Sorg – och om att famna den i klassrummet

Postat den 18/09/2012 av Anne-Marie Körling

Precis som livet pågår i varje klassrum tar det också slut. Ett liv ändas. En förälder dör. Ett barn. En elev. Och tomrummet efter en klasskamrat så stort. Och förståelsen för döden så liten. Vi är där vi är, tillsammans, och det är gott. Klassrummet är vår samlingsplats.

Läraren vår ledare. Barnen kommer att titta på hur vuxenvärlden gör. Eller inte gör. Om vuxna undviker döden, namnet på barnet, så gör barnen det också. Barn orienterar sig inte utan vuxnas orientering. De vuxna gör och visar gör också barnen. Att barn tänker och funderar lika mycket som vi vuxna är inget vi ska fundera kring. Barn tänker. Och om vi undviker att bemöta eller beakta barns tankar så tror vi att vi inte väcker någon björn som sover. Det finns ingen sovande björn. Björnen är vaken.

När något har hänt tänker jag att vi vuxna inte bör kliva ut ur våra roller och våra klassrum. Vi kan inte överlåta till andra att ta hand om barnen när något har hänt. Den som står barnet närmast måste finnas. Annars blir allt så farligt. Och det läraren ska och kan göra är att vara saklig. Detta har hänt. Detta!

Och om detta kan vi berätta om och om igen. Berätta då eleverna frågar. Så att vi inte börjar tala om alla OM. Om finns inte. Om skapar fantasier. Verkligheten skyddar. Det kan låta märkligt. Men verkligheten skyddar. Det faktiska ger ramar. Att hålla sig till det faktiska; Vår klasskamrat dog klockan 12.10 en tisdag. Vår klasskamrat hade varit sjuk i xxx och hela familjen satt intill eleven. På lördag är det begravning. Detta måste sägas med empati och känsla. Läraren får ha känslor. Naturligtvis. Lärarens känslor måste dock ge utrymme för elevernas. Läraren ska ha och få stöd i kollegiet, av rektor och tillåtas prata om det som skett närhelst läraren vill och behöver. I klassrummet måste eleverna få möjlighet att sörja och ta avsked. Det kommer och måste få ta tid, olika tid.

Och sorgen, känslorna finns i ett rum. Klassrummet. Barn gråter inte på beställning. De gråter inte alls. En del kanske inte gråter en tår. De är inte okänsliga. De vet ännu inte varför eller hur de ska gråta. En del blir arga och slår i väggar för att något hänt som inte ska hända. Döden har knackat på och påmint om att livet inte är att ta för givet. Döden finns.

Det är också obehagligt att något inte får fortsätta i all tid. Att livet har ett slut. Och att man inte vet. Barn brukar grubbla på döden. Runt nioårsålder kommer mängder av tankar då barnet förstår något om sin egen dödlighet. Och sorgen och ångesten över att livet är så blir under en tid stor. Barn kan sova sämre. Och samtidigt växer barnen upp och lär sig leva med faktum att vi är dödliga. För att nästa och nästa gång ha tider då döden och förståelse för döden är där igen och påminner. Kan jag dö? När ska jag dö? Måste jag dö? är frågor som barn kan tänka om och på.

Den kamrat som dör får ha sin plats kvar i klassrummet. Bordet och stolen kan gärna vara en plats att minnas och bereda hågkomst kring. Vi behöver inte genast städa bort allt det liv som fanns. Vi kan få minnas och ha något fysiskt kvar. Vi får behålla våra minnen också. Vi kan kollektivt berätta om vår kamrat. Allt av detta måste ske i varsam omtanke om elevernas frågor och tankar. Inget undervisande av. Ingen avsatt tid för sorg. Sorg är hela tiden. Sorg är lite då och då. Därför ska vi inte sätta ett slutdatum på hur länge vi får sörja. Däremot ett slutdatum då vi tar farväl av stolen och bordet i klassrummet.

****

Jag återkommer om sorgen. Det finns flera inlägg i min blogg under etiketten sorg. Jag har skrivit detta inlägg på begäran. Och jag tänker att jag inte funderat klart. Vi måste tänka ihop.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Döden skriver inga omvägar
  2. Barn i sorg och läraren mitt i den
  3. Att visa ut barn ur klassrummet
Publicerat i Sorg | Kommentarer inaktiverade för Sorg – och om att famna den i klassrummet

Bokläsarförmågeträning – att läsa två böcker i veckan

Postat den 17/09/2012 av Anne-Marie Körling

Jag skrev nyligen att jag behövde öva upp min läsförmåga. Det är min bokläsarläsförmåga jag ska träna upp. Jag har varit en storläsare. Nu är jag mest en nätläsare. Jag har därför vidtagit några åtgärder. Ungefär som om jag bantade några kilo genom att ta bort potatis, eller slutade röka eller började räkna steg på stegmätare. Jag ska helt enkelt utmana mig själv i ett läsprojekt. Två böcker i veckan ska jag läsa. Och jag ska utvärdera innan årets slut.

