Anne-Marie Körling

Svenska Barnboksinstitutet gav mig ett litet gult häfte som jag alltid bär med mig. Jag tycker om det lilla gula plånboksstora häftet med de 17 läspunkterna. Häftet heter SJUTTON SKÄL FÖR BARNBOKEN. Jag har haft mitt häfte länge, massor av år. Idag läser jag innehållet igen. Häftet borde heta SJUTTON SKÄL FÖR BOKEN. Jag tänker också att de här 17 skälen kan omslutas i läroplanens nationella mål:

”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt.” Lgr 11 s 13

UNDERBARA UPPDRAG, säger jag. För säkerhets skull: Det är naturligtvis bokens innehåll som skapar allt – texten! Och i den vidare bemärkelsen. Den utvidgade.

Skäl nummer 1:

”Boken hjälper oss att utveckla vårt språk och ordförråd. Den lär oss att uttrycka oss och att förstå vad andra säger och skriver.”

 

Lgr 11: Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. I kunskapskraven för samtliga ämnen syns kravet på ett rikt språk. Om skolan tar språkuppdraget på ett medvetet, kollektivt skoluppdrag kan vi ge eleverna nya ord och nya begreppsvärldar varje dag.

Citat: … varje ord definieras av andra ord, vilket innebära att när man stiger in i en del av språket stiger man in i hela språket. Paul Auster, 2002

Jag tänker: Skolan ska ge eleverna ett rikt språk. Det betyder att ordförråd ska erbjudas och utvecklas. Ämnesspecifika ord ska erövras, skolspråket vidga möjligheterna att studera vidare, det kreativa språket och tänkandet vidgas. Tänk så många ord vi får genom att läsa, högläsa och samlas kring språket. Jag kommer visa hur man gör en bildpromenad för att vidga och öppna våra ordförråd till gemenskap med andra och större förståelse för oss själva. Då jag läser en bok ser jag till att boken genererar muntlig skrivning (ett begrepp jag myntade och som går att läsa i Kiwimetoden).

Skäl nummer 2:

”Boken utvecklar vårt tänkande. Den ger oss begrepp att tänka med och nya idéer, den vidgar vårt medvetande och vår värld.”

Lgr 11: Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet.

Citat: Pedagogernas och lärarnas viktigaste uppdrag är därför att skapa goda dialogiska miljöer, dvs, en verksamhet som ger rika tillfällen till meningsfull interaktion med jämnåriga och vuxna. Att lämna skolan med rak rygg, 1997

Jag tänker: Då vi delar litteraturupplevelser, exempelvis genom gemensam läsning eller högläsning, utvecklas det kreativa tänkandet. Det är en slags lek i det yttre såväl som i det inre. Ord och begrepp betyder också olika saker för oss. Då vi samtalar om betydelser så vidgas vårt ordförråd och vår förståelse för att andra tänker olika. Det är också viktigt att alltid inkludera illustrationernas betydelse för tänkandet och ordförrådet. Jag återkommer i ett senare blogginlägg om hur man genomför en bildpromenad och syftet med den.

Skäl nummer 3:

”Boken stimulerar fantasin och övar oss i att skapa inre bilder.”

Lgr 11:

Jag tänker: Jag minns en elev som uttryckte att han visste att han kunde läsa. Han såg inre bilder, som en film. Jag minns också att jag frågade mina elever om deras läsning kunde hjälpa dem att lösa problem då de spelade dataspel. Den frågan öppnade upp för samspel mellan läsning och omsättandet av förmågan att lösa problem då dessa uppstod i dataspelet. Den kreativa aspekten att kanske använda sig av bokens innehåll för att skapa dataspel fick många att läsa böcker. De inre bilderna vi får då vi läser är viktiga. Vår förmåga att översätta, skapa och medagera i litteraturen. Och det tillåtande klimatet då vi tillåts tala och berätta om det vi  ser och förstår då vi läser.

Skäl nummer 4:

”Boken ger oss kunskap om andra länder och andra sätt att leva, om natur, teknik, historia och allt mellan himmel och jord, som vi kan vilja veta mer om.”

Lgr 11: Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att tillägna sig en historisk referensram. Kursplanen för historia, s. 172.

