Skollagen i barnboken

Postat den 15/02/2016 av Anne-Marie Körling

I barnbokens värld syns plötsligt ord om skollagen. Det är i ”EN MYRAS LIV” av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge. Jag läser om hur sexåringarna äter mat i matsalen och det ska vara fem minuters tystnad innan barnen får prata med varandra. En ny elev slår sig ned vid fel bord och utan att känna till reglerna börjar han prata och blir vänligt nedtystad av läraren:

Sedan säger han inget mer. Istället börjar han göra grimaser med munnen full av spagetti. Han skrynklar ihop ansiktet som ett russin och gapar och viftar med tungan. Myran sneglar. Det verkar som om Diego inte känner till att det är förbjudet i skollagen att skämta med mat i munnen.

Det är spännande att läsa barnböcker. Perspektivet blir ett annat. Skollagens text i barnens  värld.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skollagen genom Lars Werner
  2. Femton minuters språklig samvaro innan bussen kommer
  3. Barnboken står på barnets sida
Publicerat i Boken i undervisningen, Läraren i litteraturen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | 1 kommentar

”Den ende här som vet hur det funkar”

Postat den 14/02/2016 av Anne-Marie Körling

”Generationen som skapade datasystemen håller på att pensioneras. Ibland kliver vi in någonstans där man pekar ut en gråhårig typ i något hörn: Där sitter Peter, han är den ende här som vet hur allt funkar.”

Jag läser nu Joris Luyendijk ”Simma med hajar, en resa mot finansvärldens innersta” utgiven av Natur och Kultur, 2015.

Jag försöker svalka mig med Lars Lerin och hans bok om Axels tid, en livshistoria som ”tecknar samtidigt ett porträtt i ord och bild av ett samhälle och en tid som nu är borta.” Långt ifrån finansvärlden syns tiden för bruket i ord som: rallvägarna, kvarn, spiksmedja, värmeverket, hejaren, flintstampen och brandklockan.

Likafullt så slår det mig att det är få som vet hur ett bruk fungerar.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Möta sorg: Den som det berör och de som berörs av den som det berör
  2. Ticketack! Det är som en gåva!
  3. Högläsning; Man vet inte vad som skrämmer men ser att det gör det
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för ”Den ende här som vet hur det funkar”

”Kom till min skola”

Postat den 13/02/2016 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar

Kom till min skola, sa hon. Varm var rösten, nyfiken blicken och välkomstkramen och avskedskramen vänskapliga och kollegiala. Vi ses sa vi!

Idag läser jag att Ingela Grönstedt Arvidsson gått bort. Du fattas oss.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärare, en bokstav från läsare!
  2. Korrekturläser min kommande bok och visar eleverna hur
  3. Bloggarna i min länklista …
Publicerat i MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort | 1 kommentar

Reta hjärnan!

Postat den 11/02/2016 av Anne-Marie Körling

Undervisning för hjärnan är att vi ser till att den utmanas. Inte att den alltid ger det hjärnan vill ha. Undervisningen ska steg för steg utmana såväl kognition som kreativitet. Det är vad undervisningen kan ge varje dag och i varje möte med eleverna, enskilt och kollektivt. Det handlar om medvetenhet om frågorna att ställa så att dessa riktar sig mot det kommande och att vi accepterar att frågorna inte genast kan besvaras. De kan kittla och de kan störa. Det gör något med hur vi tänker och att vi tänker. Reta upp hjärnan!

Jag skriver om detta i Undervisningen mellan oss. Om övergången från passivitet till aktivitet. Hej HOPP!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Modellat språkberikande lektioner: Reta hjärnan
  2. Rubricera lektionen – hitta en ingång att reta hjärnan
  3. Kittla hjärnan: Rubriksätt lektionen!
Publicerat i Frågekonsten, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Reta hjärnan!

Tankar om högläsning: Smaka på våren i litteraturen

Postat den 11/02/2016 av Anne-Marie Körling

Små barn spelar piano - körling fotograferar 2015

Jag läser om våren i Lars Lerins Naturlära. Och det spritter om våren i texten.

Jag tänker på högläsning. Den kan innebära att barnen får höra det de själva ännu inte kan läsa. Så tänker jag om högläsning. Den text som kommer med högläsningen är ett slags muntligt bibliotek av böcker att läsa en gång i framtiden. I vilket fall är det text här och nu med ord som låter smaka på sig. Jag har alltid läst något av det jag själv läser för mina elever. Varsamt och utvalt har jag läst upp något som kan sätta sprätt på orden, känslorna och tankarna. Inte för att genast fiska tillbaka något av det jag gett utan för att ge av det som finns. Här och nu.

Jag skulle definitivt högläsa om våren så som den framkallas genom Lars Lerins ord och meningar:

”Det börjar lysa om dagarna. Våren frestar och prövar och sprätter, den porlar och spelar i minsta bäckåder. Gäddan i sluktagen, sjövild. Och småfåglarna slåss om holkarna.”

Jag skulle fortsätta med:

”I gammelbjörkens topp gnisslar och visslar en stare, knäpper, trixar, kvittrar. Den kan låta som när man skruvar upp en väckarklocka.”

