Jag skrev till Bodil Malmsten …

Postat den 07/02/2016 av Anne-Marie Körling

För många, många år sedan skrev jag till Bodil Malmsten. Det var en text jag ville låna för att den på ett så tydligt sätt visade hur det känns att sakna ett språk. Jag kände den där respekten som man kan göra när man kliver över från att vara läsare till att göra sig synlig med egna ord och riktade. Jag skrev att jag ville låna den för att den kunde få lärare att tänka, känna och fundera. Jag fick ett kort svar som löd ungefär:

Allt det en lärare gör är viktigt och angeläget. Om du vill använda texten för att belysa något som rör skola och utbildning – Varsågod. Var fri att göra det. Ja!

Jag vet att jag kände en slags inre rymd. Författaren Bodil Malmsten visade respekt för yrket lärare och vad som kommer med det. Jag speglade mig i dessa ord. Allt det en lärare gör är viktigt och angeläget. Tack Bodil Malmsten!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om läsundervisningen skrev jag 2005:
  2. Glada rektorerna kände alla barnen
  3. Kreativitet och lust – undervisande känslor
Publicerat i Litteratur och läsning, Modellerna, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Jag skrev till Bodil Malmsten …

Tårta

Postat den 07/02/2016 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2010

 

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Tårta

Fick ett brev om undervisning och elevernas medverkan och påverkan

Postat den 06/02/2016 av Anne-Marie Körling

Hej Anne-Marie!
Vill bara berätta att mina 1-2:or nu är så vana med att jag skriver upp 3 ord och en fras på blädderblocket inför våra högläsningsstunder, att de nästa blir sura om jag inte skriver upp något först.
– Vi vill ha ord!
– Vi vill säga meningar!
– Vi vill hitta på!

Kram,

Mina erfarenheter av undervisningen är att den inbjuder till medverkan och påverkan. Om detta skriver jag i Undervisningen mellan oss, 2015. När formen gör oss trygga men innehållet ständigt utmanar oss. Så kan undervisning utvecklas. Läs mer om undervisningen som brevskrivaren syftar till i blogginlägget. Finns flera inlägg att läsa och fundera kring. Eller faktist pröva.

Hej HOPP!

Anne-Marie

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag fick ett kollegialt brev och här får ni läsa det!
  2. Brev om klassrummets utförande och undervisningen i det
  3. Brev till mig – och kontorens sover också sommarlov!
Publicerat i Barns rättigheter, Undervisningen | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Fick ett brev om undervisning och elevernas medverkan och påverkan

Fråga som Ison Glasgows mamma

Postat den 26/01/2016 av Anne-Marie Körling

Tankeverksamhet - Körling Ord

Jag läser Ison Glasgows bok När jag inte hade nå´t och jag tänker mycket om det jag läser. Jag känner mig varm om hjärtat och både skrattar och gråter då jag läser.

Jag tänker på mina elever. De jag hade en gång. En del av dem talade andra språk än jag. I skolan talade vi svenska eller engelska för att förstå varandra. Eller så tecknade vi med händerna och visade med minspel om vi var glada, ledsna om det smakade surt eller hur ansiktet såg ut då vi tänkte. Ibland hade jag någon mamma i klassrummet – för att lyssna till det svenska språket – hur det sjöng om det.

Orden fanns där överallt i skolan. Och språket var och är så spännande. Så tänkte jag alltid. Därför inledde jag alltid med ord. Och en mening. Något som senare utvecklades till lektionen tre ord och en mening. Eleverna älskade orden. Lekte med meningarna. Språket bubblade i samtalen. Läxorna var lekfulla för att språket skulle prövas. En mamma prövade läxan med sitt barn och barnet berättade att mamman lekt att hon var en fjäril och flugit omkring i hemmet som en sådan. Det var läxan som gjorde mamman till en fjäril. Jag tänkte ofta på det. Språket som följer med eleverna hem blir också språket för föräldrarna att möta.

Jag läser hur Ison Glasgows mamma frågar om de nya orden Ison lär sig i skolan:

”- Undra vilket nytt ord du har med dig hem i dag, Ison. Det blir spännande.”

Att fråga så om skolans innehåll!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Läser ”När jag inte hade nått”
  2. Lektionsidéer: Fråga för att få svar? Fråga för att få veta?
  3. Att ha en mamma som lärare
Publicerat i Frågekonsten, Högläsning, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Fråga som Ison Glasgows mamma

Läser ”När jag inte hade nått”

Postat den 24/01/2016 av Anne-Marie Körling

Skärmavbild 2016-01-24 kl. 08.27.47

”Det var hudfärgen, men också språket. Här fanns det ingen som pratade som vi, och det kändes som att ingen någonsin skulle göra det. Jag hade fått för mig att alla i hela världen pratade engelska. Att det var dt som gällde. Svenskan omkring oss lät hackig och främmande.”