Citat: ”Varje människa måste lära sig allt från nollpunkten. Hon kommer inte till världen med släktet samlade kunskap och kultur i  sin utrustning och vet inte mer om Bach eller Einstein än stenåldersbarnet gjorde.” Sven-Eric Liedman, 2001

Jag tänker: Allt är nytt för den lärande. Så har jag valt att se på mina elevers lärande. Det betyder inte att de inte har erfarenheter av det jag undervisar. Ju närmare jag kan komma elevernas erfarenheter desto bättre. Då kan jag vidga deras förståelse och ta kliv in i det okända. Högläsning om allt mellan himmel och jord är en del av den undervisningen.

Jag minns hur jag en gång läste telefonkatalogen för mina elever i årskurs ett. De skrattade åt min allvarliga högläsningsröst men kom att fundera över hur många människor det finns, hur många namn som finns, hur många adresser det finns, hur många yrken det finns. Jag har också högläst om himmel och jord, om stjärnorna där uppe och om månen som vandrar över fästet blå. Allt ska ges eleverna. Deras språk. Deras erfarenheter. Deras utvidgade lärande. Ständigt via text, för upplevelser och kunskaper. Allt är nytt. Det kräver mycket av min undervisning för att jag själv ska kunna undervisa med egen genuin nyfikenhet och med nya ögon. Oftast får jag det nya via mina elever.

Och då vi läste Anne Frank prövade vi att vara absolut tysta, utan ett endaste ljud, för att uppleva hur det var att hålla sig gömd. Vi grubblade också över reglerna som Anne Frank tvingades leva under.

Skäl nummer 5:

Boken utvecklar vårt känsloliv och vår förmåga till empati. Den övar vår förmåga att sätta oss in i andras situation.

Lgr 11: … förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. s. 7 samt i kursplanen för ämnet svenska: I mötet med olika texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ge förutsättningar att sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden. s. 222

Jag tänker: Jag undervisade en gång om Alfons Åberg för både årskurs sex och årskurs nio. Eleverna läste alla Alfons Åbergböckerna, de diskuterade och de intog nya roller. Några vände och vred på pappans roll, andra förhöll sig till den frånvarande mamman, någon annan funderade över farmors roll. Det blev stora diskussioner om barnets förståelse för sin omvärld och när man som ung människa börjar förstå att vuxna har egna liv, behov och intressen. Och att undersöka: Alfons Åberg som lärare! 
Boken ger en möjlighet att byta perspektiv och att pröva olika roller. Texten och författaren gör det möjligt.

Det är ofantligt viktigt att också få känna igen sig själv och finna språk som förlöser för det egna inre dilemmat eller upplöser den ensamhet man kan uppleva.

 

Skäl nummer 6:

Boken kan ge kraft och livsinspiration. Den ger oss underhållning och spänning. Den kan få oss att skratta och gråta. Den kan trösta och visa oss nya möjligheter.

Lgr 11: I ämnet svenska ska undervisningen utveckla elevernas förmåga att anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang. s. 222

Undervisningen ska också syfta till att eleverna får möta många olika genrer.

Citat: Inget som läsare säger under boksamtalen är meningslöst. I synnerhet inte skämt som ofta på ett snabb och överraskande sätt kan föra direkt till kärnpunkten. Vifta inte bort skämten utan ta reda på vart de kan leda. Adain Chambers, 1994

Jag tänker: Om glädje, lust och skratt. Om spänning. Lektioner med läsning som innehåll skapar gemenskap. Att få skratta ihop för att berättelsen är rolig gör det möjligt att lösa problem ihop. Undervisningen skapar förutsättningar för utmaningar. Det är också skönt att läsa om sorgliga saker. Jag läste en berättelse för mina elever, från årskurs 1 till nio, om hur en liten pojke hade hittat en mus, hur han ordnade med sin mus och hur han ville skydda den. Berättelsen handlade om hur pojkens mus lyckades rymma och hur pojken råkade kliva rakt på den. – Läs igen! Läs igen! bad eleverna. Och jag läste igen. I varje lyssnande kropp såg jag hur smärtan tog fäste i dem. Och hur sorgen också gjorde det. Berättelsen möjliggjorde det. Ramarna i texten fanns där. Sorgen gick att förstå och känna.

Peter Gärdenfors har skrivit om hur skratt och glädje hjälper oss att lösa svåra problem. Så jag tänker att vi ska skratta ihop!

Skäl nummer 7:

Boken kan väcka nya frågor som engagerar och ger något att tänka vidare på.

