Misslyckanden i skolan-elevens ansvar och eget ansva

Det är väl en aning drastiskt att skriva om misslyckanden i skolan – men jag måste spetsa till det. Jag tänker på ”elevens egna ansvar” och ”eget ansvar”.

Ansvar är en utbildningssak tänker jag. Ett barn kan inte ta ett eget ansvar om barnet inte har fått utveckla en relation till vad detta är. Det krävs såväl en annan ansvarstagande modell som tillåtelse att utveckla sitt ansvarstagande. Jag har ibland lekt med tanken att göra en liten ansvarsutbildningskursplan. Det är inte möjligt att göra en sådan då ansvar handlar så mycket om samspel mellan den som äger ansvaret och deligerar det och den som är beredd att ta ansvar och förvalta detta. Att lära sig ta ansvar är en livslång kunskap och en växande sådan.

I min värld blir elevens ansvar en övergivandesak i samma stund som vi kräver att eleven ska kunna ta detta ansvar utan att få utbildning i ansvarstagande, eller modellande om vad detta är. Det måste till en mängd frågor innan vi lägger ansvaret i elevens knä.

  • Hur ser detta ansvar ut?
  • Vad händer om eleven inte kan ta detta och faktiskt misslyckas?
  • Vem äger ansvaret om eleven inte lyckas ta sitt ansvar?
  • Hur modellas ansvar och hur får ansvarstagande utvecklas i skolan?
  • Hur står det i styrdokumenten?
  • Har vi förstått styrdokumentens intentioner med ansvarstagande?
  • Om vi skulle tänka oss en utvecklingsplan för ansvar hur skulle den se ut?
  • Passar elevens ansvarstagande faktiskt in i skolan?
  • Vill vi att eleverna ska ta ansvar?
  • Om vi vill att de ska ta ansvar – för vad ska de ta ansvar?
  • Hur ser ansvarsfördelningen ut i skolans organisation?
  • Lever de vuxna modellerna sina ansvarstaganden?
  • Bristande ansvarskompetens hos vuxna – hur ser den ut hos barn?
  • Vad är ansvar?
  • Kan man deligera bort sitt ansvar?
  • Vem ansvarar läraren för? Hur ser detta ansvar ut?
  • Vad ansvarar läraren för? Hur ser detta ansvar ut i realiteten?
  • Vad händer när läraren inte tar sitt ansvar utan kräver det av eleverna?
  • Hur får eleven ta ansvar i hemmet?
  • Får eleven ta för mycket ansvar?
  • Kan ansvarsdeligering skapa ångest och oro hos eleven?
  • Fungerar skolans ansvarsdeligering och utveckling för elevens ansvarstagande?
  • Blir ansvaret ett krav som eleven inte kan ta?
  • Har eleven för mycket ansvar? För lite ansvar?
  • Har eleven för mycket ansvar hemma och orkar inte detta?
  • Har eleven för lite ansvar hemma och kan inte utveckla ansvarstagande i skolan?
  • Är ansvarsfrågan en dold förväntan?
  • Är ansvaret en omedveten förväntan?
  • Har läraren definierat sitt ansvarsområde i klassrummet och kan eleverna hämta och låna kompetens ur den?
  • Hur arbetar skolan aktivt med ansvarsförmågan?

Jag tänker också om ansvaret om något. Ett ansvarsområde kan också innebära att man börjar se med nya ögon på det man ansvarar för. Det kan innebära att ansvaret genererar nya åsikter om ansvarsområdet. Dessa kan då bli kreativa nyskapande tankar och faktiska förändringar. Ur den anspekten – hur mycket ansvar vill vi att eleven erövrar och förvaltar över i skolan? Ärligt och med handen på hjärtat?

Jag ser uppdraget kring ansvaret. Ansvar kan inte bara läggas i någons knä. Det ska in i utbildningsidén. Och då skolan är en utbildningsorganisation så måste det vara tillåtet att lära genom att också misslyckas. I det stora hela är det skolan som är ansvarig om elevens lärande utveckling.

Och hur är det med ordet ansvarsbefrielse eller oviljan att ta sitt ansvar? Vad beror det på?

This entry was posted in Frågekonsten, Hinder för lärande, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Misstagen, Styrdokumenten and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Misslyckanden i skolan-elevens ansvar och eget ansva

  1. Jaana says:

    Läser med intresse!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.