Hur läser vi böcker? Det kan vara en bra början på en nödvändig diskussion i klassrummen. Barn lär sig att läsa böcker genom att börja på första sidan. Där ska de genast hitta in i boken, byta får de ofta inte göra, vald bok är vald och så är det med den saken. Jag tänker att den läsningen blir mycket besvärlig och fylld av krav.
Då jag väljer mina böcker, då jag väljer att läsa dem har jag gjort en hel del märkliga saker med boken. Jag tittar länge på den, och bläddrar lite varstans, som att göra små nedhopp i textmassan som vore den en världskarta. Jag prövar såväl textens innehåll som min egen läsförmåga att läsa just denna bok. Därefter vänder jag och vrider på boken. Tittar på omslaget. Läser baksidestexten. Slår upp en ny sida att pröva min läsning och mitt intresse mot. Och därefter bestämmer jag mig. Den här boken ska jag läsa. Det betyder inte att jag ska läsa den nu. Jag läser den kanske om någon månad eller två. Den ligger där och väntar. Och jag väntar på att läsa den. I vissa fall kastar jag mig över boken genast och då släpper jag inte taget alls. Varför det är så vet jag inte. Kanske författaren skrivit något som just nu och för denna lässtund är själva berättelsen om mig och mitt livsdilemma.
Nobelpristagaren Alice Munro börjar lite var som helt och fortsätter i endera riktningen då hon läser. En av mina elever kom att bli läsare i ett av mina klassrum. Han kämpade med läsningen och ville inte läsa. Jag fick förmånen att undervisa eleven en timme om dagen. Jag tog bort alla regler kring läsningen. Den första boken eleven läste blev en underbar läsupplevelse. Den tog sin början i bokens mitt och därifrån läste eleven utåt åt båda riktningarna. Då eleven läst ut boken kom både slut och början att läsas samtidigt. Jag hindrade min fostran och verkade pedagogiskt. Om jag fostrat hade jag olyckligt sagt till eleven att läsa där man börjar. Nu följde jag med i elevens möte med bokens innehåll och verkade pedagogiskt. Jag tänkte, funderade, frågade och undersökte. Eleven kom att bli en läsare. Nästa bok väntade framför eleven. Han vände och vred på den. Slog upp en sida och började läsa.
Läsanvisningarna kan lätt bli regler. Så här läser man en bok. Och det kan göra att vi inte känner oss som den där ”man” som gör så.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