Mina tankar om Lgr 11: Lgr 11  är en samling som omsluts av läroplanens hur kring kursplanernas varför och vad. Allt vi gör i skolan ska engagera och skapa nytt tänkande. Frågorna eleverna ställer måste vi beakta som lärande frågor. Vi måste skapa mer tvärvetenskap mellan kursplanerna. Bort från stuprörskunskaperna till omsättarkunskaper och tänkande kring vad det är vi gör och vad det kan betyda i andra sammanhang.

Citat: … att det är tankeprocessernas kvalitet och inte produktionen av korrekta svar som är måttet på den lärandes växande … John Dewey, 1997

Jag tänker: Elevernas frågor är dörröppnare till vår undervisning i morgon. Genom att lyssna in vad elever ställer för frågor skapar vi möjlighet för eleverna att samspela med vårt innehåll och utveckla det eleverna undrar om. Vi drivs av våra frågor. Vi letar efter svar och förklaringar för att skapa mening och sammanhang. Det eleverna frågar om kan visa oss vägen till hur de förstår. Så … vilken fråga går du hem med idag? är en avslutningsfråga vi borde och kunde ställa våra elever. Mina elever har alltid fått ställa frågor kring boken. Frågorna blir ofta underfundiga och kreativa. Jag har flera undervisningar som berör elevens aktivitet om frågande ur skönlitteraturen och frågorna till den. Jag återkommer om dem.

Skäl nummer 8:

Boken lär oss etik. Den får oss att fundera över vad som är rätt eller fel, gott eller ont.

Lgr 11: Det etiska perspektivet (ett av fyra perspektiv i läroplanen, min anmärkning) är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.

Citat: … att barn ofta önskar komma underfund med sina egna kritiska insikter. Av läraren förväntar de sig att få hjälp med den utforskningen. De förväntar sig att få hjälp med att förtydliga tankegången, inte genom att läraren formulerar den åt dem, inte genom att hon förklarar den för dem, utan genom att hon frigör deras förmåga att själva uttrycka den. Adain Chambers, 1994

Min tanke: Litteratur skapar etiska dilemman. Och som läsare får vi kliva in och ut ur dem som vi vill. Vi kan anta ett övergripande perspektiv och tala om vad som äger rum i boken, vi kan anta ett närmare perspektiv, vara den som gör och tänker i boken, vi kan pröva hur vi själva skulle agera om vi fick påverka. Allt för att samtala om de dilemman som vi människor hamnar i, kring vad vi tänker är rätt och fel, hur vi förstår andra människor och hur vi handlar i olika situationer. Jag tycker att diskussionerna ur böckerna är vida överlägsna de regler vi har i skolan, de riktade reglerna att följa. Ofta saknar dessa regler berättelser som gör dem begripliga. De stannar vid att vara fostrande. Litteraturen utmanar oss att tänka, känna, argumentera, problematisera, förstå och ta ställning. Det vill säga om vi låter frågorna finnas kring bokens innehåll. Jag läser alltid en novell av Michelle Magorian: No problem för mina elever. Den är en stark berättelse om att klara av saker, få vänner över generationsgränser, erkänna sin betydelse för sig själv och våga se hur andra är och gör. Jag läser också afrikanska dilemmasagor och svenska folksagor. Jag läser sagor i mängder.

 

Skäl nummer 9:

Boken kan förklara verkligheten och hjälpa oss att förstå sammanhang.

Lgr 11: Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir en helhet. Lgr 11, s.10.

Citat: All kommunikation påminner om konst. /… / Först när den gjuts i en form och övergår i rutin förlorar den sin utvecklande kraft. John Dewey, 1997

Jag tänker: Det finns idag en stor risk att kursplanerna blir särskilda från helheten. Dvs att vi lär oss inom ämnet men kan inte omsätta det vi lär i andra sammanhang. Därför valde jag läroplanstexten som gör att vi lärare måste diskutera själva lärandet. Då det gäller litteratur som finns allt i litteraturen. Det finns inget särskiljande där ämnet matematik syns separerat för sig och där svenska språket finns i ett annat spår. Boken och litteraturen ger mening mellan ämnen och vidgar sammanhangen. I min undervisning får eleverna lära sig geografi genom att författaren placerar sina händelser på platser överallt. Det finns alltid en kartbok att söka i och följa författarens platser. Det är inte ett måste att undersöka platserna, mer av ett erbjudande. Eleverna gillar att samspela med kartor:

– I min bok befinner jag mig just nu på Drottninggatan i Stockholm, någon annan som är där? ropade några elever i min klass.

