Jag funderar: Vad betyder ”En gång till” för ett litet barn

Jag leker med mitt barnbarn över facetime. Hon är nu 1 och ett halv år, 18 månader, och när hon tycker om något så säger hon ”gain”, ”gain” som betyder again. Hon vill därför att jag gör det igen och sen åter en gång till och så kan det hålla på i oändlighet. Ofta är det den som är äldre som ger upp och vill något annat. Ofta är det jag som avbryter med att ge något nytt att göra om och om igen med.

Men jag funderar över förmågan att säga ”again” och ”en gång till”. Eller vad som visas då ett barn säger ”mera” och mer. Man kan inte säga again och mera om man inte vet något om det som har gjorts tidigare. Man kan bara säga mer och again om det är något man har varit med om och som man har funnit lustfyllt på något sätt.

I mitt fall så sjunger jag sånger för mitt barnbarn. Samma sånger om och om igen. Jag ser hur mitt barnbarn nästan innan det tar slut påminner mig om att göra det igen, igen och åter igen. Det ger mig också en uppfattning om barnets förståelse för det ändliga. Men att det som är slut kan göras om och om igen, igen.

Ofta säger barn att de vill läsa samma saga igen och igen. Som pedagog tycker jag att vi ska se till fördelarna med att läsa en saga om och om igen. Barn etablerar förtrogenhet med innehållet, ges möjlighet att härma orden och grammatiken, känna igen sina egna känslor av rädsla, glädje och annat som kan komma fram genom boken men också att komma in i berättelsen om och om igen. Som pedagog ser jag bara möjligheter med den form av repetition som barnet själv önskar sig. Men då är barnet också den aktör som säger ifrån och visar fram sin vilja. Inte alltid är vi beredda att följa den utan aktiverar vår vilja och då uppstår en frågor om makt.

Men också det att barnet kan fråga om mer berättar ju också att de vet att saker och ting kan komma om och om igen. Det är en slags mentalisering av det yttre i relation till det inre, samt också en möjlighet att påverka att det trygga och välbekanta kommer tillbaka igen och igen och igen. Kanske man vågar sig på att tänka i termer av att barnet vet något om det som är konstant. Det som går att återskapa.

Vi behöver återskapandet, återberättandet, härmandet och samtidigt utforskandet av exempelvis lekens innehåll som bokens innehåll då det kommer till fördjupning av något bestående som vi kommer, genom upprepning, kunna komma ihåg.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Det här inlägget postades i Anpassning, Barns rättigheter, Kommunikationen, LÄSA I SKOLAN 2021, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Vetenskap och teori. Bokmärk permalänken.