Tysta läsares tysta kunskaper

Postat den 05/09/2013 av Anne-Marie Körling

I skolan säger vi att läsningen ska vara tyst. Det har jag aldrig sagt till mina elever. De får mumla, de får pröva orden genom att uttala dem under det att de läser, de får berätta för sina kompisar om det de läser. Som alla andra som läser som plötsligt läst något roligt får de dela med sig. Läsklimatet ska vara respektfullt, inga högljudda röster och så hörnor där eleverna kan läsa helt ostört. Det vill säga när de verkligen kan läsa, då boken slukar läsaren och läsaren slukar boken.

Några som jag talade med berättade att de var vana vid tyst läsning i skolan. De berättade också att de lärde sig att bläddra ungefär där kompisarna bläddrade, lärde sig att låtsastitta i boken men att tänka på annat. De läste sällan ut böckerna utan bytte då man skulle byta. Jag tänker om allt som är tyst; hur kan jag veta att eleverna kan?

Vid varje lästillfälle, och de är många, sitter jag med var och en och lyssnar in hur deras läsning utvecklas och vad de kan då de läser just den bok de valt att läsa ur. Jag kontrollerar inte utan följer i läsningen, diskuterar den och gör anteckningar om hur eleven löser sin läsning. Jag har lärt mig ofantligt mycket genom detta.

Eleverna kom att vilja ha våra samtal. De skrev upp sig för att få lässamtal med mig. Jag följde utvecklingen genom att göra läsanalyser och lässamtal. Eleverna lärde sig genom att jag undervisade om text, hur vi förstår, vilka strategier vi kan använda oss av och hur vi läser mellan raderna. Som lärare behövs jag alltid med min undervisning.

Det tar lång tid att bli en tyst läsare. Det tar många år av träning för att bli det. Att anta att en elev kan läsa är ett mycket olyckligt antagande som gör att eleven kan lära sig hur man blir en läsare utan att bli det. En som fattar läskulturens krav men inte förstår textens äventyr.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Tysta elever ska själva ta för sig mer?
  2. Den tysta läsningens baksida
  3. Samtalen fiskar upp dolda kunskaper – väcka slumrande kunskaper till liv!
Publicerat i Föreläsningar jag ger, Inkludering, Läraryrket och lärarrollen, Misstagen | Kommentarer inaktiverade för Tysta läsares tysta kunskaper

Lektionsidéer: Fråga för att få svar? Fråga för att få veta?

Postat den 04/09/2013 av Anne-Marie Körling

Jag funderar ofta över lärares frågor och elevers frågor. Elever frågar för att de vill veta om det läraren undervisar om. Lärare frågar för att ta reda på om undervisningen och det lärande som den ska ge verkligen ger det. Frågorna är därför så olika.

Jag funderar ofta över hur vi frågar, vad vi frågar om, varför och hur eleverna förstår våra frågar. Jag brukar undervisa om hur frågor ställs och syftet med dem. Det gör att man kan undersöka skönlitterära frågor, faktafrågor och hur journalister ställer då de intervjuar. Frågor kan kidnappa den som svarar. Man tvingas svara på frågor trots att man inte vill. Frågor som ställs lärare handlar nästan alltid om skolans misslyckande, om tiden som inte räcker och resurserna som måste till. Då kommer svaren också beröra dessa frågor och skolan som läraren vill eller kan beskriva får inget utrymme.

Frågor kan också öppna upp själva lärandet och tänkandet. En elev i min klass slog ut med armarna, lycklig och sa: Nu får jag tänka med mina öppna tankar.

Detta med frågor. Detta med att förstå frågor. Detta med att vilja svara något helt annat. Frågor som åskådliggör processer kallar jag formativa. De följer en lärande process och åskådliggör den.

Frågor om frågor:

  • Hur förstår ni min fråga?
  • Kan ni skapa en bättre fråga så att kunskaperna ni har åskådliggörs?
  • Skapa frågorna till det prov vi ska skapa ihop?
  • Konstruera en fråga som visar vad du kan?
  • Hur många frågor kan ni skapa utifrån författarens fråga?
  • Frågan? Hur syns frågans ord och begrepp i svaret.
  • Vilken fråga önskar du att någon ställde dig idag?
  • Vilken fråga vill du att rektorn ställer dig?

Att skapa frågor kräver kunskaper! Att göra eleverna till konstruktörer av prov är en uppgift för lärande och kunskapsåskådliggörande. Kanske själva provet?

Ha en fin skoldag!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vårt behov av att kontrollfråga – vad händer om vi låter eleverna fråga oss
  2. Ge föräldrar möjlighet att fråga om skolans innehåll
  3. Körling grubblar på frågor och konstruerar ordspråk!
Publicerat i Frågekonsten, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Lektionsidéer: Fråga för att få svar? Fråga för att få veta?

”Hur skulle det se ut?”

Postat den 03/09/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2013

Eleverna har en hel del synpunkter som är värda att beakta och ska beaktas då det gäller deras lärande och förutsättningarna för dem. ”Hur skulle det se ut?” om vi lyssnade en aning på dem. Läroplanens inledande stycke säger ganska så mycket om varför vi ska göra det.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kursplan och läroplan utanför klassrummet
  2. ”Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla”
  3. Denna vecka har jag högläst:
Publicerat i Ansvaret, Barns rättigheter, Värdegrunden | Kommentarer inaktiverade för ”Hur skulle det se ut?”

