Anne-Marie Körling

Att få gå i skolan med rak rygg

…

och få lämna den med rak rygg.

Jag tänker på Utbildningsdepartementets skrift ”Att lämna skolan med rak rygg” 1997. Fortfarande högaktuell är den:

”Stora krav på god språklighet ställs inte bara på vuxna. Redan i skolan ställs sådana krav. Så som skolans verksamhet ser ut är det i själva verket en viktig förutsättning för individuell framgång att man tidigt har språket i sin makt – muntligt och skriftligt.

Av allt det barn förväntas lära sig när de börjar skolan blir att läsa och skriva på många sätt avgörande för hur den fortsatta skolgången och utbildningen gestaltar sig. Eftersom praktiskt taget all verksamhet i skolan förutsätter läsande och skrivande, blir det snart svårt för den som inte tidigt gärna läser och skriver.

Arbetet i skolan förutsätter på många sätt mycket god skriftspråklig förmåga och det är i stor utsträckning den som avgör hur barn och unga uppfattar sina möjligheter i skolan och därmed också vad de vill och orkar göra av sin skolgång.

/…/ Barn som tidigt får uppleva motgångar i läs- och skrivarbetet utvecklar ofta en negativ självbild.”

Läroplanens inledande ord sammanfattar:

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” (Lgr 11, s. 9)

Jag tänker:

Vi kan inte tänka dåtid i elevernas lärande. Vi kan utgå från vad vi kan ge i undervisningen, vilken skillnad vi kan göra ihop lärare och elever, genom ett undervisande vad. Och genom det som sker i barnets lärande idag ta utmanande kliv mot morgondagen i detta lärande.

Om resurser:

SOU 1997: 108: Att lämna skolan med rak rygg:

”Vi vill understryka att resurser inte i första hand handlar om timmar utan snarare om kunskap, kompetens och engagemang och att barn och unga i svårigheter behöver ha tillgång till den erkänt bästa kompetensen i förskola och skola.”