– Nej, i min bok är jag i en liten stad i Italien.

Hur kul som helst att undervisa så! Hur kul som helst att vara lärare i en klass där böckerna är källor och samtalen springer ur dem. Kunskaperna omsätts och utvecklas.

Skäl nummer 10:

Boken kan visa att det inte alltid finns bara ett svar på en fråga, att det mesta kan ses från olika håll. Den kan visa oss andra vägar än våld som lösning på en konflikt.

Lgr 11: Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. /… / Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. s. 10

Citat: När pedagoger och lärare uppmanar det enskilda barnet att söka upp en kompis bidrar det till hans eller hennes utveckling. Leif Strandberg, 2006

Jag tänker: Litteratur ska delas med andra. Det är tryggt att dela läsning med en kompis. Fem killar satt och läste ur samma bok under en lektion. Jag tänkte att de skulle få boken som en fotboll. De fick bara en och de samlades som flugor kring en sockerbit. De läste och pekade på ord. Jag fick en inblick i hur kollektivt läsandet kunde göras. Och läsarna blev till. Några månader senare satt dessa pojkar och läste självständigt. Ibland avbröt de sin läsning för att dela med sig av innehållet. Det mumlas i klassrummet där vi läser. Och det sprider läsnyfikenhet: – Får jag läsa den där boken efter dig?

 

Skäl nummer 11:

Boken hjälper oss att förstå oss själv. Det stärker vår självkänsla att upptäcka att det finns andra som tänker som vi själva, att det är tillåtet att reagera och känna som vi gör.

Lgr 11: Läroplanstexterna talar om för oss att undervisningen ska möjliggöra att eleven kan uttrycka sina åsikter och aktivt delta i samhällslivet. I ämnet bild syns redan i syftestexten: … och uppleva sig själva och omvärlden. I kursplanerna för teknik: för att förstå teknikens roll för individen. I alla kursplaner står något om individens förståelse för sig själv och andra.

Citat: Den forskning och de erfarenheter vi har tagit del av betonar att alla individers språkutveckling är såväl kognitiv som social. Läromiljöns interaktionsmöjligheter är av avgörande betydelse för den enskilda individens utveckling. Att lämna skolan med rak rygg, 1997

Jag tänker: ”Det vilda har inga ord.” Tomas Tranströmers ord ur en dikt. Att ge unga människor språk som hindrar dem från att slå. Att ge ord för känslorna. Att ha ord för känslor. Att få ord för att förstå vem man själv är. Litteraturen har ett helt nätverk av öden att hämta förståelse för sig själv och sitt eget inre. Sven-Eric Liedman har sagt det så tydligt, att språk är både pensel och raster. Pensel för det egna kreativa. Raster för det slag man ger i ordlöshetens vacuum. Likafullt kan ord göra mycket ont. Likafullt kan vi värmas av ord. Bli till. Kursplanen i svenska handlar om ansvaret om mottagare och avsändare. Den egna rösten är ibland insändare till det egna, där berättelsen berättas om och om igen – Jag är värdelös. Vi kan göra skillnad i skolan. Genom värme, genom att ge, genom att relatera, använda elevens namn, använda litteraturen som insändare till oss alla, att inte ta orden ifrån eleverna utan att ge dem orden! Lärarens sakliga förhållningssätt och undervisning genom litteraturens nyanser och känslor. Det mötet! Det mötet!

Skäl nummer 12:

Boken hjälper oss att förstå andra. Att läsa böcker, skrivna av författare från en annan tid och en annan kultur, att upptäcka att deras tankar och känslor kan vara likadan som våra, ökar toleransen för andra kulturer och hjälper till att motverka fördomar.

Lgr 11: Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där. Lgr 11, s. 7

Citat: … varje grupp utvecklar sitt sätt att diskutera. Det är något läraren bör tänka på, och kommer hon i håg det blir hon också mindre benägen att försöka få alla grupper att komma fram till samma sak. s. 111 Adain Chambers, 1994

Jag tänker: Att undervisa ur litteratur, genomför samtal i relation till det vi läst och upplevt tillsammans ger eleverna möjlighet att lyssna till varandra. Vi tänker ofta olika. Det är viktigt att klimatet i klassrummet utvecklas till att främja våra olikheter och att våra tankar om saker och ting inte alltid värderas utifrån rätt och fel. Vi tänker i rummet, vi utvecklas genom att lyssna till hur andra tänker. Genom att dela något kan vi förstå att det vi delar inte förstås lika. Vi lär av varandra. Och boken; den text vi diskuterar kan vi hämta från olika tider, från olika platser, från vår egen skola, från här och nu, från en tystad och dödad, från ett annat perspektiv. Och vi kommer att krocka med våra egna uppfattningar. Det gör vi och det lär vi oss av. Genom boken får vi pröva och lära.