Jag läser nu ”När jag inte hade nått” och lyssnar till Ison Glasgows berättelse som nedtecknats av Emil Arvidson och utgiven på Brombergs Bokförlag AB, 2014. Den lilla texten ovan finns att läsa på sidan 66. Jag tänker att den här boken kan många, många läsa.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Du har så lätt för dig, sa läraren men det hade jag inte”
  2. Mitt barn vill inte lyssna när jag läser högt
  3. När brevet jag får är en bok jag läser
Publicerat i Bibliotek/Skolbibliotek, Boken i undervisningen, Litteratur och läsning, Synligt läsande | Kommentarer inaktiverade för Läser ”När jag inte hade nått”

90 sekunders högläsning: Den här sortens uppväxt

Postat den 22/01/2016 av Anne-Marie Körling

”Men Berner och jag såg aldrig oss själva som om vi kom från en bestämd plats. Varje gång familjen flyttade till ett nytt ställe – någon av dessa avsides belägna orter – och inrättade sig i ett nytt hyrt hus, och pappa tog på sig den pressade blå uniformen och körde till jobbet på någon flygbas, och mamma började en ny lärartjänst, brukade Berner och jag försöka intala oss att det här var den plats vi skulle säga att vi kom ifrån om någon frågade. Vi övade oss att säga orden till varandra på vägen till vår nya skola. ”Hej, Vi är får Biloxi i Mississippi.””Hej. Jag kommer från Oscoda. Det ligger ändå uppe i Michigan.””Hej. Jag bor i Victorville.” Jag försökte lära mig de grundläggande sakerna som andra pojkar kände till och prata som de pratade, lade mig till med slanguttryck, gick omkring som om jag kände mig trygg och hemmastadd, som om inget förvånade mig. Berner gjorde samma sak. Sedan flyttade vi iväg till ett nytt ställe och Berner och jag försökte inrätta oss igen. Jag vet att den här sortens uppväxt kan göra att man känner sig förvisad och rotlös, men den kan också sporra en till att bli formbar och till att sträva efter att anpassa sig – …”

Så kan litteraturen beskriva hur barn kan ha det. Denna berättelse kommer ur Richard Ford och boken ”Kanada” som kom ut 2013 på Brombergs Bokförlag AB.

Jag tänker: 

Och tänk att få lyssna till hur man kan göra och färga av sina egna upplevelser på samma text. Skönlitteraturen har en nyckel till vårt inre. Men igen takt öppnar vi oss. Ibland börjar vi med att lyssna. Och vi lyssnar så länge vi själva behöver. Vi bestämmer själva när vi kan tala om det vi vill berätta om.

Stycket tar mindre än 90 sekunder att högläsa. Högläs det om ni själva tycker om det ni läst.

#90sekundershögläsning


Inlägg som berör samma teman:

  1. 90 sekunders högläsning och bokens väg till läsaren
  2. Själva livskänslan – den att lära
  3. Den gamla läroplanen ska vara ny!
Publicerat i 90 sekunders högläsning | 1 kommentar

Från metod till aktion

Postat den 22/01/2016 av Anne-Marie Körling

Skärmavbild 2016-01-15 kl. 11.21.27

 

 

 

Att lära sig tillsammans. Prins Eugen och Oscar Björck måla samma motiv. De lär sig genom att måla samma motiv. 

Metoder är en möjlighet att få kunskap genom någon annans praktik och tänk och kan över en prövotid vara en del av lärarens lärande. Men det är när läraren själv kan integrera eget engagemang och kunnande i undervisningen som metoden blir autentisk och lärarens egen. Det handlar alltså om undervisningen som lärare ger, skapar och utmanar eleverna med. Läraren måste och ska anpassa undervisningen till eleverna ur fler aspekter:

  • bekräfta elevernas kunskaper
  • bredda elevernas kunskaper
  • fördjupa elevernas kunskaper

För att göra det krävs närvaro i klassrummet, förmåga att lyssna till det eleverna förstår och vad de inte förstår. En metod tar inte dessa hänsyn till det som sker i klassrummets här och nu.  Metoden kan bli stel under vår egen läroprocess vilket gör att den inte blir så dynamisk som undervisningen måste vara. Metoden handlar om att ha något att hålla sig till under tiden man lär sig det man vill lära sig. Det handlar om lärarens lärande än elevernas. Att lära sig undervisa på ett visst sätt, förändra undervisningen i annan riktning. Utvecklingen från metod till aktion handlar om att förstå sitt eget lärande. När undervisningen utvecklas kommer både läraren och eleverna påverka metoden och det är som det ska. Varje lärare kommer med ett innehåll och elevernas frågor och idéer skiljer sig åt från lektion till lektion. Det betyder inte att något blir fel utan att metoden utmanas.

Jag ser tre trubbiga steg i lärarens lärande utveckling. Om dessa steg skriver jag i Undervisningen mellan oss. Att lära sig en metod handlar inte om att kopiera den utan att använda sig av den för undervisningens utveckling. En metod kan vara något en lärare gör i klassrummet och lärarens tankar om det läraren gör. Det betyder att läraren i klassrummet intill kan ha en metod som utmanar oss att lära genom lärarens praktik. Inte vem läraren tror sig vara utan vad kollegan gör, tänker och utvecklar. Frågan är alltså

– Hur gör läraren?

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Metod och undervisarglädje
  2. Strukturerad undervisning – Javisst Kiwi har erbjudit detta i flera år!
  3. Att låna relation till
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Från metod till aktion