Ibland tänker jag på lilla du
du som blickar upp mot vuxenvärlden
ser gåtfullt mot himlen
lyfter en sten och gör den till en leksak
Lilla du tänker jag
må jag vara ansiktet som gör att du blir till
en spegel som du får syn på dig själv i.
Mitt uppdrag är så svårt, så svårt.
Och ändå.
Himlen är lika förunderlig för mig som för dig.
Lilla du
Och stenen …
må den förbli en leksak.
Då jag förbereder mina möten med elever, lärarkandidater eller lärare jag håller seminarier för brukar jag göra en klassrumspromenad. Då gör jag detta:
Jag är mycket noggrann med allt som hör klassrummet till. Det ska vara välkomnande, om så med enkla och små medel. Jag ställer mig sedan i dörren. Eleverna ska välkomnas in. Dagen kan börja. Lektionen kan börja. Välkomna!
Eleven sa: Jag har mina modeller och idoler. De är mina. Men vet du, jag ställer liksom lite högre krav på dina modeller och dem du lyssnar till.
Jag har tänkt på det här sedan dess. Eleven gillade Lady Gaga. För att hon var tolerant sa eleven. Jag funderar över mina idoler, mina visionärer, mina förebilder.
– Mina kanske inte längre finns i livet, sa jag. Men många gör det. Många av mina finns i livet. Och de kommer också finnas efteråt. I sina böcker.
– Ja, men du måste ha mycket, mycket starkare modeller än jag, sa eleven. Dina måste förstå saker som mina modeller inte förstår. Om fred och sån`t.
Jag kan inte släppa den här tanken. Jag tror egentligen att vi talade om vem vi själva var och hur det är att vara större och vuxnare. Jag tror det.
Skolan har ett synnerligen stort ansvar om språket och språkets utveckling. Det kan nog inte sägas tillräckligt ofta. Om vi tänker att vi börjar med vårt eget språk. Att alltid värna om språket vi talar, skriver och ger eleverna. Läraren är ofta nyckeln till en text, elevernas samverkan med texterna andra nycklar. Vi kan alltid se den språkliga aspekten i allt; lektionen i kemi kan gå upp i rök om inte språket omsluter den.
Vi kan
VI KAN ALLTID, ALLTID GÖRA LITE MER, GE LITE TILL, SÄTTA FLER ORD PÅ, SKAPA MENING TILLSAMMANS.
Just nu väcker en pappa sitt barn.
Just nu påminner en mamma om att skolan börjar snart.
Just nu sätts kanske en frukost fram åt en sömnig liten en.
Just nu skyndar en familj sig att borsta tänderna.
Just nu påminner man varandra om att veckan börjar.
Just nu springer en mamma för fjärde gången in och väcker sin tonåring.
Just nu samlar en lärare ihop sina böcker och ser sig omkring så att allt är med.
Just nu tänder en skolvaktmästare upp en skola.
Just nu …
”Märkligast och unik är Ettan, begynnande talen; född av sig själv, men ofödd, han föder dock alla de andra. Detta är Skaparens tal, ej föränderligt, enhetens sinnbild.
Ett gånger ett är ju ett, och kvadraten på ett blir detsamma; roten ur ett är ju ett. Det benämndes med självalstring fordom.
Två är fördelningens tal, allt skapats, de tvenne föräldrars.
Tre är familjens, med fadern, med modern, med barnet: Grunden är lagt till familj och till stat, nationer och riken. Tre är ock harmonins; har början, slut och en mittpunkt. ”
Ur August Strindberg; Ordalek och Småkonst, 1912.
På baksidan går att läsa:
Strindberg är död, men hans skrifter skola ständigt leva.
…
gurkor det är ju min frukt,
min livfrukt må jag bekänna;
själv har jag odlat dem bäst
och lägger dem in uti burkar,
burkar av blågrönt glas
från en halvstops rymd till en kannas,
köpta från Kosta bruk
…
Strindberg, August Ordalek och Småkonst, 1912
Jag måste härma:
Tomater är min grönsak,
min favorit må jag bekänna;
själv har jag köpt dem på ICA
men ordnar med dem i mitt hem,
lägger dem på kristallklart glas,
ett halvt kilo må fatet rymma,
kanske en till och med ett helt kilo
i en skål köpt från
Reymyre
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
