Man står framför skogskanten, skogsbrynet heter det, och så tar man ett steg in.
Och så är världen på en gång helt annorlunda.
Alla ljud blir lägre, det är tyst men ändå inte.
Det är fullt av skogsljud.
Ljuset är annorlunda.
Lukterna.
Och när man vänder sig om och tittar ut på världen där ute är det som om man ser den med andra ögon.
Skogsögon.
Det är som om allt där ute händer långt borta och inte är särskilt viktigt eller bråttom alls.
Man blir lugn.
Man tar bara ett andetag och så är man lugn.
Denna text finns i barn- och ungdomsboken Älgkungen av Maria Hellbom, utgiven av Bonnier Carlsen 2021. Läs för någon i skolan, för rektor, för matsalspersonalen, för klass fyra, för klass åtta och låt det som sker få ske. Man får en känsla. Kanske en tanke. En reaktion. Vad som helst. Må det läsas där vi är!
Jag läser vidare i boken. Hittar andra stycken. De skapas dikt i berättelsen.
Hej HOPP
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