 

Skäl nummer 13:

Boken ger sällskap när vi är ensamma. Den är lätt att ta med och den kan läsas var som helst. Man kan låna den gratis på bibliotek och den behöver inte anslutas till elnätet.

Lgr 11 eller snarare skollagen: Det ska finnas bibliotek vid skolan. Det är det lag på. Läroplanen beskriver att ”Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållandens och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” Lgr 11, s. 9

Citat: Du kan inte kräva att barn ska läsa om du själv sitter och gör annat. Körlings ord.

Jag tänker: Detta om ensamhet och litteratur. Det ensammaste jag vet är när eleverna möter en källa, en bok, en bok vald av någon annan person, inte vald av eleven, och eleven får möta innehållet i denna endaste bok, utan förståelse för att det är en författare som skrivit boken och det finns andra författare som också skrivit om liknande saker. Om ensamheten att inte få veta att böckerna finns – att källorna är många – att läraren kan ge andra aspekter, hämta in annan text, en mer färgglad text, en enklare text, en text med ett annat djup i – en text för att belysa innehållet ur flera vinklar. Den enda boken. Den enda texten. Den ensamheten är mycket stor. I skolan ger vi en bok. Vi undervisar ur den. Det finns inte bara en bok. Vi skapar detta fattiga bibliotek, vi skapar det. En matematikbok, en åldersbunden, en historiebok en högstadiebunden. Vad är det för litteratursyn? Vad gör det med elevens förståelse för att boken, den just för mig, kan ge mig gemenskap. In med mångfalden. In med bibliotektet. In med minst tre andra böcker i samma ämne. In med den högläsande läraren. In med …

Jag tycker om detta med att vi inte behöver nät för att läsa en bok. Trots det är jag för nätläsning men vill se massor av undervisning som skapar förståelse för text i alla medier och i alla platser. Nätet är ett bibliotek. Klickbart. En gigantisk källa till kunskap. Det krävs dock förståelse för vad vi klickar på, vilka ord vi söker med, och vad länkarna tar oss till.

Skäl nummer 14:

Boken ger oss en del av vårt kulturarv. Den ger gemensamma läsupplevelser och gemensamma referensramar.

Lgr 11: Kursplanen i svenska säger en hel del om undervisningens innehåll: berättande texter, poetiska texter, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik, sagor och myter. I läroplanens inledande stycke kan vi läsa att skolan är en kulturell mötesplats.

Citat: Hur förvandlar man en snäv och sluten cirkel till en växande och öppen spiral som för oss ut i litteraturens mångskiftande universum? Adain Chambers, 1994

Jag tänker: Jag minns en lärare som hade klurat ut en rolig lektion. Alla elever skulle få prata om sina hyss a la Emil i Lönneberga. Men inne i klassrummet kom inget gensvar. Läraren kom med sin fråga: Varför Anne-Marie? Jag tror inte att vi kan förvänta oss gemenskap med litteratur genom att tro att barnen har fått det någon annanstans, svarade jag. Vi måste ge litteraturen där vi är. Vi ger och sedan får eleverna en referensram innanför skolans väggar. Om inte kommer vi skuldbelägga föräldrar, se ned på barn, ifrågasätta deras uppväxt och gråta över att de inte fick höra just den där sagan om Emil som vi själva växte upp med och värderade så högt. Vi måste skapa referensramarna inne i skolan, i undervisningen. Inte förvänta oss det vi tänker och tycker ska finnas. Då blir vi besvikna på barnen. Jag vill inte skapa en sådan miljö. Jag vill göra, ge och verka där jag är.

Skäl nummer 15:

En bra barnbok håller för att läsas högt så att både barn och vuxna har glädje av den. Den blir en brygga mellan generationerna.

