Sordin

Sordin är ett litet ord som lägger sig över alla andra ord. Om man bara tittar på ordet tycker jag det är ett vackert ord. Men om man sedan lägger det över en middag är det en stor risk att en god måltid inte alls blir så god. Och de tända ljusen som ska förgylla stämningen istället flackar ängsligt över inlagda rödbetor och sillsallat.

Publicerat i Ordförrådet, Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Sordin

Boken ser mig!

Bokens text ser mig. Jag läser något och blir medveten om mig själv. Jag finns ingenstans att finna i författarens text. Och ändå läser jag om mig själv. Om något jag inte visste men som plötsligt uppenbarar sig.

Sorg som drabbat mig har ofta varit ordlös. Sorgen har inget språk. När Estonia sjönk förlorade jag för en tid språket att berätta. Jag kunde inte famna språket som berättade om det som hänt. Jag kunde inte förstå det som sades. Själv saknade jag ord. Min kropp en plats för det ordlösa. Jag läste mig till förståelsen om mig själv. Jag kan tacka alla författare som gav mig tillbaka orden och lät mig bli till.

Publicerat i Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt, Sorg | Kommentarer inaktiverade för Boken ser mig!

Vill du skriva om Jante? Ja, om jag får bidra till en slags punkt!

Jag fick en förfrågan om jag kunde skriva om Jante. Och jag har skrivit. Jag hoppas vi alla kan öva oss i att anlägga ett annat gemensamt perspektiv på njuggheten och misstänksamheten kring vad det är som äger rum i våra olika klassrum. Inlägget är långt. Och innehåller också andra lagar att öva sig genom. Dessa är hämtade ur läroplanens inledande text – dvs, det som eleverna ska få åtnjuta – vägen till deras lärande måste vara att lärarna också upplever det. Skolan är generös. Skolan är en social plats. Mångkulturell. Vi kan lära oss att bejaka vår nyfikenhet. Lyfta den mot ljuset.

Publicerat i Ansvaret, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Om jag vore rektor, Pedagogiska miljöer | 1 kommentar

Titta på elevarbeten ur ett henperspektiv

Vi skulle använda oss av de pedagogiska diskussionerna kring elevarbeten och med fördel  diskutera dem utifrån ett henperspektiv. Vad ser vi av lärande. Inte vad ser vi av pojkens arbete eller flickans. Jag tror vi skulle lyfta fram oväntade saker ur de flesta arbeten vi diskuterar. En sak vi måste diskutera är varför det är så viktigt att identifiera könet bakom arbetet?

Publicerat i Kommunikationen | 1 kommentar

Både förstånd och fantasi

”Allt följde färdigskrivna regler, inte någon gång hade han ställts inför en ny situation som krävde att han använde sitt förstånd och sin fantasi.”

… läste jag i Ingrid Carlbergs bok om Raoul Wallenberg, 2012. Jag tänkte genast på skolan och hur vi kan skapa situationer där kunskaperna prövas och där kreativiteten utmanas.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Både förstånd och fantasi

Hästlängder

Man säger så. Att han slog mig med hästlängder. Min son och jag spelar Wordfeud. Jag klurar på fina ord. Han är strateg och lägger ord som ger multum med poäng. Vad hästlängder har med saken att göra begriper jag egentligen inte alls. Bara att han alltid vinner med dem.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Hästlängder

Undersökning av min läsförmåga – hur får eleverna göra?

Jag läser mycket. Nu ligger en tjock bok framför mig. Om Raoul Wallenberg. Och jag studerar min läsning. Hur gör jag då jag läser och varför cirkulerar jag i mitt kök efter ett tag:

  • Jag vet att jag valt boken själv. Jag är nyfiken på vem Raoul Wallenberg är.
  • Jag har tittat på den utan att läsa i den. Slagit upp en sida här och en sida där.
  • Jag har boken synlig så att jag när som helst kan ta upp den och börja läsa.

Då jag väl börjar läsa läsa upptäcker jag grader av fördjupad koncentration och hur vilan ifrån den nästan omärkliga ansträngningen att läsa behövs.

  • Jag läser koncentrerat mellan tjugo och trettio minuter. Då läser jag stillasittande och min kropp är väldigt stilla. Jag rullar kanske en hårslinga mellan mina fingrar.
  • Något i det yttre blir plötsligt uppmärksammat. Jag sätter mig tillrätta och tänker att jag ska verkligen sätta upp den där tavlan på väggen … och så fortsätter jag läsa.
  • Jag undersöker plötsligt när kapitlet är slut, som för att planera min läsning eller ha kunskap om kravet på min koncentration. Jag gör en slags beräkning av texten och då jag ska avsluta min läsning. Jag avslutar inte mitt i en mening.
  • Jag avslutar läsningen för en stund. Precis när Raoul Wallenberg ska åka med en vacker båt ut i världen.
  • Jag går sedan omkring och plockar med saker, helt ovidkommande saker, tar bort en stearinfläck på bordet, rensar avloppet från matrester och ja, läs vidare under nästa punkt.
  • Sätter på kaffe när jag gjort lite praktiska saker i mitt hem. Ja faktiskt är det helt ovidkommande saker som jag gör. Plockar upp en pappersbit från golvet. Lägger undan ett smörpaket. Bäddar till kuddarna i sängen. Nyper av ett visset blad från en krukväxt.
  • Jag tänker nästan på ingenting men vet att jag inom mig bereder plats för ytterligare en halvtimmes läsning. Jag måste röra mig för att tänka på det jag läst eller för att vila från den absoluta koncentrationen jag ägnat mig åt. Ju svårare text desto mer av rörelse.
  • Sen på med kaffet. Väljer kopp efter sinnesstämning. Och så tillbaka till boken.
  • Äventyret fortsätter … jag ögnar igenom det jag läst och kastar mig hungrigt över den icke lästa meningens början.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | 2 kommentarer