Också ett plåster på såren

Postat den 08/10/2014 av Anne-Marie Körling

När man är i ett främmande språk och slår sig är det på det språk som ligger närmast man uttrycker sig. Då det händer att barn slår sig, ramlar, faller så är det på det mot modersmålet man vill tala och mötas. Som en famn där språket är pappa eller mamma. Där ingenting av det som sägs måste tänkas fram, prövas utan bara uttryckas. Ja, jag tänkte så idag. Och såg med värme på modersmålsläraren.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ordlekarna igen – jag kastar mig över ett ordspråk
  2. Vifta på svansen
  3. Tankar om språk: mitt i alltsammans och oändligt utanför
Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Också ett plåster på såren

Muminvärldens knytt och språket de talslade

Postat den 08/10/2014 av Anne-Marie Körling

Rubrik

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ”Trollkarlens hatt” av Tove Jansson finns det två små knytt som talar på ett annat sätt än de övriga. De talslar så härsla. De harsla också en kappsäcklsa med ett innehållsla som alla villsla ha. Eleverna började talsla så härsla med varandrsla och lekte med språkslet och ville hasla besvärsliga ord att prövsla på. Då undersökte vi långa ord och korta ord och prövade vår muminska på demsla. Hur kulsla som helstla!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. From the bottom up
  2. Ett gensvar på mina lästexter för undervisning
  3. … och så öppnade jag sidan och läste …
Publicerat i Boken i undervisningen, Kommunikationen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Muminvärldens knytt och språket de talslade

Elevens plats i klassrummet, en reflektion

Postat den 07/10/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2014

Elevens placering i klassrummet bör vi alltid diskutera. Såväl om organisationen av bänkar möjliggör för alla elever att se undervisningen, höra klasskamraternas kommunikation med den, se texter framme vid tavlan och känna sig som en del av det pågående. Platserna längst bak i klassrummet är ofta för de elever som behöver mycket av just det de sätter sig långt ifrån; närhet och ögonkontakt.

Jag minns ett skolbesök jag gjorde i en annan skolkultur, ett annat land. Vid varje lektion fick eleverna sina resultat upplästa inför klassen och därvid fick de också placera om sig till nästa lektion. De som presterat bra satt längst fram. De som hade usla resultat satt längst bak. En överskådlig presentation av vem som kan och vem som inte kan. Eller vem som lyckats och vem som inte lyckats.

I våra klassrum kunde vi ha mer av cirkulation av platserna att slå sig ned vid. Då vi genomför gemensam undervisning kunde eleverna få flytta fram, sitta nära det som presenteras. Då vi genomför arbeten ofta byta arbetskamrater. Inte för en hel dag utan för en kort arbetsstund. Vi lär av varandra. Vem vi lär av och hur vi lär måste prövas.

Vi har ingen utbildning i hur klassrum organiseras eller hur vi skapar samspel mellan eleverna i själva rummet. Jag fick en sådan utbildning, först motvilligt, men sedan girigt och nyfiket, då jag utbildade mig på Nya Zeeland.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pusslet i klassrummet
  2. Högläsning i klassrummet – en väg till boken
  3. Skogspromenaden: En reflektion efter VFU
Publicerat i Klassrummet | Kommentarer inaktiverade för Elevens plats i klassrummet, en reflektion

Barnens skolerfarenheter

Postat den 07/10/2014 av Anne-Marie Körling

körling fotograferar 2014

Nyanlända. Nykomna. En del elever har ingen kunskap om skolgången. Ingen skola fanns där de en gång bodde. Tiden i flykt. Tiden som gått innan de kom hit till skolan kan vara utan skolgång. Men också de som gått i skola. Varit mästare i matematik. Varit kunniga i det mesta.

Eleverna får möta lärare som är väsensskilda de lärare de haft. Kanske lämnar de en skola de älskat bakom sig, en lärare och en klass de delat lärande med. Den svenska skolan är demokratisk i den meningen att läraren inte alls är lyft över alla andra, någon att se upp till utan se tillsammans med.

– Hur talar man med en svensk lärare? frågade någon. Alltså, de förstår inte att vi känner väldigt stor respekt för läraren. Läraren är den som kan och läraren är den som lär oss. Här i Sverige verkar det som om läraren inte förstår hur viktig läraren är för oss.

