– Skillnaden då? frågade jag. Vad gör det du lär på måndagen för skillnad i ditt liv efter fredagen?
Jag tror envist på att det vi gör påverkar. Jag tror på läraren som sitter i skolans publika delar och läser en bok. Jag tror på läraren som under en rast läser in sig i boken. Ja, jag vet, det finns ingen tid. Men jag tror ändå på att läsaren i skolan är en modell för blivande läsare i skolan. Jag tror på det vi synliggör. Jag tror inte på orden – du måste läsa – i en skolvärld eller omvärld där ingen läsare syns och där ingen läsning äger rum. Jag tror på boktraven på lärarens bord. Jag tror på böckerna i rektorns rum. Jag tror på närvaron av böckerna.
Igår satt en lärarkandidat i skolvimlet och läste en bok. Jag frågade lärarkandidaten om det. Lärarkandidaten berättade att lärarkandidaten läste för att synliggöra att han var läsande och inte nog med det; han läste ur den bok han senare skulle högläsa för eleverna. Genom att han läste och att jag frågade kom vi att diskutera texten i boken. Så fungerar böcker och publikt läsande. Det finns något innehållsmässigt att tala om. Det vi gör påverkar innehållet.
Idag sa jag:
– Vi kör på en raksträcka. Vi kör fort. Vi kör i 130.
Och jag menar det. I skolan går allt fort. Jag tänker på författaren Petter Iwarsson och boken ”Samtal i skolan” (2014). Petter Iwarsson sa att skyltarna utanför skolan visar att vi ska sänka farten. Men inne i skolan kör vi i 180.
Vi vet alla att det är absolut förbjudet att köra fortare än 30 km/tim utanför en skola. Men inne i den. Där tutar vi och kör. Vi kör fort. Vi kör fortare. Och vi blir fartblinda. Och farten sätter sig i oss. Vi skyndar. Skyndar. Skyndar. Springer. Jag talade om stress.
Jag talade om hur en stressad lärare inte kan ta in världen på det sätt som barn kräver. En stressad lärare har nog med sin stress. Ni vet, när man känner sig stressad stänger man av för andra, blir irriterad om någon gör det besvärligare för oss, och barn som alltid gör det, med sina frågor, sina tappade saker och sina alldeles för långsamma ben, och så lär de sig inte fast vi skyndar oss att dra dem igenom kursplanerna. Åh, jag vill så gärna lägga handen på lärarens axlar och säga:
– Sänk farten. Kör samma hastighet som utanför. Känn på pulsen. Är den tillräckligt låg så att du orkar en elev som tappat sugen, så att du orkar finnas för en elev som känner sig ensam och som inte längre tycker att eleven kan?
Idag pratade jag om den där stora vägen vi kör på. E4 vägen. Den har jag talat om ibland. Den där raksträckan som vi kör på. Den som är så tillrättalagd att inget kommer hända på den vägen. Annat än att vi kanske somnar vid ratten, kör om, gör annat som man inte får göra då man kör bil, och ser inte omgivningen för omgivningen har blivit osynlig för man får inte störa en bilförare. Det finns lite skyltar som påminner om avfarter och rastplatser men annars så kör vi på. Inte mycket att titta på. För det hinner vi heller inte med. Svisch! Så kör vi förbi.
Den där långa vägen. Den raka. Den säkrade. Den med skyltar ibland. Så lite att uppmärksamma. Så olikt lärandet. Lärandet kräver underhållning. Då måste man stanna upp, då måste man få åka lite på småvägarna, de där snirkliga och där det finns saker att se på. Ett barn måste lära om världen. Världen är inte en raksträcka där vi kan köra på i 130.
– Ja, vi måste sänka farten. Vi måste lägga handen på pulsen i skolan. Sätta upp skyltar med påminnelser om att det är inte farten och takten vi ska höja kring barn. Vi ska förändra vägen. Den väg som vi inte visste fanns ska vara en väg i skolan. Den in i matematikens värld, i kemins, i engelskan. Den värld som ska öppna sig för oss. Ingen väg är det. Utan många vägar. Olika hastigheter. Och mötet mellan människor måste få bli verkliga möten mellan människor, så sa jag.
Jag tänker på Nelson Mandela. Han fick en slags makt i fängelset. Inte för att han gick i den takt man krävde att han skulle gå utan genom att sänka hastigheten i promenaden. Den påverkar.
Jag tänker så om skolan.