Det är bilder av våren. Men också mötet med generationerna. Väckarklockan som jag minns som barn är numera digital och det syns sällan att vuxna skruvar på väckarklockor. Det är telefonerna som ställs på väckning. Jag skulle fundera över en bild som representerar den moderna tekniken. För att utmana kognition och kreativitet. Vad skulle vi likna det med? (Detta berör kursplanen i svenska, teknik, geografi och bild. Det kan vara bra att känna till det.).

Jag tänker alltid utifrån ordförråd och hur att inleda med bilder av orden. Det är fint att möta orden innan man möter texten och litteraturen. Jag är en aning återhållsam då det gäller att vara för pedagogisk. Jag nollställer mig inför mötet med eleverna. De kommer att fråga, berätta och sätta sprätt på orden.

Orden jag skulle synliggöra är (oavsett om eleverna är stora eller små):

bäckåder

sjövild

väckarklocka

Meningen eleverna skulle få pröva och undersöka blir (läs vidare i blogginlägget om tre ord och en mening). Låt dem tala, berätta, förklara och beskriva. Lyssna med tolerant närvaro och med medveten saklig värme:

”Den kan låta som när man skruvar upp en väckarklocka.”

Av Anne-Marie Körling

 

Litteratur:

Lars Lerin: Naturlära, Bonniers 2014

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Våren!
  2. Smaka, smaka på orden – gottigottgott!
  3. Om Ronja Rövardotter blev lärare
Publicerat i 90 sekunders högläsning, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Synligt läsande, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Tankar om högläsning: Smaka på våren i litteraturen

Professionellt är ordet sa Bull

Postat den 10/02/2016 av Anne-Marie Körling

Tre ryggtavlor - Körling fotograferar 2015

 

 

 

”Hellre en äkta hötorgsvy med svanpar i granskuggad sjö än det ängsliga sneglandet mot rådande smak och anpassning till förbannelse.”

Så skriver Lars Lerin i sin bok Naturlära, 2014.

Jag tänker på den oro man kan känna då man vill göra rätt och vill att det ska bli som de andra gör och tänker. Man sneglar och man försöker anpassa sig. Man kommer till korta inför sig själv. Det gör att man förminskas och det är besvärligt.

Om det rör läraryrket behöver vi komma fram till vår professionella hållning och den frihet som kommer med yrkesutövandet och kunnandet som finns genom det. När vi blir ängsliga och oroliga för att det vi gör inte är tillräckligt bra kryper en försiktighet in som hämmar oss. Läraryrket är svårt och det är som det ska. Vi kan acceptera oss som ständigt lärande där våra cirklar breddas och fördjupas. Det betyder inte att vi är okunniga. Det betyder att vi utvecklas professionellt. Professionellt är ordet sa Bull!

Kontakten med eleverna kan liknas vid Lars Lerins ord om konstnären X-et:

”Värme, närvaro, det självklara mötet med …”


Inlägg som berör samma teman:

  1. Så här ser jag på ordet i den nya tiden
  2. Ordet minskar avståndet om avsändaren vill så
  3. Ordet är fritt men oj så fantasieggande…
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Professionellt är ordet sa Bull

Lärare ”utan kreativitet och inlevelseförmåga”

Postat den 09/02/2016 av Anne-Marie Körling

Denna text får mig att fundera mycket på hur vi samtalar med barn och det de gör. Jag brukar tänka på de svar jag skulle ge eller hur jag skulle förhålla mig till det jag läser. Det gör att jag kan pröva mitt förhållningssätt och öva mig hur att utveckla det pedagogiska arbetet.

Lars Lerin skriver om sin ”dumma lärarinna” i Naturlära, 2014

I folkskolan blev jag hånad av min dumma lärarinna för att jag ritade svarta konturer kring björkar och moln. ”Det finns inga konturer i naturen”, bestämde hon.

Eva-Stina Byggmästar har upplevt något liknande:

”Nakna träd! – det finns inte, så går det inte skriva, sa modersmålsläraren till mig när vi elever i tredje klass i tur och ordning fick komma fram till katedern för att ta emot kritik respektive beröm för våra dikter.

Vi hade fått till uppgift att skriva varsin egen dikt på modersmålslektionen. Jag kan än idag förundras över min reaktion, att jag inte kände mig nedslagen och bedrövad över det pedagogiska bemötandet. Men den dominerande känslan var förvåning, över lärarens fantasilöshet och bristande inlevelseförmåga. Jag tyckte just då bara synd om läraren, inte om mig själv. På något paradoxalt sätt gjorde detta att min självkänsla växte. Jag hade skrivit ´nakna träd`, det gick visst att skriva så, oavsett vad läraren tyckte eller sade.”

Jag funderar! Läser vidare. Bildar cirklar utanför de jag är van vid.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Kunskapsäpplet
  2. När man är under ett träd
  3. Skolan till trots
Publicerat i Läraren i litteraturen | Kommentarer inaktiverade för Lärare ”utan kreativitet och inlevelseförmåga”