Förra veckan läste jag:

  • Jonas Gardell; Torka inga tårar utan handskar, 2012
  • Grebe/Träff: Innan du dog, 2012

Denna vecka läser jag:

  • Cervenka; Vad är pengar?, 2012
  • Nina Björk: Lyckliga i alla sina dagar, 2012
  • Persson: Gustavs grabb, 2011

Jag har redan köpt nästa veckas två böcker. Och ja … ni ser rätt. Jag har redan läst ut en av veckans böcker: Vad är pengar? och sätter därför upp den på listan. Jag har påbörjat läsningen av Nina Björks bok. Så ser det ut.

RESULTAT SÅ HÄR LÅNGT

Jag har gått upp en aning på grund av mitt utökade ordförråd – statspapper, nyproducerade pengar, pensionsbranschen, passiv förvaltning (och vad dessa ord betyder när meningar skapas runt dem) och min omättliga fantasi har fått nya problem att tampas med och min syn på världen gör mig en aning tyngre. Jag vill verkligen läsa. Det sista har nog med livskänslan att göra.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att skapa pengar och att utbilda om ekonomi
  2. Den mest underbara berättelsen om att läsa böcker
  3. Att inte läsa ut boken betyder inte att den inte har gett läsaren något
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Spegel, spegel på lärarväggen där!

Postat den 17/09/2012 av Anne-Marie Körling

Jag fick ett mail: Varje dag när jag högläser för mina elever tar jag efter ditt modellande. Vi provar ansiktsuttryck och annat under läsningen. Och jag älskar att läsa högt. Tror att jag gör det riktigt bra. 

Jag tror vi kan spegla oss i våra undervisningar. Jag tror vi kan se hur våra elever bejakar det som äger rum. Jag tror vi kan spegla oss i varandra. Jag tror vi ska göra det. Jag tror vi kan se att vi gör saker och ting riktigt bra. Om vi får spegla oss i någon som gör att vi kan se oss själva. Jag tackar för ett mail jag fick. Jag speglar mig också i det. Jag önskar jag fick se läraren i aktion. Jag tror läraren gör det riktigt bra. På sett eget lärarvis. Och jag skulle få lära!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Spegel, spegel på skolväggen där …
  2. Spegel spegel på väggen där!
  3. Vackert mail
Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Spegel, spegel på lärarväggen där!

Att skapa pengar och att utbilda om ekonomi

Postat den 17/09/2012 av Anne-Marie Körling

Jag läser en mycket intressant och omskakande bok om det som berör och påverkar mig mest av allt: Pengar. ”Vad är pengar” heter boken och är skriven av  Andreas Cervenka. Jag tänkte jag skulle läsa den för att få ett litet hum om det jag dagligen hanterar och den jag blir med pengar i näven. Pengar… ja … vad är nu det?

Det räcker med att läsa de första två kapitlen för att inse att pengar inte finns. Och det ställer till det i hela mitt system. Vem är jag nu? Vad har jag för faktiska pengar? Vad rör sig inom pengavärlden och pengavärdet … vad är det?

Jag tänker också skola. Hur lite talar vi om att eleverna är under en utbildning som ingen talar om. Den att bli konsument. Eller vad värre är – de kanske föddes till det. Kanske är det vi vuxna som utbildats till konsumenter? Varför talar vi så lite om vår ekonomi och varför lär vi inte om det som berör oss dagligen och som har så stor påverkan på våra liv och våra möjligheter? Jag tror vi vill blunda. Eller lär vi oss att inte ta pengar på allvar. Det är ju så lätt att skapa nya.

Jag tror jag kommer få en hemsk läsupplevelse. Jag fortsätter in i kapitel tre. Nya begrepp om det viktigaste och kallaste av allt tornar upp sig i meningskonstruktionerna. Och jag blir iskall.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Pengar, pengar, pengar
  2. Hur mycket kunskap måste man ha om ekonomi?
  3. Resurser – allt annat än pengar
Publicerat i Litteratur och läsning, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Att skapa pengar och att utbilda om ekonomi

Se läraren

Postat den 17/09/2012 av Anne-Marie Körling

Se läraren som under frukosten därhemma planerar lektionen in i det sista.

Se läraren som skyndar till sin skola.

Se läraren som hälsar sina elever godmorgon genom att ta dem i hand och blicka in  i deras ögon.

Se läraren som under lektionen inte får igång sin projektor.

