I min bok Textsamtal och bildpromenader presenterar jag hur man kan låta text efter text vidga betydelsen för eleverna. Det betyder att man väljer ett fokus (här himlavalvet, stjärnhimlen och oändligheten) och låter eleverna möta fler författarröster om det vi undersöker. Det betyder olika språkliga gestaltningar, författarens perspektiv och de bilder som kan sökas på nätet eller i litteraturen.

Skolan ska bidra till att eleverna får möta språket på ett rikt och nyanserat sätt. Det betyder att texter kan bidra genom den flerstämmighet som uppstår då fler röster gestaltar samma ämne samt suddar ut gränserna mellan vilken ålder som passar för vem. Här leder innehållet och då kan vi hämta korta stycken ur vilka böcker som helst.

Här handlar texterna om att vara tillsammans med sin pappa eller sin kompis,  titta upp mot himlen och se stjärnhimlen och fundera över oändligheten, undervisningen passar alla årskurser:

TEXT 1:

Pappa hade pekat uppåt, rakt upp. Hart hade lutat sig båkåt.

Hela himlen hade legat öppen ovanför dem och den hade gnistrat som ett regn av diameter, en drömsk ljuskrona av stjärnor som svärmade runt dem i mörkret. Hart hade aldrig upplevt ett sådant myller av stjärnor förr, de lös så intensivt och så nära att han hållit andan och bara stirrat. Det var det märkligaste och samtidigt det vackraste han någonsin sett.

Pappa hade sagt:

Ser du ett stjärnfall så kan du önska dej vad du vill. Gör det tyst, för dig själv.

De hade stått bredvid varandra i mörkret på jordens runda plattform och blickat upp i evigheten. Aldrig förr hade Hart fått en sådan känsla för rymdens obeskrivliga oändlighet. Han hade lyfts upp så nära att han skulle kunna sträcka ut handen och plocka stjärnorna en och en. En ofantlig fruktträdgård med hundratusentals tända världar att välja mellan. Han hade känt sig yr av de myllrande stjärnorna och tanken på att de aldrig tog slut utan bara fortsatte åt alla håll över himlen och långt dit han inte kunde se. Natten hade varit mild och öm och behagligt varm och han och pappa hade stått där bakåtlutade i vad som kändes som timmar. Världen var så ofattbar stor. Pappa hade sänkt huvudet och vänt sig mot honom.

Ur Torbjörn Flygt Flyktvägar s.141 ff, 2017 Norstedts förlag

Textsamtal och aktiviteter till denna text:

Gör rörelsen i texten:

• peka uppåt
• bakåtlutad
• sänk huvudet
• stå bredvid varandra
• önska något tyst för dig själv

Textsamtal frågor

• vad behövs för att man ska kunna se stjärnor?
• hur långt kan man se?
• Vilka är det som tittar på himlen?
• Vem berättar för vem?

Diskutera ord, begrepp och liknelser:

• Hur kan man förstå liknelsen att stjärnhimlen liknar en fruktträdgård?
• hur kan man förklara begreppet ”tända världar”?
• hur förstår man evigheten?
• hur kan man förklara ett stjärnfall?

Andra frågor:

• vilka är det som tittar på himlen?
• vilken tid på dygnet är det?
• vem berättar?
• hur upplever Hart stunden med pappan?
• Hur kan vi förstå vad Hart upplever?

Text 2

Sen släckte han och stjärnorna började lysa.

Då berätta jag för honom om rymden och stjärnorna. Om det oändliga.

”Vet du”, jag jag. ”Vet du att många av stjärnorna som vi ser på himlen är döda sen länge? Det är bara det att mörkret inte hunnit hit än. Ljuset vi ser kan vara hur gammalt som helst.”

”Jag vet”, kved pappa.

”Vet du att man kan mäta avstånd i rymden med hjälp av ljuset?”

”Mmmmm”, sa han bara.

”Vet du att rymden är oändlig? Fattar du att det betyder att det inte finns nåt slut? Att den bara fortsätter. Kan du förstå det?

Ur Oskar Kroon och Josefin Sundqvist: Mitt fönster mot rymden, 2018, s 19 ff

Textsamtal frågor:

• Vem berättar för vem?
• Vilka är det som berättar?
• Vad händer med pappan när de pratar om oändligheten?
• Varför behöver man ha mörkt för att se stjärnor?
• Hur kommer det sig att en stjärna dör?
• Vad vet vi om ljusets hastighet?
• Hur förstår vi oändligheten?

SÄTT SAMMAN DESSA TVÅ TEXTER och diskutera likheter och skillnader. Exempelvis kan man lyfta berättarperspektivet och

• vad som krävs för att berätta något om stjärnhimlen?
• Vad måste man kunna?
• Behöver man kunna något alls?
• Hur kommer det sig att författare skriver om stjärnhimlen?
• Vad är det som fängslar dem med himlen?

TEXT 3

Den här texten är hämtad ur Stian Holes bok Hermans hemlighet,2011. Det är en berättelse om Herman och hans vän. De har hemligheter och de tänker stort om saker och ting. En läsvärd bok för oss som läser utan att ringa in åldrar:

”Tror du det finns en planet därute som är helt likt vår?” frågar Johanna. ”Hoppas inte det”, säger Herman och hoppar ner från grenen.

Textsamtalsfrågor:

• Låt eleverna besvara frågan som Johanna frågar. Låt frågan gå runt till alla elever. De får låna varandras svar och de får tänka fritt om frågans innehåll.
• Vilka är det som tänker tillsammans?
• Vilken kan deras relation vara?
• Var befinner de sig?
• Vilka ledtrådar ger texten om var de befinner sig?
• Om man skriver om en ”gren” vad behöver man då förstå utan att det sägs?
• Vad vet vi om grenen? (Den orkar bära Herman. Den sitter på ett träd. osv)
• Om man tänker att det är en gren, och vi tänker träd, hur kan vi skapa en ännu större miljöbeskrivning utifrån dessa två ord?

TEXT 4 ORD OCH BETYDELSE

Den här texten kommer ur ordboken. Ordet oändlighet förklaras med:

Något som saknar bortre begränsningar i rum eller tid och därför är ofattbart stor, lång etc.

Ett tänkt tal som är större än varje tal som kan uttryckas matematiskt;

(Visa oändlighetstecknet).

Bilder för att utveckla undervisningen:

Ta fram fem-sex fotografier, illustrationer som rör himlavalvet. Låt eleverna fundera över vilken bild som hör ihop med vilken text. Det handlar om att få argumentera för sin sak och förklara vilken bild man valt. Genom ett sådant arbete kan eleverna få upptäcka texterna igen men också möta det oändliga i illustrationer och fotografier.

Här finns spännande bilder att studera.

Det finns naturligtvis oändligt många fler texter. Detta är ett exempel som ni kan använda.

Gör ett bildspel och lyft in texterna där, låt eleverna få höra texterna genom er högläsning

och ställ frågor som bjuder in eleverna att samtala, tänka och lära.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling