Tandtapparåldern

Körling fotograferar 2014

– – –

Hur många år är du? frågar jag nyfiket.

Istället för att få svar visar den jag frågar tänderna. Och där syns en glugg. Den där underbara gluggen som också berättar att den som har gluggen snart ska börja skolan.

– Så du ska börja skolan snart, frågar jag.

– Jag kan redan engelska så jag får se vad jag ska lära mig, säger den kommande eleven.

 

Publicerat i Ordförrådet, Pedagogik, Redskapen | Kommentarer inaktiverade för Tandtapparåldern

Min kamera och min gamla utnötta kamera

Körling fotograferar 2014

Jag har en ny kamera. Den gamla har jag slitit ut. Den har varit med på alla upptänkliga saker och kastats mellan äventyr, fikastunder och en och annan skogspromenad. Trots att jag har en ny kamera är det den gamla jag kan och känner mig hemma med. Den nya är för ny och jag har inte lärt känna den med mina händer och inget av den känns ännu som en del av mig. Då jag lånar ut min gamla kamera är det som att låna ut en dagbok.

Publicerat i Fotograferingen | Kommentarer inaktiverade för Min kamera och min gamla utnötta kamera

Saker och ting som faller ur böcker

Körling fotograferar 2014Det faller ibland ut saker och ting ur böckerna. Gamla brev kan falla och singla ned på golvet. Blad som pressats mellan sidor kan falla ut som eviga höstlöv. En utriven och invikt artel kan falla ut. En en födelseannons och en dödsannons kan finnas i samma bok. I alla dessa ting syns läsaren.

Läsaren lämnar spår efter sig i boken. De spår boken lämnar i läsaren är i boken osynliga.

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Saker och ting som faller ur böcker

Pojkar läser och det är som det ska

Körling fotograferar 2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I DN kommer äntligen ett litet glädjebesked. Nyheten att pojkars läsning ökar kraftigt. Låt dem nu läsa vidare.

I alla mina klasser har jag fått pojkar att läsa böcker. Jag har aldrig någonsin tjatat på dem att läsa, aldrig ifrågasatt deras läsval, aldrig funderat över varför pojkar inte läser, alltid visat att jag själv läser och tycker om att läsa, läst högt varenda dag och flera gånger om dagen för att ge olika smakprov ur böcker och följt läsutvecklingen väldigt noga och letat efter intressanta texter att läsa par om par eller i grupp. Allt för att ge litteraturen, läsningen och boken en plats för alla elever i klassrummet. Jag har haft turen att ha skolor med skolbibliotek. Varje dag hämtade jag en hög med böcker som jag visade för eleverna och ur vilka jag högläste då jag inledde lektioner. Jag läste tre till fyra minuter ur varje bok i stället för att tala om ordning och reda. Den infann sig omedelbart för att eleverna fick lyssna till berättelser. Jag hade också en bok jag läste längre stycken ur. Varenda bok jag läste något ur blev en bok eleverna valde att läsa själva. Varje dag delade vi sedan med oss av roliga meningar ur de böcker vi läst eller andra textfunderingar vi hade kring det vi läst. Det blev en naturlig del av skoldagen.

Jag har heller aldrig betraktat pojken som en som inte läser.  Pojkar läser men de tillåts ofta inte läsa det de vill och att det de läser aldrig räknas som att läsa. En pojke som spelar spel på nätet läser och skriver. Det är bara det att vi inte visar vårt intresse för det som sker och vad det är pojken gör. Vi slarvar med att säga: Han sitter bara vid datorn.

En elev jag hade liknade boken vid ett dataspel:

– Boken är som ett dataspel utan knappar.

Så kan det bli! Så kan det vara!

Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Högläsning, Litteratur och läsning, Pedagogiska samtal | 2 kommentarer

Det kostar på att vara källkritisk och följden blir lektionsidéer

Körling fotograferar 2014

Om det står att ”den här trappan har 100 trappsteg” så kan jag inte låta bli att räkna stegen. 100 låter så mycket och genast tänker man att hissen kanske är att föredra – men sen kommer räknarlusten och jag blir ett litet barn, känner lekfull nyfikenhet, och vill gå trapporna för att se om det är exakt 100 trappsteg. Det är också ett källkritiskt förhållningssätt, den att räkna och undersöka om det stämmer och själv bilda sig en uppfattning och inte bara köpa informationen rakt av. Det kostar på att vara källkritisk. Så jag räknade trappstegen.

Skillnaden mellan att gå i trapporna är att man får gå 100 trappsteg medan hissen reducera sträckan till fyra plan. Det betyder att det är 25 trappsteg mellan varje plan – sen funderar jag om det är rimligt? Kanske är det fler plan på 100 trappsteg. På detta praktiska sätt konstruerar jag lektioner och lektionsidéer. Och jag lägger mig i texter. Något jag också skrivit om i Kiwimetoden, 2006.

Nåväl, det visar sig vara fler trappsteg än 100. Vad krävs det då? Nya frågeställningar:

  • Vem räknade?
  • Hur många kontrollräknade?
  • Varför skriver man inte att det är ungefär 100 trappsteg?
  • Var finns trapporna?
  • Hur kan man undersöka saken utan att vara där själv?

Körling fotograferar 2014

Publicerat i Källkritik och undervisning | 1 kommentar

Bildpromenader var jag än är

Bildpromenaden är en av de starkaste undervisningsformer jag vet. Begreppet kom med Kiwimetoden, 2006. Den är lika viktig som textsamtalet. Kreativ och rolig. Men som undervisande lärare är jag fångad i bildpromenaden oavsett om jag undervisar eller inte. Kameran stöttar förstås min noggranna syn på saker och ting. Här är trapporna på väg ned i Londons tunnelbanor. Överallt ser jag dem. Dörrarna till tunnelbanan syns redan i trappstegen.

Körling fotograferar 2014

Publicerat i Läraren inom mig, 2014 | Kommentarer inaktiverade för Bildpromenader var jag än är

Roligt sätt att berätta om hur man tar hand om böcker

Hittat i en bokhandel i Englandhittat i en bokhandel i England

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Roligt sätt att berätta om hur man tar hand om böcker