Eleverna i Malins klass: Så här kan det låta, så starkt!

Postat den 03/09/2013 av Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Så ska det låta…
  2. Kris i bokläsarsverige! Så kallt det kan det bli!
  3. Skriftliga omdömen – så här kanske de kan se ut
Publicerat i Kommunikationen | Kommentarer inaktiverade för Eleverna i Malins klass: Så här kan det låta, så starkt!

Räkna skratt

Postat den 03/09/2013 av Anne-Marie Körling

Jag brukar räkna skratt i klassrummet. Igår föreläste jag, eller gav lektioner för lärare, då räknade jag skratt. Efter tre timmar var vi uppe i ca 50 skratt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Formativ bedömning – så här ser jag den
  2. Räkna skratt och leenden
  3. Formativa bedömningar – antal skratt i klassrummet
Publicerat i Formativ bedömning | Kommentarer inaktiverade för Räkna skratt

Läraren ska vara saklig – eleverna ska vara ifrågasättande

Postat den 03/09/2013 av Anne-Marie Körling

Läraren ska vara saklig. Det kan jag tycka mycket om. Det betyder att läraren agerar i sin profession. Inte så mycket av det egna subjektiva uttrycks då. Läraren ska iscensätta elevernas möjlighet att tycka, tänka, analysera, kritisera, fråga, undra, argumentera och delta. Det betyder också att läraren kan ha innehåll som eleverna kan göra detta genom. Författares texter, skönlitterära såväl som faktatexter. Allt kan vi tillåta dem att diskutera och tänka genom. Att förbereda lektioner med frågor, stora öppna är en väg till detta. Då eleverna gör det som läroplanen säger att de ska få göra krävs det också av läraren att inte värdera subjektivt utan sakligt bekräfta och ja, i stort sett aktivt lyssna in.

Öppna frågor till text:

  • Hur förstår vi författarens åsikter?
  • I vilken tid hör texten samman med?
  • Vilka är argumenten och hur ser vi på dem idag?
  • Hur förstår vi det här?
  • Om vi fick ställa författaren en fråga – hur skulle den lyda?
  • … ja, klura ut så många frågor ni kan till den text ni ska ge eleverna att tänka, samtala och diskutera igenom.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Undervisningen ska vara saklig
  2. Min kula i hjärtat! Tack läraren, tack eleverna.
  3. Lektionsidéer: Fråga för att få svar? Fråga för att få veta?
Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Värdegrunden, Verkligheten | 3 kommentarer

Lektionsidé: Ta en mening och gör om den

Postat den 03/09/2013 av Anne-Marie Körling

Att modella grammatik i en mening är ofta roligt och kan inbjuda till samspel. Låt oss tänka att vi tar meningen:

Julen närmade sig.

Den hittar jag inte på själv. Jag håller mig till skönlitteratur och faktatexter. Den här meningen hämtade jag ur Astrid Lindgrens bok Än lever Emil i Lönneberga och det kapitel där alla Emils hyss blev glömda och förlåtna, 1970.

Jag skriver den på tavlan. Jag läser den högt. Eleverna får läsa den högt. Vi kan ändra röst och läsa den flera gånger fast med variation och göra den till en skräckmening, en rolig mening, en vacker mening, en öm mening och en skrattande mening. Vi ändrar våra röster och röstdramatiserar den. Sen kan vi ändra lite i den. Eleverna får härma varandra och de får alla ge uttryck för hur de skulle vilja att meningen skulle vara. Det kan hända att eleverna inte ändrar meningen utan vill fortsätta berättelsen med att lägga till en mening. Jag låter det bli som blir.

Det viktiga är att jag skriver ned alla meningar som blir till. Så här gör jag då:

Julen närmade sig.

  • Julen närmade sig äntligen.
  • Den vackra julen närmade sig äntligen.
  • Julen, ja äntligen, närmade den sig.
  • Julen närmade sig äntligen, äntligen, äntligen.
  • Så jag hade längtat. Julen närmade sig äntligen.
  • Julen närmade sig, den kröp fram, äntligen.
  • Julen närmade sig långsamt men äntligen.
  • Julen närmade sig, kan man verkligen säga så??
  • Julen, den vackra, närmade sig.
  • Julen, med alla ljus och alla paket, närmade sig äntligen.
  • Julafton närmade sig äntligen.

Detta är kreativt, kräver tänkande och vi arbetar med mening och ordförråd. Detta kan göras med vilket ämne som helst och i vilken årskurs. Texten som skapas i klassrummet, på whiteboard för synlighet och delaktighet gör att vi får läsa det vi skapar och samtidigt kan vi få idéer. Vi kan också bjuda in eleverna att ge meningar och så har vi skapat något ur elevernas delaktighet. Skriv ned alla elevers idéer. Värdera inte. Tillåt härmande. Tillåt varje elev att formulera sig. Skriv ned också de som är lika varandra. Ha roligt.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lektionsförslag – Ta en mening och gör den större
  2. Lektionsidé: Härma, låna, gör om och pröva mot bokens/textens innehåll
  3. Lgr 11: Ta en mening ur det inledande kapitlet – skriv tre meningar som stärker den
Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag | 2 kommentarer