Ibland tänker jag att vi inte frågar tillräckligt nyfiket om skolgången. Vi sitter med en nyanländ och ser mest det som saknas. Det saknas svenskt språk. Och det ska skolan ge. Men kanske, kanske, är det så att matematiken är något eleven kan mer av än den undervisningen kommer att ge här.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Respektera barnens skola av idag
  2. Föreställningen om den andre – och om den egna kompetensen
  3. Hur länge kommer läraren vara lärare i klassen? Hur länge stannar rektor?
Publicerat i Kommunikationen, Matematikundervisning | Kommentarer inaktiverade för Barnens skolerfarenheter

Lektion: Om mörker och bokstäver

Postat den 06/10/2014 av Anne-Marie Körling

Jag brukar inte genast berätta vad min undervisning handlar om. Jag vill reta hjärnor och skapa frågor om det jag presenterar. Om jag berättar hela undervisningen kommer den inte att väcka nyfikenhet. Nyfikenhet och delaktighet är förutsättningen för undervisningens dynamik. Den här gången handlar det om dessa meningar:

  • Mörker är spännande
  • Mörker är snällt
  • Mörker är roligt
  • Mörker är nödvändigt
  • Mörker är intressant
  • Mörker är underbart
  • Mörker är vackert

Det här är 7 meningar. Meningarna har ordet ”mörker” och ”är” gemensamt. Om jag låter eleverna möta meningarna på tavlan kan de få upptäcka vilket ord som återkommer. Om de inte gör det ställer jag frågor om det:

  • Vilka ord återkommer i varje mening?
  • Vilka ord börjar på s?

Då vi har gjort detta kan vi skapa egna meningar som börjar med ”Mörker är” och vi kan börja vårt ord med bokstaven s:

  • Mörker är stort
  • Mörker är svart
  • Mörker är skrämmande
  • Mörker är storslaget
  • Mörker är suddigt
  • Mörker är svart
  • Mörker är superdupersvart
  • Mörker är slitsamt
  • Mörker är stjärnornas bakgrund
  • Mörker är …

Vi kan också skriva meningar där vi inte gör oss bundna av en speciell bokstav:

  • Mörker är tröttsamt
  • Mörker är ljuvligt
  • Mörker är vilsamt
  • Mörker är ljusfattigt
  • Mörker är gråsvart
  • Mörker är en garderob
  • Mörker är besvikelse
  • Mörker är svart, inte vitt
  • Mörker är …

Mörkret – never ending story – men en introduktion till samtal, skrivande och kreativitet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Några ord att skapa lektion med
  2. Körlings Adventskalender 13 – Mörker
  3. LEKTION om Begreppen, orden, ordförrådet: Att introducera boken, lektionen, ämnet, skolspråket
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Lektion: Om mörker och bokstäver

Relationerna och skiljetecknen – en helt annan grammatik

Postat den 05/10/2014 av Anne-Marie Körling

 

I frågetecknet väcks relationen upp. I frågetecknet står vi frågande. I frågan kan vi kliva in och söka svaren ihop.

I punkten sätts något slutligen. En punkt. Det är ett slut. På en mening. På ett liv. På en berättelse. På en plats där två möttes. En sådan punkt. Sista meningen i kapitlet. Det sista. Punkt slut. Så säger vi och upplöser förhållandet, vänskapen, kärleken, och skriver en annan berättelse där punkt ersätts med eviga frågetecken – vem är du? vem är jag? vad tänker du? hur ser ditt liv ut? var är du på väg?

I de tre prickarnas värld … finns alltid en förväntan om något som kan hända om man till exempelt går runt hörnet, eller när man plötsligt blir avbruten i sina tankegångar och någon ropar – men hej där sitter du ju!

Och utropstecknet. I glädjen över att mötas. I en förvåning, i ett slags överraskande och absolut inte med dovtoner av negativ tillsägelse. Ja, för där kan vi också skrika in ett namn och tillrättavisa. Det kan vi göra. Men det blir alltid med ett utropstecken bakom.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vi är våra relationer – till människor, till stoff, till platser och …
  2. Ordsmaka, grammatikförundras och ljuden som hör ihop med skiljetecknen
  3. Skiljetecken och giftermålet
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för Relationerna och skiljetecknen – en helt annan grammatik

Lektionen om: Omslaget och texten

Postat den 05/10/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2010

Ett omslag.

En text.

Vi behöver inte förstå texten.

Vi kan börja med illustrationen.

Den visar en häst och ett barn. En flicka.

Hästen är stor.

Mycket större än barnet.

Titeln?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Bildpromenaden inkluderar texten och går fram och tillbaka
  2. Kort historisk överblick om vad ett barn är
  3. Lektionsförslag: Bild- och textpromenad för eleverna – pedagogiska samtal för lärarna
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Lektionen om: Omslaget och texten