Vi brukar tala om att barn kommer från hem där man inte läser eller där det inte finns böcker. Om man vet att det är så betyder det att samhällets bokhyllor måste bli fler och i dem böcker så att det står härliga till. Jag brukar säga:
Om man kommer från ett hem utan böcker måste man få komma till en skola med böcker. Om man kommer från ett hem där man inte läser så mycket måste man få komma till en skola där man läser mycket.
Vi tittar på individens brister och medhavda ryggsäck istället för att titta på vad vi kan göra där vi tar emot detta barn som i skolan blir vår elev. Om vi fortsätter att förklara bristerna kommer vi inte att kunna förändra något. Om vi tänker att här ska vi läsa så kommer vi att skapa en skola där vi läser. Det är inte individen vi ska stirra oss blind på utan hur vi som skola, dvs ett kollektiv, kan göra skillnad och skapa en läsande kultur. Det fungerar inte att identifiera en enskild utan forma en läskultur som omsluter samtliga. Alla barn och unga behöver rikt med tid att läsa, skolbibliotek och skolbibliotekarier. Det ska inte vara svårt att hitta en bok i en skola, också klassrummen behöver ett bokbestånd som inte dammar utan som byts ut och därmed främjar nyfikenheten. Läsandet bör alltid vara på tapeten, inte som en grej för terminen, utan som ett noga underbyggt arbete där ingen lämnas utanför. Det betyder att det måste vara en fråga som alltid är aktuell.
Japp, då var det sagt,
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
