Anne-Marie Körling

Elever som inte kan, inte förstår, ännu inte vet eller kan, behöver mer undervisning. Det kan vara så enkelt att ge undervisningen igen. För många händer upp i klassrummet efter genomgångar betyder att undervisningen inte är tillräcklig för att eleverna ska förstå. Om eleverna frågar om och om igen så är det för att de inte har förstått vad de ska kunna eller varför de ska kunna. Kanske har de inte förstått vad kunskaperna ska leda till. Oavsett. Det är genom undervisningen de kan få lära sig.

Undervisningsplan vid upptäckter att eleverna inte förstår:

1) Jag undervisar om ett fokus. Eleverna får i genomgången fråga, undra och tänka ihop med mig. Oftast har vi en modell att undersöka. Detta oavsett ämne.

2) Jag visar genom en modell. Jag tar fram exempel som levandegör innehållet. Exempelvis hur en text i engelska ser ut då den är översatt till svenska. Alla översättarled kan vi diskutera och samtala om. Eller i matematiken. Ett problem som ska lösas i tre led. Hur man arbetar för att göra det.

3) Eleverna och jag samspelar om att skapa modeller som vi gör tillsammans.

4) ”Självständiga” arbeten där man när som helst får fråga eller göra ihop med sin diskussionspartner (olika klasskamrater i olika konstellationer).

Om jag då får märker att eleverna inte kan göra modeller i moment 3 eller får svårigheter att arbeta i moment 4 erbjuder jag ny undervisning. Då samlar jag eleverna igen och vi ställer frågor till det vi inte har förstått. Det är eleverna som får beskriva vad det är som de inte förstår och vad de behöver för att förstå. Ofta vill de ha ytterligare modeller att lära genom och mer av lärarens modellande tänk och samtalet som gör det möjligt att förstå hur läraren löser samt alternativ och strategier för att göra på andra sätt. Dessa uppstår i samtalet.

Att dokumentera genom att spara elevernas arbeten för analys av hur att lägga upp kommande undervisning

Då lektionen är slut analyserar jag elevernas arbeten för att utveckla min undervisning. I början tog detta mycket tid men efterhand lärde jag mig att systematisera lektioner med elevernas arbeten. Jag gjorde så här:

• Jag skrev om lektionens innehåll, idag kallas det Lpp
• Jag kopierade samtliga elevarbeten för analys och lade dem tillsammans med mina rader om undervisningens innehåll
• Genom att undersöka vad som behövdes av undervisning i samtliga arbeten skapade jag en lista över vad undervisningen måste innehålla i relation till det eleverna kan eller visar upp av kunskaper
• Jag lägger upp en plan för vad undervisningen ska innehålla.

Undervisningsplan genom att summera och analysera elevarbeten

Låt oss säga att eleverna skriver. Eller räknar och förklarar. Eller översätter. Eller målar. Oavsett vad de gör samlar jag alltid in lektionens alla arbeten. Jag går igenom det eleverna ser ut att kunna och det eleverna inte kan det tar jag upp i undervisningen. Det eleverna inte kan då de skriver en text ser jag till att de får utbildning i. Jag tar alltid min utgångspunkt i vad jag ska ge eleverna, inte att de brister då de inte kan. Jag gör alltså underlag där jag ser vad som fattas eleven men gör inte det till elevens problem utan till undervisningens möjlighet. Om eleverna inte skriver rubriker, inte förstår hur att skriva underrubriker så lägger jag upp en plan för hur att undervisa om att skriva rubriker och att hur vi ska arbeta med rubriker i tidningar, i böcker, etc. Det handlar om att medvetet ha rubrikerna i åtanke och påkalla uppmärksamhet runt dem oavsett ämne. Kemitexter har rubriker. Veckans matsedel har rubriker.

Någon vecka senare kan jag se och följa hur eleverna ökat sin förståelse för att skriva rubriker och jag summerar samtliga elevers arbete igen. Eleverna har nu två skrivarbeten, en där de inte har fått undervisning i rubriksättning och en där de har fått det. Skillnaderna pratar vi sedan om.

Det jag gör är att samla ihop samtliga elevarbeten och analysera dem för att utveckla undervisningen. Och som allt av utveckling måste jag ha en plan för hur och genom vad.

Mycket tid att analysera och tänka. Men över tid mer av kvalitet och mer undervisande innehåll där eleverna fick de kunskaper de behövde. 

Då jag började med detta tog det tid. Men ingen frågade eller begärde detta av mig från annat håll vilket gjorde allt detta arbete meningsfullt för min egen undervisande utveckling och för elevernas lärande. Jag började 1997 då jag hade fått en elev att utvecklas så mycket att man frågade mig om hur och varför, genom vad och när. Jag kunde inte svara. Jag började därefter systematisera mina möjligheter att analysera för att utveckla.

Jag utvecklade metoder för att utveckla undervisningen genom att analysera elevernas arbeten och istället för att rätta, ge undervisning och därmed skapa fler underlag där eleven själv kunde se sin förändring.

Det formativa arbetet. Det summativa resultatet. En pågående kommunikation om elevens lärande och undervisningens innehåll. Det enklaste sättet att börja är att:

Skaffa en pärm. I den ska lektionens innehåll finnas, kopior av elevernas arbeten följa, och analysen av vad undervisningen ska ge. Och en plan för undervisningen.

Mitt tips är att göra det enkelt till en början; kopiera alla elevarbeten. Det tar ingen tid alls. Kopiatorn är din bästa vän. 28 arbeten kopieras fort. Analysera någon av dina lektioner. En om dagen eller en i veckan?