Namnet är människa, matematik är mänskliga rättigheter

Då jag besökte förintelseplatserna Auswitch och Auswitch Birkenau försökte jag tänka namn och ansikten. Jag sökte följa varje spår där alla spår hade förintats till ett kollektivt ingenting och ett nummer på en sargad arm. Jag känner mig också ansvarig. Då jag ser in i människans ansikte vill jag inte se annat än en människa. Namnet får aldrig glömmas.

Jag föreläser ofta om namnets betydelse. Några tar mig då åt sidan och berättar att alla elever får inte sina namn och att föreläsningen ur djupet tar tag i också lärarens känslor. Det vill jag att det ska göra. Jag vill att vi ska påminna oss om vad ett namn är. Bakom våra namn finns föräldrar som grubblat kärleksfullt på namn som de sedan prövat på det nyfödda barnets hela gestalt. Vi får inte glömma att namnet är av en sådan karaktär och bär med sig så mycket av just det mänskliga.

Då jag får hela mitt namn uttalat kan jag känna hur jag är och får den plats som jag själv behöver. Då tänker jag också matematik. Även om vi förintar våra namn och förintar vår syn på människan så tar människan plats. Jag och du står på våra kvadratmetrar och dem kan man inte ta ifrån oss. Man kan krympa platserna och göra dem till fångplatser. Man kan få en känsla av att man får gå på tå på andra platser. Allt är begränsningar. Inget namn, ingen plats. Ett illa använt namn och en plats där allt ska knappas in. Inte värdigt.

UTFRYSNING OCH INFRYSNING AV NAMN OCH YTA

Jag har gått på tå. Jag har blivit utan mitt namn. Det är en effektiv reglering som gör att ingenting breder ut sig. En tystnad. En stor tystnad. Det kallas mobbing. Jag har också befriats genom att själv säga mitt namn, höra andra säga det och känna att marken jag får stå på ger mig vingar, jag kan lyfta och lämna utan att platsen försvinner. I skolan är det kanske vårt uppdrag att verkligen förvalta namnet och platsen.

MATEMATIK OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER:

Jag har gjort matematiklektioner där de mänskliga rättigheterna om plats, volym varit fokus. Ge dig själv den största platsen för din kropp. Ge dig själv den minsta platsen för din kropp. Ge dig själv den absolut nödvändigaste platsen för din kropp. Jämför med den minsta kvadratcentimetern du behöver och undra över hur du då gör med din kropps behov av volym.

NAMNET OCH ALLT AV KÄLLFÖRÄLSKELSE

En annan lektion fann jag uppslag till genom att besöka ett rikt och levande skolbibliotek. Eleverna hade rast. De hade samlats till ett litet spontant möte kring något så viktigt som att döpa musikgruppen. Deras sökningar innebar att en mängd böcker togs fram och på olika språk. De letade i böcker om historia, blommor och på spanska. Diskussionerna var livliga och kunskapssökande. Namnet är sådant. Det är inte taget ur luften. Det är taget ur något och därmed också en källa att söka vidare. Jag talar om namnet som en källa. Vi kan källförälska oss till uppdraget att undervisa om källkritik.

ANSVARIG NAMNGIVARE

Som lärare är jag ansvarig för namnet och dess värde. Att inte uttala elevers namn är allvarligt. Jag tog varje dag hem en elevlista och läste igenom den högt. Varje dag skulle jag ha medvetandegjort barnet, eleven. Varje dag skulle jag tänka en stund på den elev jag läste upp för mig själv. Det kan låta ambitiöst att göra så. Faktum är att jag lärde mig att se, lyssna och känna mina elever genom detta cermoniella namngivande och tänkande.

SKOLKULTUREN OCH ELEVERNAS NAMN

Jag räds den snabba skolkultur som ger oss tjugominutersmöten där vi ska berätta om våra klasser. ”Hoppa över dem som det är ok med” är en människosyn jag inte delar. Det är inte så jag vill berätta om några av mina elever. Jag har ingen stämpel i mitt klassrum där jag sätter ok för några elever och inte ok för andra. Jag vill och önskar att samtalet vi för om elever verkligen betyder att vi behandlar elevens namn och plats så som varje människa kan och ska få uppleva.

SÄG DITT NAMN DÄR DU ÄR

Om du vill pröva kraften i ditt namn – uttala det högt för dig själv – högsäg det namn du fått och din historia kan uppenbara sig. Om du vill pröva din rätt att finnas – sjunk djupare ned i din stol och känn efter ordentligt.

Jag är Anne-Marie Ellen Sigrid Körling. Jag har uppdrag att vara där jag är. Jag övar mig ständigt på det. Jag lär aldrig någonsin bli färdig med mitt uppdrag.

 

This entry was posted in Ansvaret, Barns rättigheter, Biblioteken, Föreläsningar jag ger, Läraryrket och lärarrollen, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Styrdokumenten, Värdegrunden. Bookmark the permalink.

One Response to Namnet är människa, matematik är mänskliga rättigheter

  1. sspirit says:

    Frustrationen och maktlösheten jag kände för några veckor sedan i en bortglömt by i Kambodja, när jag blev inkastad till att undervisa i engelska i en grundskola. 4 lektioner på förmiddag, 4 på eftermiddag. 40 elever i varje klass. Blandade åldrar, allt från 6 till 16 år. Uniformer. Och allt jag kom på var att låta barnen skriva egna namn på en lista, mestadels blev det i khmer. De ville veta mitt namn. Jag ville veta deras. Till slut jag blev ”Teacher” . De blev ögonen som leta vetgiriga efter mig, händerna som håller i pennan, mun som skrattar och talar ett okänt språk. Och listan med deras namn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>