Se läraren som ber eleverna ta fram sina matteböcker.

Se läraren som går mellan bänkarna och hjälper eleverna att förstå.

Se läraren som går igenom hur man räknar ut saker och ting.

Se läraren som får eleverna att tala engelska.

Se läraren som skriver att vi har glosprov nästa vecka.

Se läraren som får en elev att tappa hakan av intresse och ivrigt följa med i det som händer.

Se läraren som försöker fostra för det finaste som finns är ett tyst klassrum.

Se läraren vars undervisning är ifrågasatt.

Se läraren som vill men inte kan.

Se läraren som läser i dagstidningen hur dåliga skolresultat Sverige har.

Se läraren som plötsligt får ont i magen.

Se läraren som har visioner om hur men inte känner sig pedagogisk modig.

Se läraren som har ett klappande hjärta för sina elever.

Se läraren som önskar sig fler böcker till klassrummet.

Se läraren som böjer sig ned för att hjälpa en elev knyta sina skosnören.

Se läraren som ställer upp sina elever i led för att tillsammans med dem gå till matsalen.

Se läraren som äter med 28 elever och ser till att de smakar av en grönsak de inte har smakat på tidigare.

Se läraren som står på skolgården och ringer in sina elever med en klocka.

Se läraren som får en kram av en elev.

Se läraren som skrattar ihop med sina elever.

Se läraren som högläser texter och låter eleverna få orden och ordet.

Se läraren som hälsar eleverna hej då.

Se läraren som inte vill vara sjuk men inget annat kan och som tvingas lägga upp lektioner till vikarien i all hast och med rasande feber.

Se läraren som springer till mötet som väntar.

Se läraren som dricker en kopp kaffe och äter en smörgås.

Se läraren som får höra att ”den här skolan måste bli bättre”.

Se läraren som får veta att skolan läraren arbetar vid är en av de sämre.

Se läraren som arbetar vid skolan där resultaten är i topp.

Se läraren som försöker förstå att pengarna till nya böcker inte finns.

Se läraren som tänker att alla kan bättre än jag.

Se läraren ta sin cykel och cykla hem till det egna.

Se läraren som går igenom morgondagen innan nattsömnen tar vid.

Se läraren som ingen ser läraren.

Se läraren.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läraren ska
  2. Läraren som ska
  3. Läraren här – berättande, levande, rörande
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 6 kommentarer

Hur får man barn att läsa själva?

Postat den 16/09/2012 av Anne-Marie Körling

Jag tror på några saker då det gäller barn och läsning:

  • Man är läsande bland barn. Barn ser vad vuxna lägger ned energi på och intresse i och härmar dem. Vill man att barn ska läsa själva måste vuxna läsa själva.
  • Man högläser så mycket man kan, vill och orkar. Högläser på andra tider än godnattstunden. Kanske på tåget. När man högläser för barn förstår de att böcker är hur spännande, roliga som helst.
  • Man säger inte att barnet måste lära sig att läsa. Man hotar inte läsning med måste. Tänk själv. Tänk om jag säger att denna vecka måste du läsa en roman av Dostojevskij. Du måste läsa den. Stackars dig och stackars Dostojevskij. Två förstörda ting i ett.

Jag vet flera saker men jag börjar med dessa svar.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Det barn väljer att läsa kan inte vara bra”
  2. Vi fortsätter läsa, läsa och läsa
  3. Barns rätt att bli tillfrågade om det som berör dem
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Hur får man barn att läsa själva?

Orden gör något med oss

Postat den 16/09/2012 av Anne-Marie Körling

Jag satt för en tid sedan i en skoldiskussion. Vi diskuterade själva ordet ”lärarlyftet”. De jag talade med hade bestämt att de inte längre skulle tala om lyft. Med respekt för lärarnas här och nu.

Och ja…Om något ska lyftas så betyder det att något har fallit, eller att någon ska bäras för att den hamnat för långt ned, kanske i en grop. Det handlar också om att någon annan ser att någon behöver lyftas. Ibland kan man lyfta sig själv.

Lärare måste också få tillskrivas sina förmågor här och nu. Kanske dessa ska lyftas fram för läraren, det som finns i läraren och som läraren själv inte längre vågar lita på. Det kanske inte heller finns någon tid för läraren att verkligen ta sitt eget inre på allvar. Vi kanske borde dela våra styrkor med varandra och gemensamt se vilka resurser vi har ihop. Ett skollyft. Och det skollyftet är gott!

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vad gör skolan med pojkarna – hur gör vi något nytt för dem?
  2. Upprop! Låt oss lyfta lärare som en gång lyfte oss!
  3. Vad eleven gör med oss
Publicerat i Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Orden gör något med oss