Lgr 11: Den gemensamma glädjen och det gemensamma lärandet … jag tror jag får hänvisa till den dagliga pedagogiska diskussionen vid skolan, den som ska beröra själva lärandet och lärarens roll och betydelse för hur och varför eleverna lär sig.

Citat: Hänvisar till krönikan ett klick härifrån!

Jag tänker: Oj så roligt jag har haft med mina elever och med de böcker vi läst. Oj så jag har skrattat gott åt det mina elever delat med sig av innehåll. Oj så glad jag har blivit då mina elever kopplat samman böcker och beskrivit sig själva genom böcker. Oj så fängslad jag blivit av litteratur och illustrationer. Och oj så mitt hjärta har klappat för unga människor som författare har givit mig förståelse för genom att berätta.

Skäl nummer 16:

Barnboken öppnar dörrar till litteraturen – en oändlig värld som räcker livet ut. Därför är det viktigt att det första mötet inte slarvas bort, utan istället visar vad bra litteratur kan ge.

Lgr 11: Skolan är generös! 

Citat: ”Språket är i sig ett mäktigt kunskapsområde … språket är ett gränslöst territorium, lämpat för oändliga utflykter.” Sven-Eric Liedman, 2001

Jag tänker: Det är ett mycket stort ansvar om att utbilda i läsning, i skrivande och i muntlighet. Det är ett demokratiskt uppdrag givet oss lärare. Och det fröet som varje bok kan ge för framtida självständig läsning ska vi ge och begrunda över. Det vi ger idag skapar det läslust framöver? Ser vi läsaren om några år? Om inte varför? Jag tänker på skolans ansvar. Jag har inte tid att förklara bristerna hos läsaren genom bortförklaringar. Jag vill verka här och nu. Vill göra skillnad. Det är skolans roll. Att göra skillnad. Därför är det socioekonomiska inte intressant, eleverna är där de är och skolan har en avgörande roll just för att det är en skola. Jag vill ha härförklaringar! Här! Nu! Det är vad vi kan verka för. Skillnaderna. Jag vill ha pedagogiska diskussioner som inte viker av ut mot de horisonterna, utan stannar inne i skolan och löser uppdragen där. Varje dag kommer eleverna. De kan inte vänta på morgondagens undervisning. De ska ha den varje dag. Låt oss kalla det språklig medveten undervisning, en skola där alla skriver under för att verka för det nationella målet som skolan har till uppgift att verka för, om varje elevs språkliga förmåga, att i tal och skrift kunna uttrycka sig och därmed skriva in sig i samhället. Inte skriva ut sig!

 

Skäl nummer 17:

Den svenska barnboken är en viktig kulturell exportvara som har högt anseende utomlands. Den ger arbete åt en massa människor, författare, tecknare, bokförlag, reproanstalter m. fl. Den ger bokförlagen vinst, som gör att de kan ge ut litteratur som de annars inte skulle ha har råd med, vilket hjälper till att ge Sverige ett rikt kulturutbud.

Lgr 11: Ett av perspektiven i läroplanen är det internationella perspektivet. Det är viktigt att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränserna.

Citat: Vårt mål är att, med böckerna som hjälpmedel, aktivera barnens skapande krafter och lära dem utvinna glädje ur tillvaron. Lennart Hellsing, 1999

Jag tänker: Detta med skapande. Kanske vi kan ge eleverna insikter om den skapande process författare, illustratörer, formgivare gör. 1998 gjorde jag om mitt klassrum till en redaktion. Vi blev förläggare. Vi blev redaktörer. Vi lärde oss om upphovrätt. Eleverna fick pröva andra roller. Kanske var det hela skoltanken. Den att vi fick pröva! Den att vi fick förstå! Den att vi fick omsätta!

****************************************************************************

Jag återkommer med lektioner kopplade till detta inlägg. Detta inlägg tog en hel dag att skriva. Undervisningarna kom ta många, många fler dagar.

Se boken! Se böckerna du bär omkring i dig. Ditt inre bibliotek. Ditt ordförråd. Se dig själv.

Anne-Marie Körling

Källor:

• Lgr 11
• Auster, Paul: Att uppfinna ensamheten, 2002
• Chambers, Adain: Böcker inom oss, 1994
• Dewey, John: Demokrati och bildning, 1997
• Hellsing, Lennart: Tankar om barnlitteraturen, 1999
• Liedman, Sven-Eric: Ett oändligt äventyr, 2001
• SOU 1997:108: Att lämna skolan med rak rygg, 1997