Detta är en modell. En språkutvecklande modell. Ta vilken film ni vill, lyssna igenom den, skriv upp ord som eleverna ska få härma och smaka på, plocka ut ord som gör att eleverna får aha-upplevelser då de upptäcker dem i filmen. Jag brukar börja så här:
”SNART SKA NI FÅ MÖTA ORDEN” (jag förbereder med att skriva dessa ord med vacker digital stil på tavlan, orden kommer ett efter ett, i ett bildspel, och orden kan vara så många som vi önskar ge eleverna. Här är orden ur den film/berättelse jag valt;
Oavsett om eleverna kan orden ska de få smaka på dem på olika sätt. Förståelsen kommer då de ser filmen. Det viktiga är att de får uttala orden, säga dem högt, fundera på hur man använder dem, hur man förstår dem. Sen ser vi på filmen.
Efter att vi ser filmen samtalar vi om den och orden vi uppfattade. Detta att presentera orden innan ger förförståelse men avser också att få ord och begrepp i olika sammanhang. Mångfalden i undervisningen är:
BEGREPPEN
Därefter talar jag om begreppen, i detta fall kommer begreppen ur sagan:
De här begreppen ska eleverna få utforska. Jag skulle använda tröttare och tröttare som en modell och utmana eleverna att repetera ord och härma uppbyggnaden. Elevernas exempel skulle jag skriva ned:
VI HÄRMAR ”tröttar och tröttare”:
Eleverna får naturligtvis härma varandra, låna ord av varandra och tala sig till förståelse.
Det här är en modell. Den här modellen kan användas på vilken film som helst. Gäller det faktafilmer kan vi utveckla frågor och frågeställningar under tiden vi ser filmen. Det betyder att läraren är aktiv under filmvisandet, noterar det eleverna diskuterar eller plötsligt frågar om och skriver ned avsnittet för att kunna gå tillbaka till det och ge undervisning i. Begrepp och ord ska alltid vara i fokus och i samtal.
Den här modellen kan användas vid engelsk film/matematiska filmer/teknik/ja… alla filmer vi ser i skolan. Filmen ersätter inte läraren. Filmen ska arbetas med för och i undervisningen.
INTE UTAN LÄROPLANEN
LGR 11 kap 1 och 2:
Ett barn är si eller så. I skolan säger vi ofta att barnet är. Vi kan tänka att barnet blir. Genom att vi ger, ser, medverkar, påverkar och utmanar. Då blir barnet något annat än det barn vi föreställer oss. Varje gång vi säger att barnet är si eller så borde vi tänka hur kan jag påverka genom den jag är och den jag kan bli. För berättelserna om barn är vi ansvariga för. Vad kan vi berätta? Hur ska vi berätta? Vad gör våra berättelser med vår inställning och vår föreställning? Barnet blir intresserad av det vi ger, barnet blir inte intresserad av det vi ger. Det gör inte barnet till ett barn som är intresserat eller inte intresserat. Det gör något med innehållet. Det gör något med pedagogiken. Det gör något med hur en lärare måste tänka och förändra.
Att slå fast vad ett barn är problematiskt om vi inte är beredda att förändra berättelsen om samma barn. Jag tänker ibland på skolberättelserna om mina barn. Så sällan de stämde. Men även om de inte stämde med min bild och mina erfarenheter av mina egna barn blev skolans ord kungsord. Så verkar skolans ord. Därför är det viktigt att tala om det elev och lärare kan dela. Något i det yttre. Vi ska tala lärande.
Vi kan inte säga:
– Han kan inte matematik. Kursplanerna är för omfattande för att kunna skriva ut en elev så totalt från ett ämne. Han kan inte engelska likaså. Självklart kan eleven engelska. Hela samhället annonserar det engelska språket. Vad eleven kan måste in i berättelsen om elevens lärande. Om detta kan eleven själv tala, berätta och beskriva. Om eleven får frågor om det.
Många av skolans frågor handlar om andra saker. Om lugn och ro. Om ordning och reda. Varenda fråga skulle beröra det svåra området; Hur lär du dig? Hur förändrade detta ditt liv idag? Hur skulle du beskriva att du lär dig? Om du inte lär dig hur kan jag förändra min undervisning så att den skapar lärande inom dig? Berätta!
Skolan ska lyssna.
Idag såg jag något av den pedagogiska tanke jag bär. Att kursplanerna uppstår i något större. Jag tror inte på kursplanerna som stuprör. Ibland behöver de vara stuprör. Ibland behöver de korsa andra spår.
Mat och religion hör ihop. Om mat och religion hör i hop då hör kursplanerna i religion ihop med kursplanerna i hem- och konsumentkunskap. Skolan har en så fantastisk möjlighet att sammanfläta kursplaner till en större helhet och verka för att läroplanens ord om att skolan är en social och kulturell mötesplats. I hemkunskapssalen blev jag bjuden på en hanukkah-kaka och fick höra en elev i årskurs åtta berätta om ingredienserna till kakorna och den djupa betydelsen av att äta en sådan.
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
