifrån att tänka oss situationer och händelser som skulle leda till att vi säger

Då en elev inte är i skolan

Då en lärare inte vill vara kvar vid skolan

Då en elev inte vill vara elev

Då en lärare inte vill vara lärare

En plan för det som inte ska hända. En plan för det vi tänker oss kan hända men som vi inte vill ska hända. Och vad den planen ska innehålla det vet vi om vi lägger handen på hjärtat. Håll den kvar där. Vad behöver vi? Vad behöver vår nästa? Vad gör oss gemensamma.

Låt stå! Inte låt gå!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kan inte svara utan får ett annat uppdrag …
  2. Inte vem eleven är – utan vad eleven lär
  3. Läraren håller i lärandet, eleven befinner sig i det!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal, Värdegrunden, Verkligheten, Visionerna | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Om läraren, om eleven inte längre vill vara där … Låt gå?

Tim Minchin; ”Rejoice in what you learn and spray it”

Postat den 05/06/2015 av Anne-Marie Körling

”Be a teacher!

Please! Please! Please be a teacher.

Teachers are the most admirable and important people in the world. You don´t have to do it forever but if you´re in doubt about what to do be an amazing teacher. Just for your 20s be a teacher. Be a primary school teacher. Especially if you´re a bloke. We need male primary school teachers. Even if you´re not a teacher, be a teacher. Share your ideas. Don´t take for granted your education. Rejoice in what you learn and spray it.”

Här kan ni skriva ut talet! Hela talet och njuta av att delta i det, påverkas, medverka och tänka!


Inlägg som berör samma teman:

  1. The Curriculum coordinator and The Libarian Teacher
  2. Att se och försöka förstå
  3. Eleanor Roosevelt; You Learn by Living
Publicerat i Läraren i litteraturen | Kommentarer inaktiverade för Tim Minchin; ”Rejoice in what you learn and spray it”

Jag känner inte igen mig men jag lär att känna någon annan

Postat den 04/06/2015 av Anne-Marie Körling

P1170288

Jag har läst böcker för att lära känna andra och inte för att se mig själv. Ibland blir jag den jag läser om. Och då känner jag igen mig i det jag läser för jag är ju den jag läser om. Om jag ständigt läser för att finna mig själv och känna mig hemma är det en ganska trist läsning. Jag upprörs inte, jag förvånas inte. Jag känner igen mig och jag känner mig hemma. Jag vill känna mig bortkommen och uppleva mina känslor, upprördhet, ilska, sorg och glädje. Och jag vill förvånas. Jag förvånas då jag läser sådant jag inte känner mig hemma i.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Någon annan är ”hemma-hos-mig”
  2. Att känna igen sig i skolbeskrivningarna
  3. Det fina med att ”skolan går att känna igen överallt”
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Jag känner inte igen mig men jag lär att känna någon annan

Lektionen: Fakta innan första försöket till dikten

Postat den 04/06/2015 av Anne-Marie Körling

Det här är en modell för att undersöka fakta till det vi ska skriva. Jag visar eleverna hur jag tänker och hur jag gör. Jag tänker på ordet äng. Och det är min utgångspunkt. Så här samlar jag ord:

Platsen: Ängen.

Allmänt: Stråväxter, gräs och örter. Vinterfoder. Ängen förvandlades ofta till åker.

 

Ljuden: Humlorna. Vinden. Prassel i gräset. Benen som stryker mot grässtrån. En gren går av under fötterna. Flugan. Surr. Surr. Surr. Surr. Surr. Vinden.

Livet: Humlan i arbete. Fjärilen suger nektar med eget sugrör. Flugorna. Flugorna. Ängsfjärilarna, blåvingar, blomflugor, blomsterflugor, piplärkor, ärtor, kärrhökar, vildkanin, vargspindlar, mattvävarspindel, ängssnigel, ängssork

Arterna: Ängskorn är sällsynt, ängskärr som har en beskrivning i namnet, ståväxten Ängskavle, Ängshavre, Runt Medelpad också Ängshaverrot, Ängsbräsma är mer allmän,  Ängsklockan går att äta, Lejongapsväxter, läppformiga blommor, i norr finns lappsyra och i söder ängssyra, ängsskallra, ängsviolen är blyg och ovanlig.

 

Nu har jag samlat lite kunskap om ängen. Mer har jag läst än de ord jag skrivit. Jag försöker mig på en dikt. Mitt första försök ser ut så här: 

 

Ängsord

Det surrar.

Surr. Surr. Surrar.

Humlorna i blommorna

Blåvingen syns flyga hit och dit

och vargspindeln väntar på något gott.

Ängen.

Ståväxten står kvar

trots vinden som kastar den hit och dit.

Ängsklockan ringer och ängsskallran darrar

Blomsterflugorna samlas i ängskärret

där ängssnigeln lämnat ett spår

Ängen

Jag står i den.

Det surrar.

Sommarvärmen

står stilla.

Flugorna, spindlarna, fåglarna

och jag.

På ängen.

Frågor jag ställer mig:

  • Går det att höra ljuden från ängen? Det är tveksamt. Hur kan jag skriva om ljuden?
  • Hur kan jag visa näringskedjan? Insekt, fågel och hur kan jag levandegöra det?
  • Vilka arter beskriver jag? Vilka ord tycker jag om och vilka ord skapar tankar? Jag gillar orden som: Ängsklockor, ängsskallran, piplärkor, vargspindlar och vildkanin. Hur ska jag få med mig dem? Får jag överge något kärt ord?

Jag skulle låta eleverna undersöka ett ord, samla in fakta och sedan försöka skriva dikt efter dikt genom att lyssna hur andra gör och hur andra tänker. Kortskrivning på kortskrivning. Samtal och åter samtal. Genom samtalen talar vi om orden och de hör samman med fakta. Vi lär oss. Vi är kreativa.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Med dikten som brygga till kursplaneinnehållens fakta
  2. Adressen till dikten går via dikten om adressen!
  3. Lektionen om källkritik; Hur söker vi källan?
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Lektionen: Fakta innan första försöket till dikten