Anne-Marie Körling

Skolan reformeras via yttre insända uppdrag. Läroplanen är en yttre plan som sänts in i skolorna och där ska den byggas upp. Vi får ett innehåll omslutet av svaret på varför. Lite av lärarens och skolans hur finns i de första sidorna som omsluter kursplanerna.

Låt oss tänka att vi får en slags ritning som vi dagligen ska bygga upp. Kursplanerna är legobitar i ett läroplansbygge. Det betyder att vi ständigt måste granska bitarnas plats, undersöka dess passform och i det stora hela titta på det vi byggt. Det vi får kan vi göra något av. Och det rörliga bygget vi bygger är ständigt något vi reflekterar över. Kanske vi ska ha andra bitar än de vi använt? Kanske ska vi flytta dem till byggets andra sida? Vi ska grubbla på det pågående bygget. Läroplanen är en slags ritning. Vi bygger den!

Genom överblick, diskussioner, kritiskt tänkande, gemenskap och belyst erfarenhet bygger vi den. Så hur ser vi på vårt reformbygge? Det aktiva? Det pågående? Har vi blicken mot någon horisont, kan vi göra om vårt bygge, riva i ett hörn, bygga ett torn,  eller har vi bara de närmsta legobitarna i åtanke?

Vi kan stanna upp. Titta på vårt bygge! Håller det? Stabil grund? Ruckas det för lätt? Går det inte att rucka alls? Var behöver förstärkas om vi gillar det vi byggt? Vad händer om vi börjar om från början? Hur förstår vi delarna då? Hur förstår vi gemenskapen mellan uppbyggarna? Hur måste vi samtala för att bygga? Är det ett Babels torn? Varför i så fall? Är det någon som bygger en källare? Hur ser rummen ut? Ska det finnas källare? Har bygget en vacker fasad? Varför? Hur rör det sig kring innehållet? Öppna platser? Hur troligt är det att vårt bygge håller för storm och samhällsförändring?

Hur talar vi om vårt bygge? Hur talar vi om hur vi bygger? Hur talar vi om det vi gör ihop? Hur samspelar vi för att bygga stabilt? Hur tänker du? Hur tänker jag?

Om vi inte förstår ritningen, hur gör vi för att förstå den?